”Jag bryr mig inte om vad andra säger…”

Unik bland andra
tror du går din egen väg
instängd i fållan

”Jag bryr mig minsann inte om vad andra säger, jag går min egen väg.” Så brukar många säga, att de inte bryr sig om vad andra säger och tycker, de har valt sin egen väg. Om inte annat så ser jag det mycket på Facebook. Är detta sant eller är det bara en till bekväm lögn som vi berättar för oss själva?

Normer och mönster är svåra att se, det är själva meningen. Vi ska följa den utstakade vägen utan att tänka, medan vi blir distraherade med pengar och materiella saker vi inte behöver. Vi blir formade utan att vi ens märker det. Dessa regler, denna snitslade bana säger att vi ska arbeta och tjäna pengar, gifta oss och skaffa barn, skaffa hus och bil. De säger att vi ska få barnbarn och se på melodifestivalen, att vi ska dricka alkohol och röka. Att vi ska äta kött och grilla. Många som gång på gång säger att de struntar i vad andra säger gör alla dessa saker. Utan att tänka på det, och börjar en peta på anledningar så resulterar det ofta i förvirring och sen ilska. Svaret ”det är så det är” säger ganska mycket om det egna kritiska tänkandet enligt mig.

Jag säger inte att det nödvändigtvis är något fel på arbete och melodifestival, men hur mycket gör vi detta av fri vilja? Många som arbetar idag är stressade, utarbetade och utsatta för osäkra tider och ersättningar. De som inte arbetar ses som varor, som bollas runt mellan olika instanser och myndigheter medan stora företag och politiker tjänar pengar på dem. Arbetsförmedlingen har förvandlats från en förmedlare av arbete till en övervakningsmyndighet. Många är olyckliga på grund av dessa gröna papperslappar och vi har knappt digitala armbandsur längre.

Det är fler och fler som ifrågasätter våra invanda och inlärda beteenden. Till och med sådana stora saker som värde av arbete, betydelsen av städer och nationsgränser. Ifrågasättande av kön blir mer och mer vanligt vilket är jättebra. Ordet hen har kommit in i Svenska Akademiens ordlista och blir mer och mer vanligt i folkmun. Vi har fortfarande en lång väg att gå men vi är på väg.

Påståendet att en inte bryr sig om vad andra tycker och tänker tycker jag är likvärdigt med påståendet om en person är fördomsfri. Det är den största fördomen, och vi behöver göra oss av med den innan vi kan gå vidare. Att hävda att en inte bryr sig och sen prata ihjäl sig om att en person som en uppfattar som manlig bär klänning klickar inte riktigt för mig. Att uppfostra barnen till att smälta in i mängden och inte följa sin egen väg är skadande och visar inte på framåtsträvande tänkande, likaså är rosa och blå leksaker och kläder. Eller julskinkan på julen eller äggen till påsk.

Det är bra att gå sin egen väg, så mycket en orkar. Det är också bra med villa, bil och barnbarn om en vill ha dem. Det viktigaste är dock den egna tankeverksamheten, varför vi gör valen som vi gör. Jag har upplevt mer än en gång människor som säger att det är bra att gå en egen väg och sen flera gånger ifrågasatt min veganism. Jag har lite svårt att se logiken i det resonemanget. Om det är bra att gå sin egen väg, varför ifrågasätta när jag gör det?

I västvärlden är vi väldigt duktiga på att gå dit vi är menade att gå. Vi blir uppfostrade till att se arbete som ett sätt att bekräfta vår identitet, utan arbete förlorar vi vårt värde. Åtgärden då är att fortast möjligt skaffa arbete eller i alla fall en sysselsättning. Då kan vi andas ut och känna att vi återfår vårt människovärde. Något som eftersträvas är en välbetald karriär som resulterar i mycket egen tid och förmånen att arbeta hemifrån, personer som uppnått detta ses som lyckade. Deras välfyllda bankkonto och deras flexibla arbete sätter dem högre än de som har mindre lön och mer styrda arbetsdagar. Andra sätt att befästa vårt värde är att skaffa familj, och då främst barn. De som har barn ses som lite bättre än de som inte har, oavsett eget val eller inte. Par ses som bättre än singlar. Den som är glad singel blir ifrågasatt om och om igen, att ”de snart skall hitta någon”. Varje liten gnutta som avviker ses som konstigt, och en person som inte önskar en partner eller självvalt avstår att skaffa barn ses som en väldigt suspekt individ. Den som inte arbetar bidrar inte till samhället, som de andra kuggarna gör, en felande länk i maskineriet som borde bytas ut och slängas bort. Eller placeras i Fas tre så de kan vara lönsamma på något sätt, dock inte för sig själva.

Människor som anser att de går sin egen väg tycker fortfarande att vissa saker skall uppnås för att få det goda livet, och det ska inte avvika för mycket från den stora massan. Vad skulle hända om dessa individer avvek lite själva? Öppnade ögonen och såg fållan de befann sig i och började bryta sig ut? Jag behöver det med, trots de normer jag bryter mot. Det finns fortfarande blinda fläckar för mig, men jag kan tala om en sak. Det är roligt att ifrågasätta och vrida på vanor och sedvänjor. Har en börjat är det svårt att sluta, fler och fler meningar börjar med ”men varför gör vi så?” och då är det redan kört.

Precis som tonåringar som försöker vara unika på samma sätt, försöker vuxna hävda att de inte bryr sig trots att de styrs in i fållor. Gå motströms, välj en annan väg. Världen förändras, och jag är övertygad om att sådana fundamentala saker som arbete och människovärde kommer att förändras. Så varför inte träna redan nu?

Byt riktning.

Annonser

En reaktion på ””Jag bryr mig inte om vad andra säger…”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s