Uppväxt med normer

En ny människa
rättar vi in i leden
utan att fråga

Jag har alltid känt mig udda. Blev mobbad och utanför, och även om det medförde sorg och utanförskap som ännu plågar mig, så ledde det också till att jag gick min egen väg. Jag blev sällan utsatt för mycket grupptryck, och hade mycket tid att tänka och fundera över världen. Så länge jag kan minnas har jag ifrågasatt saker, varför vi lever på det sätt vi gör, vad tro går ut på, vem jag var och vem jag ville vara.

Just det där sista har följt mig i alla år. Jag var inte medveten om att jag fötts och uppfostrats i en sekt, där mitt tänkande och min syn på världen styrdes från den stund jag föddes.

Nej, jag pratar inte om religiösa sekter utan sekten Samhälle. Från den stunden då vi ser världens ljus så blir vi indelade. Pojke eller flicka beroende på våra könsdelar – blått för pojkar rosa för flickor – det följer oss genom uppväxten, och det görs så smidigt och lömskt att vi knappt märker av det. Pojkar och senare män blir uppfostrade till att ta plats, höras och bli betjänade. Flickor och senare kvinnor blir uppfostrade till att vara tysta, vackra och att betjäna. Rosa och blått, kök och verkstad. Arbete och barn.

De individer som inte passar in i detta binära samhälle med könsroller och stereotypiska beteenden hamnar vid sidan av. Personer som inte känner sig hemma i det kön som en främmande sköterska gav dem innan de var tillräckligt medvetna för att ens förstå vad som händer. Som trots sina könsdelar och kromosomer känner sig fel, födda i fel kropp.

Många av dem har ett svårt liv framför sig, och många avslutar det i förtid på grund av trakasserier och utanförskap.

Det får mig att fundera: vad skulle hända om vi inte bestämde kön på individer innan vi hört deras åsikt om saken? Måste vi verkligen könsbestämma nyfödda? Kan vi inte vänta och se, låta personen bestämma sitt kön själv?

Det juridiska könet är också ett problem, det går inte att vara könsneutral där. Antingen är du kvinna eller så är du man. Punkt. För de av oss som vill bli benämnda som ”hen” är det minst sagt irriterande av det inte går att byta till det på t ex ditt pass eller din legitimation.

Det har varit en lång resa för mig, att upptäcka att jag inte är kvinna utan queer. Jag vill bli kallad hen för att jag inte längre skriver under på ordet Kvinna. Inte heller är jag man, jag ser mig lite av varje eller inget av dem på samma gång. Jag jobbar fortfarande på vad jag vill vara, precis som jag gjort tidigare i mitt liv.

Visst det var läskigt som bara den att inse att jag var queer men det är härligt på samma gång. Äntligen har jag möjlighet att hitta den jag är, och jag antar att jag som gammal fortfarande kommer att grubbla på detta. Kanske dör jag nyfiken, men förhoppningsvis hyggligt medveten om mig själv ändå.

Självmedvetenhet är intressant. Jag växte upp som så många andra som heterosexuell och monogam, de normer som vi styrs in i från början, utan att ens ifrågasätta dem. Jag utgick helt enkelt från att jag ”var väl hetero och monogam som alla andra.” Det var ju så livet skulle bli, du skulle bli kär i det motsatta könet och leva i en exklusiv kärleksrelation. Jag, som tilldelad tjejrollen såg på killar och blev kär i killar och senare män. Dock fanns tvivlen där, och funderingar på vad det kunde innebära att jag tittade på tjejer i smyg. Jag kom inte till insikt i att jag även tyckte om dem, inte då. Kanske var jag feg, rädd för att bli behandlad dåligt, att förlora de få vänner jag ändå hade. Jag vet inte. Det var dock inte ett problem direkt, utan mer som ett frö i jord som skulle växa till något annat i framtiden.

Detta ändrades dock när jag träffade A och jag för första gången blev riktigt kär i en kvinna. Jag hade praktik på Gotlands katthem och hon kom dit som volontär. Det var meningen att hon skulle vara volontär vid en ekoby här på kobben, men det funkade inte mellan dem så hon hamnade på katthemmet. Smal, mörkhårig och med ett smittande leende och skratt så fångade hon mig. Vi blev vänner och jag blev kär. Det var först då som jag insåg, och erkände för mig själv att jag drogs till kvinnor såväl som män. Inga fanfarer eller chockade känslor, utan mer en välkomnande hand. Lite ”just ja, så är det.”

Hon hade en partner hemma i Holland och jag tror inte att hon kände sådana känslor för mig. Och jag ville inte säga något för risken att hon skulle ta det fel. Dessutom var jag gift och i en exklusiv relation, även om jag och maken var ganska öppna med det faktum att vi tyckte om andra personer. Så jag och Astrid blev vänner, en vänskap som bägge visste var tidsbestämd av hennes hemresa till Holland. Hon var en resande människa, och brann för odling och ekologi, och jag beundrade det hos henne.

Det krävs mod och styrka att ifrågasätta normer, gå emot strömmen. Inte bara en gång, utan varje dag, varje minut. Det är en utmaning i en värld som strävar mot likformighet, att bli ”som alla andra”. Det är starkt att gå emot, att våga vara sig själv, för det är allt annat än lätt.

Alla som bryter normer är hjältar, och borde hyllas istället för att hatas.

Annonser

3 reaktioner på ”Uppväxt med normer

  1. känner igen mig en hel del i detta. vet inte om jag berättat det för dig, har en känsla av att det är viktigare för dig än för mig, men jag känner mig inte som kvinna eller man. jag är jag. sen att jag råkar ha fitta å tuttar betyder ingenting.
    som barn ville jag på allvar vara kille, men det lugnade sig när jag fick börja välja kläder själv (dvs slippa alla dessa klänningar å kjolar) å inse att heterosexualitet inte är det enda godkända. men som sagt, känner mig som något i mitten vad gäller könstillhörighet.
    jag är förbannat trött nu å vet inte om mitt svammel makes any sense, men ville mest bara säga att jag nog förstår dig bättre i det där än du vet om. *kram*

    Liked by 1 person

  2. Ping: Vägen till poly | En Välklädd Queer

  3. Ping: Queer | En Välklädd Queer

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s