Den där feelgood-känslan

Grå och regnig dag
söker lättsamma böcker
får jobbiga normer

Ibland längtar även jag efter lite ”feelgood”, speciellt en regnig dag. När jag satt på praktiken för nån vecka sedan och städade bokhyllor så slogs jag av tanken på en lättsam bok som kunde lyfta mitt humör och föra in lite färg i min gråa dag. En helt normal önskan kan en tycka, och jag började fundera över vad nästa boklån skulle bli.

Det var bara det problemet att de flesta böcker inom må-bra-genren är så normativa. Hetero- och cisnormerna är fundamentala, förutom några enstaka manliga homosexuella som klichéartat sysslar med mode och är allmänt ”faaabulous” så är resten heterosexuella män respektive kvinnor. Dessa män och kvinnor strävar efter att få en lycklig framtid i ett par, och därmed lösa alla sina respektive problem – neuroser, finanser och sexuell frustration. Dessa människor har också sin bestämda åsikt om vad den andre ska tillföra relationen, sina tysta (eller inte så tysta) kravspecifikationer. Jag kommer att tänka på den underbare Neil Gaimans bok Neverwhere, där fästmön till huvudpersonen anser att mannen skall vara en ”äktenskaplig accessoar”. Inte sällan finner sig kvinnan i fråga i problem, som mannen skall hjälpa henne ur, och de rider ut i solnedgången, eller nerför altargången. Hursomhelst till den tänkta destinationen.

Jag kommer ihåg när jag till slut läste Bridget Jones Dagbok, och hur jag fann den frustrerande och dålig. Jag blev galen på karaktärerna, både att de helt klart var i behov av terapi och att deras irrationella och skadliga beteenden sågs som romantiska och roliga. De var inte romantiska för mig, det enda jag kunde tänka var att ”herregud, prata med varandra!”.

Detta fenomen begränsar sig inte enbart till det litterära mediet, utan vi ser det i filmer och tv-serier också. Dysfunktionella relationer och ibland rent korkade sätt att handskas med känslor och känslomässiga problem är vardag, ju knäppare desto bättre. Jag kan hålla med det goda med att framhålla trasiga människor och visa deras sätt att handskas med sin omvärld. Alla är inte perfekta personer som lever i en villa med 2.5 barn, de flesta av oss kämpar varje dag. Det jag ser som ett problem är det faktum att trots den eviga trasigheten så lyser lösningarna med sin frånvaro, och att ”det bara är så.” Ingen verkar erkänna eller stå för sina känslor, och ingen pratar. Tyngdpunkten verkar ligga hos den andre, att den ska ”fixa” dig. Bara du hittar ”den rätte” så kommer problemen att försvinna. Det gäller bara att hitta den, den berömda själsfränden som sägs vänta på dig.

En romantisk film jag tycker om är Love Actually, av anledningen att den tar upp olika sätt att se och hantera relationer. Det förekommer obesvarad kärlek, platonisk livskärlek och otrohet men också den mer typiska lyckliga kärleken. Filmen visar även att kärlek inte alltid är lätt, och att den kräver arbete varje dag. Tvärtom den generella bilden av förälskelsen som är felfri enbart för att personerna i den ”passar ihop”. Det viktigaste budskapet enligt mig är att kärleken finns överallt, i så många olika former. Det gäller att inte vara blind för varianterna när vi letar efter ”den rätta” kärleken.

Det skulle behövas fler normkritiska böcker, både inom genren romantik och inom barn och ungdomsböcker. Barnböcker är i många fall totalt normativa, mamma A och pappa B får barn och lever lyckliga i alla sina dagar. Ni som har barn kanske har en annan åsikt än mig, men jag anser att något behöver göras. Vad jag har sett finns det väldigt sällan plats för könsöverskridande eller ifrågasättande av genus, eller annorlunda relationer. Det finns så många barn och ungdomar idag som utmanar våra perspektiv och regler för hur samhället skall vara, så jag antar att med tiden kommer andra böcker att skrivas. Fram för förändringar och sluta skrika att barnen kommer att bli traumatiserade eller börja ”ställa frågor” om sin egen identitet. Enligt mig finns det inget viktigare än att tänka och ifrågasätta för det leder till växande och utveckling och vilken förälder önskar inte sitt barn det?

Världen förändras, vi förändras. Transfrågor är mer synliga än någonsin nu, vi börjar ifrågasätta kön, genus och hur det är att vara människa. Med all denna förändring kommer även den litterära marknaden förändras, över tid. Framtidens barn och ungdomar kanske läser böcker om familjer där en av föräldrarna är trans, eller familjer med fler än två. Jag är övertygad om att det kommer att hända, det gäller bara att ha tålamod.

Så släng Bridget Jones normativa självdestruktion på soptippen och se andra vinklar. Det är en feelgood-känsla som jag vill känna.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s