Roller Derby

Styrka och frihet
på ett par rullskridskor
barnet växer upp

Som jag skrivit om i tidigare inlägg så blev jag utsatt för våld som barn, och det har satt djupa spår. Några bevis på det är min svårighet för höjda röster och gräl samt en ofrivillig undergivenhet mot starka och i många fall maskulina personer. Så nu har min självutveckling nått en punkt att jag är i färd med att förändra även denna del – med hjälp av roller derby.

Det kommer en punkt då och då för oss människor när våra brister blir belysta och vi känner oss förbaskat trötta på dem. Detta kan orsakas av vitt skilda saker, men för mig handlar det om min svaghet inför en kraftfull personlighet. Jag har blivit betingad sen ung ålder att krypa ihop och undvika konflikt i hopp om att jag inte ska bli utsatt och slagen. Att jag växt upp till en mogen vuxen struntar tyvärr mina betingade reflexer i då de är cementerade sen många år. Dock har jag börjat tröttna på detta och beslutade mig för att försöka göra något åt det – med hjälp av roller derby.

Det var speciellt en händelse som fick mig att se tillbaka på mitt liv och verkligen inse mina problem och inlärda beteenden. Jag och maken hade slut på bröd på morgonen och beslöt oss för att åka och handla innan frukost. Sagt och gjort så gav vi oss av, i samma värld som ett stort antal turister. När vi skulle cykla över vägen vid övergångsstället fick vi bromsa in för att inte bli påkörda av en husbil som uppenbarligen inte lärt sig vad bilens blinkers hade för uppgift. Föraren signalerade att hen skulle fortsätta i rondellen, men svängde av vid övergångsstället. Jag tror att det är svårt för bilister att förstå hur utsatta vi cyklister är, när de sitter i sina plåtlådor till bilar. Hur som helst, vi undvek en kollision med svordomar över dumma förare och ännu dummare turister, och lät bilen passera. Sådant händer då och då och vi trodde att händelsen var överspelad.

Tyvärr var så inte fallet utan husbilen hade parkerat och föraren, klädd i en rosa tröja och maskulint kroppsspråk hoppade ur bilen och gick med stora steg mot oss, fylld av en vrede som jag kände igen. Jag tror inte att män i allmänhet förstår hur mycket deras kroppsspråk och styrka arbetar för dem, och hur den ofta omedvetet används för att skrämma och hota. För kvinnor är detta en verklighet – att män har möjligheten att skada dem eller utnyttja dem – även om mannen ifråga aldrig skulle lägga hand om en annan. Hur som helst så började föraren skälla ut oss för att vi inte såg var vi tog vägen, att vi inte visste vad vi gjorde. Den höjda rösten, den kraftfulla hållningen samt den djupa övertygelsen att hen hade rätt och vi hade fel. Personen brydde sig inte alls om att Johan framhöll att hen hade blinkat fel och jag försökte göra min röst hörd, för en gångs skull okaraktäristiskt arg. Tyvärr gjorde jag det med orden ”jävla turistjävel, hör på här!”, något som bilföraren uppenbarligen ignorerade och mitt utagerande ledde endast till att hen bara lyfte armen och viftade undan mig och fortsatte att gapa mot min älskling. I den sekunden fann jag mig tillbaka på golvet framför min far när han slog mig, tillbaka i hjälplösheten och maktlösheten och jag förlorade koll på exakt vad de sa.

Till slut hade föraren gapat nog och började stega tillbaka mot sin bil med orden att ”se er för annars kan ni bli påkörda, eller överkörda”. Jag lyfte blicken och fick se personens barn sitta i bilen, och jag undrade om hen skulle ta ut sin vrede på dem senare. Jag var rasande och Johan, den ständiga medlaren, framförde det faktum att han själv inte varit tillräckligt uppmärksam och att föraren hade en poäng – något som jag vägrade att lyssna på för tillfället. Min värld var upptagen med hur lättvindigt jag blivit undanskuffad, som om jag inte betydde något. Alla mina grubblerier om min identitet, mitt avsteg från det binära och från det kvinnliga som jag växt upp med spelade ingen roll för denna person, denna man som troligen ansåg att kvinnor (som hen uppfattade mig som) skulle hålla käft när män grälar, eller hålla käft i allmänhet – vad vet jag.

