När blev du…?

Mejsel mot huden
att alltid ifrågasättas
undra försiktigt

Det är en vanlig undring, när det kommer till någon form av normbrytande, när och hur det hände. När en blev homosexuell/vegan/poly/transsexuell till exempel. När togs beslutet att gå emot strömmen?

Jag kan se en sådan fråga vara relevant när det kommer till sådana saker som kostval, nykterhet, religiös tro med mera. Sådana val är medvetna, något som en person väljer själv, av många olika skäl och övertygelser. Ofta är det mycket intressant att höra hur och varför, det kan till och med leda till att en själv öppnar ögonen och ändrar sitt liv.
När det kommer till sådana saker som läggning och identitet kan en sådan fråga upplevas som stötande och sårande av många, av det enkla skälet att den utgår ifrån en färdig mall som en avviker ifrån. Det är som att fråga: När slutade du vara normal och blev så här?

Jag inser att många som frågar så helt enkelt inte tänker igenom frågan innan och är inte medvetna om det respektlösa i den. Samma personer blir ofta stötta och förnärmade när objektet för frågan blir upprörd, undrar hur sådana personer kan förvänta sig att bli accepterade om de har den inställningen. Jag har mött den åsikten om min veganism, blivit tillsagd att om jag inte tålde ifrågasättande skulle jag inte ha gjort ett sådant val. Kanske är det sant, men det går också att vända på det. Varför ska alltid normbrytande bli ifrågasatt, ibland på ett aggressivt sätt, som något den avvikande bara ”ska tåla”? När det kommer till ett sådant val som veganism ifrågasätter jag varför empati och kärlek ska utmanas och förlöjligas, men det är okej. Jag överlever, min hud har blivit tjockare.

Detta är extra känsligt när det kommer till sådana saker som identitet, speciellt när sådana frågor ställs till transpersoner. Dessa kämpande individer kan bli frågade om när de valde att bli kvinna/man, vilket är en hemsk fråga till en redan utsatt person. Orsaken till det, tycker jag, är att det talar om för personen du frågar att de var rätt från början, och att de valde att avvika från det. Det är inte sant, snarare är det för de flesta så att de har insett vilken identitet de har och tagit till sig den, istället för den de fick när de föddes.

Det är alltid bra att ta reda på saker, och att söka information är alltid att föredra istället för okunskap. Det kan till och med visa på frön till empati, att du vill veta hur det är att vara homosexuell eller trans till exempel. Dock finns det bra och dåliga sätt att fråga, och det visar på bristande empati att ifrågasätta en persons läggning på ett sätt som kränker den.
Det är aldrig så enkelt att personen ”får tåla det” eller att den får ”gaska upp sig”. Många personer på hbtq+ spektrat lever under stor press i ett samhälle som skapar lagar som begränsar deras delaktighet, och de möter hat och utanförskap varje dag. Att då får en sådan fråga i ansiktet, ibland hånfullt eller aggressivt ställd, kan vara droppen som får bägaren att rinna över. Vill du vara skyldig till att förstöra någons dag? Skulle du själv vilja bli ifrågasatt på det sättet?

Nu säger du säkert att du är ju inte sådan, du är ju normal. Dock är inte ens du en hop mallar och utklippta formar, du är du. Även om du är en cis-person som lever i ett tvåsamt heteroförhållande så är du inte en klon av alla andra, du är du. En unik människa som har lika stor rätt som alla andra att forma ditt liv som du vill. Detta gäller för andra med, även för dem som står ut och utmanar. Visst, de är modiga och starka och många av dem välkomnar diskussioner och konfrontationer och är i många fall väldigt duktiga på att argumentera.

Läggning och identitet är inte något en väljer, det kan dock vara något en upptäcker, ibland efter flera år av ”normalt” leverne. Det betyder inte att de vaknade upp en dag, tittade på sitt vanliga liv, sa äsch och valde något annat. En bättre formulering på frågan kan kanske vara ”när upptäckte du att du var..” eller ”hur känns det att vara…” Bägge sätten visar, för mig i alla fall, på empati och en vilja att förstå. Det är dock möjligt att personen ifråga inte orkar svara just då, kanske en annan dag.
Det är inte alltid en vill förklara och representera en grupp som en tillhör. Bara för att en avviker betyder inte det att en är skyldig att alltid försvara det. Ibland är det skönt att bara få vara en i mängden, få slappna av. Detta är viktigt att respektera, då dessa personer möter ifrågasättande varje dag. Du är inte ensam om att fråga om detta, många har gjort det innan. Detta kan vara skälet till att den du frågar fräser till eller går. Det betyder inte att du ska ilskna till och muttra över känsliga folk som inte kan ta en enkel fråga. Allt kommer tillbaka till respekt.

En bra sak kan kanske vara att kolla – är personen villig att svara på några frågor? Om du får nej, låt det vara. Du kommer säkert få svar en annan gång och du kommer att bli uppskattad för att du inte tryckte på.

Det kan också vara bra att vända frågan till dig själv, varför vill du veta? Är det för att försöka smula sönder någons beslut och rätt att få vara den människa som de är, så strunta i det. Det är inte din sak hur de väljer att leva.
Om du frågar för att förstå hur det är att leva ett liv som verkar skilja sig från ditt, närma dig med respekt och försiktighet. Inte därför att personen är gjord av glas, utan på grund av att de ofta lever med stress och rädsla. Vi förtjänar alla att bli väl bemötta.

Annonser

2 reaktioner på ”När blev du…?

  1. Ping: Read the f*cking manual! | En Välklädd Queer

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s