Äntligen feminist

Jag tog steget ut
tog till mig framtidsorden
en rosa feminism

Jag har länge haft en knepig relation till ordet feminism, och har länge varit avståndstagande till termen. Jag förnekar absolut inte att kampen behövs, och att det över hela världen genomförs hjältemodiga gärningar för att ge utsatta personer rättigheter till deras tankar och kroppar.

Vad jag varit emot, vilket visade sig vara en missuppfattning hos mig, var att feminism går ut på att avsky män. Att avsky män för vad de gör mot kvinnor, att ifrågasätta männens roll i vårt samhälle. Att fråga sig varför de fortfarande finns, då de uppenbarligen är helt överflödiga. Att deras käraste ambition är att förtrycka kvinnor så mycket som möjligt, samt att vara oförmögna att kontrollera sina drifter när de ser en kvinna. Att de ska hoppa på henne och våldta henne bara för att de råkar befinna sig på samma plats.

Faktumet att män också lider av denna snedfördelning viftas bort med att kvinnor har det värre, och att män enbart drar nytta av dem. Det talas sällan eller aldrig om mäns utsatthet, hur de från unga år tvingas svälja sina känslor, att inte gråta. De tränas till våld och en tuff fasad, och en roll som förtryckare. Det talas om kvinnors roll i hemmet, och att de får dra stora lass på grund av att männen bara vill arbeta och inte vara hemma med barnen. Men vi måste fråga oss, vad händer med dessa män som försöker ta ut barnledighet? De blir mobbade och ifrågasatta, utsatta för att de vill vara med sina barn. Pojkar som vill leka med dockor tvingas leka med vapenliknande leksaker, precis som flickor som vill göra något annat än att leka hushållsarbete och familj. Normer och könsstereotyper styr och kontrollerar oss. De hindrar oss från att vara dem vi är.

Det är viktigt att tala om kvinnors utsatthet. Överallt i världen blir kvinnor sämre behandlade, och får mindre betalt än män för samma arbete. Det ses även som okvinnligt att satsa på karriären istället för man och barn, och de blir ständigt utsatta för angrepp på sina kroppar och psyken.

I krig finns det ingen tvekan om att kvinnor blir verktyg för systematiska våldtäkter, och om de kämpar emot för mycket dödas de. De har ingen säkerhet alls, inga rättigheter. De är enbart saker för de invaderande styrkorna eller för olika gerilla-grupper inom landet.

Även här i Sverige är det ojämnt mellan könen, men jag anser inte att det är så enkelt som att det ska vara lika för lika. Alla är vi dock individer, alla kvinnor är inte likadana. De har inte samma behov, och samma gäller för vilken könstillhörighet du än anser dig tillhöra. Kanske är inte rätta vägen att gå att kvinnor ska uppnå en lika hög piedestal som männen utan att vi ska rasera piedestalen helt och börja om? Vad skulle hända då?

Fortfarande härskar könsstrukturen över oss, även i sammanhang där en har möjlighet att fylla i könstillhörighet så är det oftast man-kvinna-annat. Detta är kanske en mindre sak, men det fick mig att tänka till. Feminism kan inte bara handla om män och kvinnor, utan det måste också innehålla spektrumet av kön och genus. Det måste inkludera de som ser bortom den binära ordningen.

Jag motsatte mig förr ordet feminism, kände inte att jag kunde skriva under på det. Men efter att ha sett och lyssnat på Emma Watsons tal inför FN så ändrade jag mig. Det gick rakt in i hjärtat på mig, för hon talade inte om en uppdelning och vi mot dem. Hon talade om en befrielse för alla människor från de bojor som vi själva skapat.

Feminism är inkluderande inte exkluderande, och det handlar inte bara om jämlika löner utan jämlik respekt. Om en värld där vi alla kan andas, där vi får vara oss själva. Ett samhälle som inte skiljer på pojkar och flickor, inte ser döttrar som en dålig affär. Som inte tränar pojkar till känslolöshet och våldsivrare, män till karriärister som går över lik för att få pengar.

Jag vill inte leva i en sådan värld, men jag är bara jag. Ingen kan ändra något på egen hand, men tillsammans kan vi skapa mirakel.

För en gångs skull kan jag använda ordet feminist och känna glädje och stolthet. Till slut är jag framme.

Annonser

En reaktion på ”Äntligen feminist

  1. Du har träffat väldigt rätt! Så vill jag kunna se feminism! Så hoppas jag andra vill se feminism. Allt det Du skriver önskar jag att alla feminister kunde skriva under på. Men Du kommer att få mothugg, av sådana som kallar sig feminister, men som knappast är det! Ska jag kanske kalla dem militanta feminister. För att hålla isär dem på samma sätt som att alla veganer är inte militanta veganer, på samma sätt som att alla muslimer är inte militanta islamister.
    Men jag står bakom Dig i så fall eller snarare så är jag beredd att ställa mig framför Dig och ta varenda smäll, så Du kan fortsätta Din gärning att väcka!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s