Queer

Androgyn frihet
där våra blickar undrar
och möter själen

Så. Bisexuell och poly, packat och klart. Eller?

Inte riktigt, livet hade mer överraskningar för mig. Något som skulle få mig att ifrågasätta något större än hur jag har relationer. Min egen könsdefinition, min roll som kvinna.

Detta återknyter till vad jag skrev för två veckor sedan, om könsroller och könsindelning, och hur det påverkar oss.

Jag har sällan känt mig ”riktigt” feminin. När jag var yngre och hade kort hår trodde främlingar att de såg en pojke istället för en flicka, och det brukade alltid roa mig. På grund av alla år av mobbing och utanförskap såg jag inte min egen skönhet, så jag var inte så fåfäng direkt. Jag hade väldigt sällan högklackade skor eller stövlar på grund av svaga vrister. Ibland kände jag mig till och med obekväm i klänning och jag har sällan varit tillräckligt intresserad av väskor. Ytterligare något som skilde mig från andra var att jag varken ville gifta mig eller skaffa barn. Gift mig har jag gjort men kommer troligen aldrig att skaffa barn, har aldrig riktigt haft en drift att sätta nytt liv till världen.

Trots allt detta såg jag mig som en flicka som blev kvinna, jag trodde inte det skulle komma att ändras.

Ordet queer kan översättas med ”konstig” eller ”udda”. Från att ha använts som en förolämpning togs det tillbaka av gayrörelsen, och nuförtiden bärs det med stolthet av många inom HBTQ-rörelsen. Det finns också de som absolut inte vill kalla sig queer, kanske för att de vill passa in, och inte ses som kufiska människor. Eller att det helt enkelt inte passar dem.

För mig står ordet queer för frihet. Frihet att skapa mig själv till den jag vill vara, den jag ser på insidan. Det innefattar allt ifrån vilka jag attraheras av till min egen könsidentitet.

Det är lätt att känna att inget i samhället går framåt, men det gör det faktiskt. Samkönade personer får ingå äktenskap och skaffa barn i större utsträckning än förut, ordet hen har förts in i SAOL och termen biologiskt kön börjar ifrågasättas. Normerna börjar krackelera och fler sätt att leva kommer fram.

Dock finns det negativa utvecklingar med, många länder har lagar som förbjuder all form av avvikande sexualitet och sätt att ha relationer. Det binära könsstrukturen verkar leva gott, om inte annat när det kommer till all form av byråkrati. Våra juridiska kön är antingen man eller kvinna, det finns inget annat sätt i Sverige, vilket är problematiskt för all form av könsöverskridande.

Jag kom till insikt om detta under Pride 2014, efter en föreläsning om bisexualitet. Där pratades det om att bisexualitet fortfarande pekar på den binära könsordningen, och att inte alla skriver under på den. Eftersom jag då såg mig som bisexuell och poly blev det en fascinerande upplevelse. På vägen därifrån gick min hjärna på högvarv, och till slut formades tanken att jag inte ville kalla mig bisexuell, jag ville komma bort från könsrollerna kvinna och man. Jag och Johan gick sedan på en utställning på ett café i stan där det visades foton och texter som handlade om queer-personer, och jag kände att något föll på plats. ”Det är så det är!” tänkte jag.

Sen dess har jag funderat så mycket, och till slut kändes huvudet sprängfärdigt och jag visste inte vart jag skulle vända mig. Till slut, efter att plågat min älskling med massa diskussioner och mindre sammanbrott, tog jag kontakt med personen som hållit i föreläsningen och hen hjälpte mig mycket. Hen uppmuntrade mig att träda in i detta nya, och finna min egen plats. Hela mitt liv har jag letat efter en plats där jag kunde passa in, och nu kanske jag är på väg att skapa mig den.

Sen dess har det hänt så mycket, och just nu känner jag mig i fritt fall med enstaka grepp för händer och fötter. För första gången har mina funderingar skrämt mig, för jag har seglat över kanten på kartan och är på väg att möta drakarna.

Det började oskyldigt nog med att jag lade av mig benämningen bisexuell, och ifrågasatte de förutbestämda könsrollerna kvinna och man. Jag ville inte kallas för kvinna jag var queer. Jag vill ses som hen. Så långt allt okej, jag började komma ut försiktigt.

Sen kom Patrik.

Patrik är min inre man, klädd i svart kavaj och vit skjorta. Han har svart ostyrigt hår och är ganska finlemmad för att vara man. Sen han dök upp har jag känt ett behov av att skaffa mig mer manliga attribut vilket skrämmer mig en hel del. För första gången har min äventyrslusta dämpats en aning. Rädsla för vad jag ska upptäcka, rädsla för vad andra ska säga. Min oro över att förlora min älsklings kärlek.

Dock får jag hjälp av Patrik, speciellt i situationer där jag förut skulle vara rädd och nervös. Han fungerar som någon form av coach för mig. Men vad detta betyder det vet jag inte riktigt ännu, och jag går med försiktiga steg. Tänk om jag kommer fram till att jag egentligen är man? Vad händer då? Eller blir det som jag tror, att en del av mig är kvinna en del av mig är man och allt detta går in under paraplybegreppet queer?

Jag vet en sak: jag kommer inte att gå tillbaka till att enbart se mig som kvinna, och jag tänker inte dölja det jag kommer fram till, den jag till slut är. Troligen kommer jag i olika situationer vilja bli kallad Patrik och i andra Johanna, och kanske blir garderoben uppdelad i mans och kvinnokläder.

Det är också en möjlighet att detta är mitt sätt att avskärma mig från min kvinnliga del, att jag landar på en mer androgyn plats.

Min kropp motarbetar mig också, hur den påminner mig om min roll som kvinna. Precis som de blå fötterna hos den blåfotade havssulan så ses mina bröst och mina mjukare former som kvinnliga, oavsett min egen åsikt om det. En del av mig skulle vilja vara med androgyn, en del mer manlig och en del talar mot att göra någon form av korrigering. Jag vet inte ens om det kommer ske, att jag behöver ändra min fysiska kropp. Det är på en helt annan skala, större än att vara poly eller ens vegan. När jag är det, är jag fortfarande Jag, om jag skulle känna ett starkt behov av att ändra min kropp känns det som om jag skulle träda in i en annan värld. Där andra regler gäller och jag inte ens har en blindkarta till hjälp. Tillbaka till drakarna.

Annonser

5 reaktioner på ”Queer

  1. Hej
    Jag accepterar dig för den du är.
    Låt ingen annan styra över dig! Du är du!
    Jag har bytt kön från Kvinna till man sedan 1997 och blev klart 2013.
    Lång resa men jag tog mig fram till målet till den jag är som Jonas 🙌 / Mvh Jonas

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s