Inget medlemskort till queer

Gammal eller ung
alla är vi en familj
i regnbågsfärger

På min resa in i den regnbågsfärgade världen har jag besvärats av tvivel, röster i mig som säger att jag inte är ”tillräckligt” bisexuell, flersam och nu queer. Att jag borde ha insett detta för länge sen, att jag bara låtsades, försökte höra till en värld där ”riktiga” hbtq:are befann sig. Detta är en myt som är ganska utspridd både inom och utanför världen av queers.

Läs mer

Annonser

Tysta överenskommelser

Dolda gränser
övertramp straffar sig
kärlek briserar

Något som jag har funderat på sen jag insåg att jag var poly är tysta överenskommelser, och hur de ställer till problem i relationer. Med tysta överenskommelser så menar jag allt som är outtalat mellan parter i en relation. Ett exempel är otrohet, och vad det innebär för olika personer.

Det kan inte undgå någon att företeelsen otrohet har tjänat som bränsle för berättelser i alla tider, allt från böcker, filmer, pjäser och skvaller. Det verkar som att löftena i kyrkan inte riktigt håller, då det gång på gång sker svek mellan tvåsamma par, ibland mer som regel än undantag. Så varför händer detta?

Läs mer

Fobi eller fientlighet?

Människor på flykt
drunknar i Medelhavet
bortom gränserna

När jag växte upp pratades det mycket om främlingsfientlighet. Det anordnades fackeltåg och informerades om att det fanns mörka krafter som hatade människor och kulturer som inte var som dem. De ville skada personer som redan var utsatta på grund av krig och lidande, och att vi var tvungna att stå upp emot det varje dag. Det kändes allvarligt och hotande, och helt på det klara med att det handlade om avsky och hat, en vilja att förstöra.

Så är det än idag. Det är till och med värre än när jag var liten, så mycket hat och avsky här i vårt land, där platser för dyrkan och flyktingförläggningar står i lågor och rasister och nazister verkar få fri lejd. Fattiga människor som kommer hit från EU-länder blir anklagade för att utnyttja vårt svenska system och för att egentligen vara rika. Utsatta svenskar blir lätt byte för rasistiska partier och organisationer, som vill skylla allt elände på de nere på botten. FN har till och med kritiserat Sverige och vår tillåtande inställning till rasism och mänskliga rättigheter.
Men något har hänt, något som jag länge undrat över. Från främlingsfientlighet till främlingsfobi, från hat till rädsla. En rädsla som ger personer som förföljer och misshandlar medmänniskor av annan härkomst, läggning eller könsidentitet. Transpersoner dör varje år, mördade av hatiska människor eller genom självmord. Homosexuella och bisexuella blir misshandlade och förföljda, handikappade personer blir diskriminerade varje dag.

Läs mer

När blev du…?

Mejsel mot huden
att alltid ifrågasättas
undra försiktigt

Det är en vanlig undring, när det kommer till någon form av normbrytande, när och hur det hände. När en blev homosexuell/vegan/poly/transsexuell till exempel. När togs beslutet att gå emot strömmen?

Jag kan se en sådan fråga vara relevant när det kommer till sådana saker som kostval, nykterhet, religiös tro med mera. Sådana val är medvetna, något som en person väljer själv, av många olika skäl och övertygelser. Ofta är det mycket intressant att höra hur och varför, det kan till och med leda till att en själv öppnar ögonen och ändrar sitt liv.
När det kommer till sådana saker som läggning och identitet kan en sådan fråga upplevas som stötande och sårande av många, av det enkla skälet att den utgår ifrån en färdig mall som en avviker ifrån. Det är som att fråga: När slutade du vara normal och blev så här?

