Fobi eller fientlighet?

Människor på flykt
drunknar i Medelhavet
bortom gränserna

När jag växte upp pratades det mycket om främlingsfientlighet. Det anordnades fackeltåg och informerades om att det fanns mörka krafter som hatade människor och kulturer som inte var som dem. De ville skada personer som redan var utsatta på grund av krig och lidande, och att vi var tvungna att stå upp emot det varje dag. Det kändes allvarligt och hotande, och helt på det klara med att det handlade om avsky och hat, en vilja att förstöra.

Så är det än idag. Det är till och med värre än när jag var liten, så mycket hat och avsky här i vårt land, där platser för dyrkan och flyktingförläggningar står i lågor och rasister och nazister verkar få fri lejd. Fattiga människor som kommer hit från EU-länder blir anklagade för att utnyttja vårt svenska system och för att egentligen vara rika. Utsatta svenskar blir lätt byte för rasistiska partier och organisationer, som vill skylla allt elände på de nere på botten. FN har till och med kritiserat Sverige och vår tillåtande inställning till rasism och mänskliga rättigheter.
Men något har hänt, något som jag länge undrat över. Från främlingsfientlighet till främlingsfobi, från hat till rädsla. En rädsla som ger personer som förföljer och misshandlar medmänniskor av annan härkomst, läggning eller könsidentitet. Transpersoner dör varje år, mördade av hatiska människor eller genom självmord. Homosexuella och bisexuella blir misshandlade och förföljda, handikappade personer blir diskriminerade varje dag.

Ord är viktiga, med dem formar vi vårt tänkande och omvärld. Så vad händer med vårt tänkande och vår omvärld då ordet fientlighet blir ersatt med fobi? En fobi är en stark irrationell rädsla för något, det kan vara höjder, spindlar, öppna platser. Personer som lider av någon form av fobi gör vanligen sitt bästa för att undvika föremålet för sin rädsla, och de inser intellektuellt att fasan är irrationell men att den ändå hämmar deras liv i olika grad.

Enligt mig lider inte människor som förföljer, bränner, misshandlar och dödar andra av en irrationell rädsla. De hatar. Av olika skäl har de formats till att hata människor som är annorlunda, och drivs av en vilja att göra dem illa. De borde inte ges nåden att gömma sig bakom ordet fobi, bli ursäktade med att de är rädda och menar inte vad de gör.
Vi kanske inte menar det så, självklart inser vi att dessa personer inte är rädda. Så varför ursäktar vi dem så här, kramar om dem och säger att det inte alls är farligt?

Är en person irrationellt rädd när den bränner ner en flyktingförläggning? Drivs den av ångest när den förföljer människor som avviker från könsnormen, så till den grad att de utplånas?
Inte enligt mig. Jag kan hålla med om att dessa personer behöver hjälp, och behövt det länge. Ingen föds att hata och avsky, det lär vi oss. Det är ett tränat beteende, som inte kommer från en balanserad lycklig uppväxt. Jag själv kan inte riktigt föreställa mig hur det är att hata så urskillningslöst, att vilja döda andra bara för att de inte passar in i min trånga världsbild, det måste vara hemskt. Om inte annat så är dessa personer ett tecken på de många felen i vårt samhälle.

Dock kvarstår faktum, dessa personer förstör, både liv och egendom. Det känns som en skymf mot människor som hamnar i deras väg att byta fientlighet mot fobi. Kalla hatet för hat, fientlighet för fientlighet. Vi kallar inte de som våldtar och misshandlar för fobiska och rädda, utan de ses som brottslingar. De gör inte dessa hemska saker på grund av skräck, utan av ondska och behov av makt.

Jag anser att vi borde ta tillbaka ordet fientlighet. Främlingsfientlighet, homofientlighet, transfientlighet. Ge inte rasister som tipsar varandra på nätet om var flyktingar försöker gömma sig från förföljelse en filt och en kopp choklad. De är brottslingar och en fara för samhället, och borde tas hand om av polis och lag. Samtidigt borde vi som samhälle göra större insatser för att uppfostra våra barn till mångfald och empati, och vi behöver räta upp vårt samhälle där fattigdom och orättvis fördelning av resurser skapar klyftor mellan oss. Det händer så ofta att hatiska känslor inte riktas mot de som urlakar vårt samhälle utan mot de utsatta, vilket underlättar ondska och misstro mot dessa grupper. Ett beteende som underlättas av en ordändring.

Detta måste få ett slut, kalla hatet för vad det är och försök göra något åt det. En början kan vara att säga fientlighet istället för fobi.

Annonser

3 reaktioner på ”Fobi eller fientlighet?

  1. Förutom det viktiga i budskapet att inte hata så pekar Du på en annan viktigt sak. Vårt språkbruk. Använd rätt ord när saker och ting ska benämnas.
    Det är ett kärleksbudskap i det Du skriver och en väckarklocka när det gäller att kalla saker och ting vid dess rätta namn. Bra!

    Liked by 1 person

  2. Ping: Jag är trött på hat | En Välklädd Queer

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s