Lång historia kort, jag gick rasande runt inne på coop och försökte gråta så diskret som möjligt medan Johan försökte ta hand om mig. På något sätt lyckades vi handla och komma hem utan att bli påkörda. Hemma följde ett sammanbrott i stor skala, och jag insåg att var tvungen att göra något åt detta att jag var innerligt trött på att förlora, att vara den svaga parten oavsett min identitet. Trots min utveckling var jag fortfarande ett skrämt barn som ryggade tillbaka inför våld och det var dags att möta den rädslan. Jag hade börjat fundera på roller derby redan innan och nu föddes tanken på att det kanske kunde ge mig den styrka och makt jag behövde för att bli den människa jag vill bli.

För er som inte vet så är roller derby en fullkontaktssport på rullskridskor som utvecklades i USA under 1930-talet och sågs som en underhållningssport. I början spelade både kvinnor och män men nuförtiden är deltagarna mest kvinnor – ett plats för systerskap och styrka och en möjlighet för kvinnor att utöva aggressivitet och ta plats. Sporten utförs genom att två lag åker på en oval inomhusbana och får poäng genom att ”jammern” – en spelare med stjärna på hjälmen – lyckades ta sig förbi ”blockers” vars uppgift är att blockera och hindra dess framfart samtidigt som de hjälper sin egen jammer att ta sig fram och få poäng. Laget med mest poäng vid slutet vinner och matcherna är ofta korta och explosiva, med pauser emellan. Män får i allmänhet inte spela, men kan ha andra funktionsnärsroller som till exempel domare.

Eftersom jag knappt klarat av att stå på ett par skridskor och aldrig vågat pröva inlines var jag tveksam över hur jag skulle klara av rullskridskor men efter händelsen med husbilsföraren så bestämde jag mig för att pröva. Jag insåg också, när jag höll på att lugna ner mig, att roller derby kunde hjälpa mig att bli starkare, snabbare och säkrare. Roller derby handlar om att ta plats, att hindra andra spelare med hela kroppen och inte vara rädd för utmaningar – något som jag verkligen behövde. Det var dags att jag tog tag i min svaghet och vände den till styrka och samtidigt ta kontrollen över mina minne och mina reaktioner.

Jag besökte nyligen min första träning med Visby Valkyries, Gotlands enda roller derby lag, och det var en rolig upplevelse. Att jag var icke-binär var inget problem – enligt stadgarna avses ”kvinna” som en person som identifierar sig som kvinna eller har kvinna som juridiskt kön. Det var inget problem att bli tilltalad som Patrik och även om det förekom lite förvirring angående pronomen så kände jag mig inkluderad och omhändertagen.

Jag var i början rädd för att jag skulle störa, att jag inte skulle passa in men den känslan försvann snabbt. Sällan har jag upplevt en sådan öppenhet och hjälpsamhet, inom kort blev jag erbjuden att pröva utrustning och fick många bra råd. Jag blev iförd skydd (handled, armbåge, knä, hjälm) och fann mig stående på ett par rullskridskor. Jag behöver väl inte säga att det var som Bambi på isen? Dock gick det bättre än jag väntade mig och det gav mersmak och jag är besluten att lära mig och ta kontroll över både min kropp och mina reflexer. Jag ska vända dem från en vilja att gömma mig till ett behov av att landa på knäna och spänna magen. När jag efteråt satt med Johan och såg på när de tränade och susade runt på rullskridskor fick jag en aning om friheten och styrkan de kände – som kunde bli min. Visst, det kommer att ta tid och det är jag beredd på, det är en ny upplevelse och nya rörelser men jag kommer att bemästra dem.

Tack Visby Valkyries för ert fina välkomnande och glada stämning – jag kände mig verkligen inkluderad och uppmuntrad. Ni är starka och modiga och jag hoppas att jag blir detsamma – både i kroppen och psyket. Det rädda barnet skall bli en stark Patrik som känner en styrka i sig själv och inte kryper undan från höjda röster.

Det är dags att jag rätar på ryggen, böjer på knäna och rullar in i min framtid.

Annonser

2 reaktioner på ”Roller Derby

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s