Läs mer

Den glömda kassen

Stress ångest glädje
intryck filterlös trötthet
glömska oro hopp

Alla är vi beroende av trygghet. Vi har alla våra rutiner, små seder och vanor som får oss igenom vardagen, och om någon rubbar våra metaforiska cirklar så skapar det oro och stress. Detta gäller för ”normalstörda” personer. När det kommer till folk med Aspergers syndrom är volymen en helt annan och stress och oro förvandlas till ångest och handlingsförlamning.
Detta är en skildring av min resa till Stockholm för att träffa Jim Butcher, författaren till The Dresden Files.

Natten före resan till Hufvudstaden för att träffa Jim på SF-bokhandeln låg jag med ångest och hoppades att båten inte skulle gå. Att jag inte skulle behöva byta ut min trygga vardag mot en sådan svår sak som en resa, trots att jag skulle få träffa en av mina älsklingsförfattare och få böcker signerade. En sådan chans kommer inte så ofta.

Läs mer

Äntligen feminist

Jag tog steget ut
tog till mig framtidsorden
en rosa feminism

Jag har länge haft en knepig relation till ordet feminism, och har länge varit avståndstagande till termen. Jag förnekar absolut inte att kampen behövs, och att det över hela världen genomförs hjältemodiga gärningar för att ge utsatta personer rättigheter till deras tankar och kroppar.

Vad jag varit emot, vilket visade sig vara en missuppfattning hos mig, var att feminism går ut på att avsky män. Att avsky män för vad de gör mot kvinnor, att ifrågasätta männens roll i vårt samhälle. Att fråga sig varför de fortfarande finns, då de uppenbarligen är helt överflödiga. Att deras käraste ambition är att förtrycka kvinnor så mycket som möjligt, samt att vara oförmögna att kontrollera sina drifter när de ser en kvinna. Att de ska hoppa på henne och våldta henne bara för att de råkar befinna sig på samma plats.

Faktumet att män också lider av denna snedfördelning viftas bort med att kvinnor har det värre, och att män enbart drar nytta av dem. Det talas sällan eller aldrig om mäns utsatthet, hur de från unga år tvingas svälja sina känslor, att inte gråta. De tränas till våld och en tuff fasad, och en roll som förtryckare. Det talas om kvinnors roll i hemmet, och att de får dra stora lass på grund av att männen bara vill arbeta och inte vara hemma med barnen. Men vi måste fråga oss, vad händer med dessa män som försöker ta ut barnledighet? De blir mobbade och ifrågasatta, utsatta för att de vill vara med sina barn. Pojkar som vill leka med dockor tvingas leka med vapenliknande leksaker, precis som flickor som vill göra något annat än att leka hushållsarbete och familj. Normer och könsstereotyper styr och kontrollerar oss. De hindrar oss från att vara dem vi är.

Läs mer

Queer

Androgyn frihet
där våra blickar undrar
och möter själen

Så. Bisexuell och poly, packat och klart. Eller?

Inte riktigt, livet hade mer överraskningar för mig. Något som skulle få mig att ifrågasätta något större än hur jag har relationer. Min egen könsdefinition, min roll som kvinna.

Detta återknyter till vad jag skrev för två veckor sedan, om könsroller och könsindelning, och hur det påverkar oss.

Jag har sällan känt mig ”riktigt” feminin. När jag var yngre och hade kort hår trodde främlingar att de såg en pojke istället för en flicka, och det brukade alltid roa mig. På grund av alla år av mobbing och utanförskap såg jag inte min egen skönhet, så jag var inte så fåfäng direkt. Jag hade väldigt sällan högklackade skor eller stövlar på grund av svaga vrister. Ibland kände jag mig till och med obekväm i klänning och jag har sällan varit tillräckligt intresserad av väskor. Ytterligare något som skilde mig från andra var att jag varken ville gifta mig eller skaffa barn. Gift mig har jag gjort men kommer troligen aldrig att skaffa barn, har aldrig riktigt haft en drift att sätta nytt liv till världen.

Trots allt detta såg jag mig som en flicka som blev kvinna, jag trodde inte det skulle komma att ändras.

Läs mer