Vägen till poly

Kärlek mellan fler
trapetsfärd genom luften
utökar hjärtat

Ytterligare en förändring, byte av skinn. Min väg till flersamhet, eller polyamori har varit en invecklad väg. Lite av en förklaring kanske är på sin plats.

Polyamori är lite av ett paraplybegrepp som innefattar många olika sätt att ha icke-tvåsamma relationer. Det kan handla om kärleksrelationer eller sexuella sådana och på många andra sätt. Det innefattar öppenhet, ärlighet och förmåga att älska och/eller åtrå flera människor samtidigt. Till skillnad från otrohet inom tvåsamhetsnormen så handlar detta inte att gå bakom ryggen eller ljuga utan alla inblandade vet om varandra och arbetar mot ärlighet och intimitet.

När jag ser tillbaka har jag inte riktigt passat in i monogama relationer. Innan jag visste att det gick att ha flera relationer samtidigt så blev jag kär i flera och det förekom otrohet. Av någon anledning såg jag inte var problemet låg, att jag egentligen inte var tvåsam utan flersam. Det ligger i mig, som en läggning men då såg jag det inte, visste det inte.

Mina första steg in i flersamhet skedde nog i samband med att jag åter igen fick kontakt med mitt ex, J. Vi hade haft ett komplicerat förhållande en gång i tiden och jag trodde att jag var över henom men när vi träffades igen sådär sju år senare insåg jag att det fortfarande fanns starka känslor kvar. Jag var då, som nu, gift med Johan som jag hade blivit tillsammans med när mitt och J:s förhållande var på upphällningen. Som jag sade: komplicerat.

Hursomhelst, jag var ju i ett monogamt förhållande då, så det kändes konstigt och olämpligt. En sak som hände dock var att jag var fullkomligt öppen med detta inför min make. Jag berättade om mina känslor för J, och vad vi pratade om. Detta gjorde det mindre läskigt för oss bägge tror jag. Jag minns att jag vid ett tillfälle sa till Johan, halvt på skämt och halvt på allvar att om jag fick välja helt själv skulle jag vilja ha relation med både honom och J.

Det som verkligen öppnade våra ögon var när jag blev kär i en gemensam vän till oss, S. Detta skilde sig från det jag kände för A, detta var djupare känslor och det skrämde mig rejält.

Vi blir uppfostrade till att vara med en person, och om vi får känslor för en annan person har vi tre val. Det första är att inte agera på känslorna utan stanna i vår första relation. Det andra är att ge upp vår existerande relation för att ingå i en ny med personen vi blivit kära i. Det tredje är att gå bakom ryggen på vår partner och ha en relation med den andra personen i hemlighet.

Jag ville verkligen inte vara otrogen mot personen jag älskade och delade liv och hem med, och heller inte lämna honom. Det alternativ som fanns kvar på menyn var att ignorera mina känslor. Dock gick det inte att dölja, kanske för att jag är autist eller för att jag är jag, en väldigt kärleksfull person så hen märkte det. Igen var jag öppen om det, och det var säkerligen en av de läskigare tillfällena i vår relation hittills. Jag var rädd för vad detta skulle innebära, skulle dessa nya känslor visa att jag inte längre älskade Johan? Efter mycket funderande så insåg jag det märkliga: att de inte gjorde det. Jag älskade min livskamrat och make fortfarande, men jag var definitivt kär i S. Detta var något som vi inte hade en karta för, vi visste inte hur vi skulle göra. Det var lite känslan av att gå över kanten på jorden och möta drakarna.

Jag minns att Johan berättade att detta var mycket läskigt för honom, men att han kände att detta var något som jag behövde, och att han skulle riskera att förlora mig om vi skulle fortsätta monogamt. Även om jag inte hade satt ord på det så, och jag satte definitivt inte ett ultimatum mellan oss, men jag kände att en dörr hade öppnats i mitt inre som inte gick att stänga igen.

Jag berättade detta för S, och till slut kom det fram att hen hade liknande känslor för mig. Dock var flersamhet helt okänt för henom och efter mycket grubblande, sammanbrott, tårar och gräl kom vi till slut fram till att det inte funkade. Det skulle inte kunna bli oss, och detta satte tyvärr stopp för vår vänskap.

Men en helt ny värld hade öppnats för mig och Johan, och vi satt liksom där och undrade vad som skulle hända nu.

En annan gemensam vän fick in oss i polyvärlden. E var flersam själv med sin partner och hjälpte oss att sätta ord på vad vi nu var. Genom henom fick vi kontakt med fler polymänniskor som kom att spela stor roll i vår utveckling: Polyheart och Darkside. Polyheart är fokuserad på poly (som syns i namnet) och att lära känna likasinnade inom det. Darkside är mer inriktad på bdsm och att hitta personer som delar kinks och fetischer till exempel. På dessa sidor har jag träffat både vänner och relationer och dessa människor har lärt mig så otroligt mycket.

En polyvän fick mig att ta mod till mig att starta en utredning som visade att jag var autistisk, något som var väldigt befriande och gav mig en förklaring på varför jag känt mig fel och konstig under min barndom. Ytterligare ett nytt perspektiv.

Dessa år som flersam har lärt mig mer om mig själv än jag gjort under alla år innan. Det är något mycket speciellt och skrämmande att överge karta och kompass och gå ut i det okända. Där inga relationsregler som vi fått lära oss gäller utan vi får göra våra egna kartor. Navigera med hjälp av stjärnor och måne, känslor och sinne. Vi gick fel så många gånger, så mycket smärta och tårar. Men också lycka, insikt och växande.

Jag brukar säga att orsaken till att människor i min närhet inte reagerat negativt på min flersamhet är att jag valde att bli vegan innan, och allt som kom efter bleknande i jämförelse. Nu är det väl inte riktigt så men ibland har det känts så. Det har varit överraskande gensvar på att vi öppnade vår relation och att jag hade andra relationer (maken har inte haft någon ännu men vi hoppas). Makens föräldrar var först oroliga att detta var för att vi hade problem, eller att vi skulle skilja oss men när de insåg att det inte var fallet så var de positiva och nyfikna. Detsamma har gällt för våra vänner, även om många frågar om svartsjuka och hur det egentligen funkar. Igen så handlar det om perspektiv, och det magiska som händer när en ny dörr öppnas och vi får se något annat. Något som förändrar oss.

Annonser

En reaktion på ”Vägen till poly

  1. Det Du skriver får mig att tänka kring det där med tvåsamhet kontra flersamhet. Jag blir ruggigt lätt förälskad, svag för, kär i, men har ju hittils låtit det stanna vid tvåsamheten och gjort så i 30+ år. Men om det skulle kunna leda till flersamhet har jag inte en aning om. Jag har inte släppt lös flersamheten i mig och jag vet inte om jag hade behärskat det. I vilket fall som helst så var inte I beredd att öppna vårt förhållande. Av respekt för henne, äktenskapslöftet och mitt eget samvete föreslog jag/tog jag det första steget till äktenskapsskillnad – vilket i sig är ett ruskigt trist steg att ta – och så blev det. Men i största tänkbara samförstånd och vänskap då I faktiskt också funderat i de banorna av inte minst praktiska skäl.
    Så där är jag nu. Älskar min fd hustru för den människa hon är, för den tid vi haft tillsammans och för den gemensamme son vi har, Din make.
    Efter en tid i ett slags ensamhet har jag nu kastat mig ut i nät-dejtingvärlden för att se om jga kan hitta en annan form av vän där.
    Tack Johanna Patrik för att Du öppnar ögon och tvingar mig att tänka.

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s