Då jag kände mig som Patrik

Idag kom du fram
och jag välkomnade dig
vi kände stolthet

Kläder gör inte en människa, det är sant. Dock kan de användas för att forma och visa på det inre och känna stolthet och enhet. Det var så jag kände mig när jag klädde mig i skjorta, slips, svarta byxor och Johans fina rock. När Gotlandstågets sista sträcka invigdes tog jag till mig Patrik och tog steget från queer till transperson.

Gotland har en gång i tiden haft en järnväg med sträckning över större delen av ön. Den byggdes under 1800-talet och fick fart i och med Roma sockerbruk. Det var ett populärt sätt att resa och frakta varor, främst då sockerbetor för vidare bearbetning. Under 30-talet var järnvägen sedd som den mest lönsamma privata järnvägen i Sverige. Dock blev den utkonkurrerad av landsvägstrafik, och på 60-talet lades den ner. Föreningen Gotlandståget har gjort ett stort arbete med att återuppbygga delar av järnvägen som en museijärnväg, som idag sträcker sig från Dalhem till Roma. Sockerbruket är nedlagt sen länge, men tågen rullar igen med ånglok och postvagnar.

Den 14:e maj var det invigning av sträckan fram till Roma station, och jag ville fira det som Patrik. Igen vill jag säga att jag är lyckligt lottad att ha så accepterande och respekterande personer i min närhet, som utan större problem (i alla fall vad jag kan se) tar emot mig både som Johanna och Patrik. Det ger mig en trygghet att utveckla denna sida av mig och bli mer och mer sann mot mig själv.

Lite förklaring kan kanske vara på sin plats, jag vet att det finns många missuppfattningar om trans och transpersoner. Transföreningen FPES, Full Personality Expression Sweden (inspirerat av USA) skriver detta om transpersoner:

”Transpersoner är människor som genom sitt könsuttryck eller sin könsidentitet inte följer vår kulturs könsnorm. Ordet är ett paraplybegrepp för olika typer av transidentiteter. En enskild transperson kan uppfatta sig som man, kvinna, både och, mitt emellan eller ingetdera, oberoende av det kön som tilldelats personen vid födseln – och kan också uttrycka kön på alla dessa sätt, tidvis eller hela tiden. Variationen, mångfalden, är stor. Den ryms inte i de två fack som bestäms vid födseln.”

Att vara transperson har inget att göra med sexuell läggning, eller vilka personer en väljer att älska och leva med. Det handlar om genus, och den könsbestämning som vi får som barn. Fortfarande är det binära standard och norm och nästan lika orubbligt som Moses stentavlor. De som känner sig hemma sitt tilldelade genus och kön kallas för cis-personer, till skillnad mot transpersoner som inte känner sig bekväma och hemma sin tilldelade ruta. Det är absolut inget fel att vara cis, precis som det inte är fel att vara trans. Det är bara olika sätt att vara, men mängden transpersoner visar för mig att den binära könstillhörigheten av man och kvinna inte riktigt räcker till. Det behövs mer öppenhet och acceptans för våra olikheter. Jag väljer ordet acceptans istället för tolerans, eftersom ordet tolerans anspelar på att det är något som den ”normala” världen bestämmer ”får vara med.” Acceptans visar på förståelse och empati, en inbjudan att få vara med utifrån ens egna villkor och behov, vilket inte bara behövs för transpersoner.

Där gick jag bland massa folk klädd i slips och rock och kände mig glad och hel. Solen sken, mina fina svärföräldrar var nere för invigningen och min älskling var stilig i kavaj och skjorta. Självklart fick jag nyfikna blickar från vuxna och barn, men de kändes snällt nyfikna istället för dömande. Det var så roligt att jag kunde visa hela mig på detta sättet. Visst, skjorta och slips är inte längre strikt manliga attribut och väcker inte lika starka känslor som till exempel transkvinnor som klär upp sig i klänning och sminkar sig men reaktioner kommer ändå. Inte så konstigt eftersom vi formas efter bilder av hur pojkar och flickor senare män och kvinnor ska klä sig och vara. Personer som synligt går emot dessa normer och stereotyper väcker uppmärksamhet och ”stör” den etablerade ordningen av könsroller och genus, och det kan leda till våld och diskriminering. Eller om en har tur, nyfikna frågor och positiva reaktioner.

Jag har blivit frågad om vilka könsdelar jag har, vilket både är störande och intressant. Personer som ställer dessa frågor till transpersoner skulle nog aldrig ställa dem till personer som de upplever som ”vanliga” personer, alltså män och kvinnor. Dock ställer de sådana frågor och värre till individer som ställt sig utanför könsnormen, som om de i sitt val också godkänt till vilken privat och oförskämd fråga som helst. Detta händer inte bara transpersoner, homosexuella och bisexuella till exempel får ofta frågor om sitt sexliv. Hur de ”gör”, hur det nu kan vara någon främlings angelägenhet. När en person sa till mig att det var lyxigt att få välja kön och frågade vilket jag fick, så började jag undra. Mer information behövs, men vad som är viktigare är att personer blir öppna och förmögna att ta till sig sagda information och tänka efter. Först då kan saker hända, perspektiv ändras.

Jag gör mitt bästa i mitt lilla hörn av världen, och är omgiven av kärlek. När min SIUS-handläggare på Arbetsförmedlingen tilltalade mig som Patrik kände jag en djup glädje och bekräftelse i mig, detta är rätt. Allt mitt grubblande och självarbete börjar sätta rötter och mina grenar når solen.

Järnvägen blev invigd och ångloken förgyllde dagen, och en fin dag gick över i kväll. Kanske kommer järnvägen fortsätta mot nya mål, precis som jag. Vi är båda omgivna av fina människor som får oss att utvecklas och sträva efter full potential. Jag kommer ut igen, nu som transperson. Jag tog min queer-väska och sällade mig till gruppen där jag hör hemma. Jag blir extra glad om jag blir kallad Patrik, och planerar att skaffa mig en binder och en egen rock. Kanske hamnar jag i facket Man och blir Patrik på heltid, kanske gör jag det inte. Jag vet inte och det gör resan spännande, hela tiden nya krökar.

Jag kommer att fortsätta att skriva om detta, förklara termer och ge min egen syn på dem. Jag anser att mina insikter ger mig ett ansvar att sprida kunskap i världen. Det finns så mycket okunskap och hat, det kan bara kontras med öppenhet, kunskap och kärlek.

Acceptans istället för tolerans, vidgade perspektiv istället för normer. Självutveckling istället för redan färdiga mallar och redan trampade stigar.
Och ja, Johan har givit mig tillåtelse att låna rocken igen.