Den tröttsamma normen

Det finns flera sätt
att formulera kärlek
börja gå motströms

Det är ett faktum, när en lever lite alternativt, att det blir lite trassligt i kontakt med personer som lever det ”normala” livet. Främst de som enbart ser kärlek som tvåsam och andra relationer som otrohet som både avskys och hyllas. Det har hänt mer än en gång att jag, när jag försöker förklara poly och hur allt är baserat på ärlighet och öppenhet fått frågan om relationen skulle vara hemlig…

Det borde vara uppenbart, när en person pratar om ärlighet och öppenhet, att hen tänker hantera sina relationer på samma sätt. Men ändå har jag fått frågan ”ska det vara hemligt?” Nej, det är liksom hela grejen, att alla vet om varandra och är okej med situationen. Detta gör mig något frustrerad, men jag är medveten om varifrån dessa frågor kommer. De härrör ur den krassa verkligheten att det enbart finns ett sätt att ha relationer, den eviga tvåsamma heteronormativa kärleken som välsignats av Gud och pengarna i plånboken. Okej, det var kanske något cyniskt men jag tror ni förstår vad jag menar. En relation som följer alla konstens regler och ses som lyckad när den ena parten dör ifrån den andra, i sisådär 90-års åldern. Den trofasta eviga kärleken.

Den långa trofasta kärleken blir mer och mer sällsynt idag, vilket jag inte ser som ett problem. Det viktigaste är relationerna och att de fungerar, och jag tror även på större polyfamiljer med många vuxna som hjälps åt med hemsysslor och uppfostran av barn. Många par kämpar idag med att kombinera arbete, familj samt socialt liv. Om vardagens alla små sysslor kunde delas av fler skulle mycket vara vunnet anser jag.

Det börjar bli tröttsamt att om och om igen förklara att flersamhet inte är lika med otrohet, att vara rädd för att visa attraktion till en annan person för risken att personen i fråga skall tycka illa om mig. Att gång på gång försöka introducera människor till poly och misslyckas, med hjärtesorg och skadad tillit som följd. Nu säger jag inte att poly är för alla, alla ska ha möjligheten att finna sin egen relationsform. Det jag ifrågasätter är normen av tvåsamhet och hur den ses som det enda sättet att älska och ha förhållanden. Jag är inte hemlig med att jag har en person jag är lyckligt gift och att jag samtidigt tycker om andra. Det har hänt mer än en gång att en ny person jag är attraherad av blir tyst och konfys när jag med autism-ärlighet talar om att jag finner hen fin och intressant och att jag skulle vilja lära känna hen bättre. Ofta blir det att jag börjar med att förklara flersamhet, att jag inte är ute efter otrohet. Detta leder till att ett helt nytt koncept landar i en ny bekantskaps knä vilket kan vara lite överväldigande. Dock ser jag det som viktigt att flersamheten kommer upp tidigt, eftersom det är en sådan betydande del i mitt liv. Precis som mitt könsöverskridande så är poly ett sätt att leva för mig, ett annan sätt att se världen och mig själv. Det är inte en helgaktivitet eller sak vid sidan av, det är mitt sätt att älska. Därför är det frustrerande att folk ser det som skamlig otrohet och oärlighet.

Ännu mer frustrerande är känslan av att alla jag möter är monogama och oförmögna att tänka utan lådan. Jag är medveten om mina fördomar, när jag möter en ny person är jag inställd på att den är heterosexuell, köttätare och monogam. Detta är dåligt av mig, att inte vänta mig mer nyanser. Dock är fördomen att alla är monogama inte helt ute och cyklar enligt mig. Den normen är otroligt stark i samhället, bredvid cis-normen av man och kvinna. Dock sker det förändringar, bit för bit. Poly blir mer och mer känt, vilket gör mig förvånad när jag träffar någon som aldrig har hört talas om konceptet förut.

En vanlig fördom om poly är också att det enbart handlar om sex, och detta faktum paras utan problem med tvåsamhetsnormens stereotypa otrohet. Att personer som har flera relationer egentligen är otrogna, bara med fler deltagare. Vissa polyamorösa människor har mycket sex ja, men vanligare är att relationerna handlar om kärlek och närhet. De kan till och med vara platoniska, en del kommer till flersamheten genom någon form av asexualitet. En person som försökt passa in i den gängse bilden av en relation, men inte har något behov av sex eller ens fysisk närhet. Detta skapar inte sällan konflikter med sin partner som kan ha en mer ”vanlig” sexdrift. Då kan poly vara ett svar, att parten som saknar sex skaffar sig en ytterligare relation där sex är huvudsyftet till skillnad mot det icke-fysiska (men för den skull inte mindre romantiska) förhållandet. Ytterligare en sak som motsäger den vanliga mediala bilden av polyamori som enbart orgier.

Min poäng med detta är, som alltid, att normer behöver utmanas. Jag anklagar inte monogamin, jag ifrågasätter normen av monogami och hur den kontrollerar och begränsar människors förmåga att älska. Hur jag är trött på att jämnt förklara, och hur jag önskar att faktumet att jag är gift och har en ytterligare relation inte borde påverka mitt eventuella intresse av en annan människa. Visst, de finns och de är otroligt viktiga för mig, men i början av kontakten och flörtandet borde det inte utgöra hinder. Att utbytet av relationsstatus får vara en del i att lära känna varandra, se vad som är viktigt. Relationer, barn, hem och arbete, alla är delar av det vi kallar livet.

Som alltid, byt riktning och se olika sätt att leva och älska. Hjärtat känner inga gränser eller normer, de är våra egna skapelser. Lyssna på hjärtat.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s