En straight Pride?

”nu får det var slut på löjligheterna”
”när ska vi heteros få vår egen flagga”.
”Gud så löjligt, tramsigt, sluta med detta trams, varför hyllas bara homos? När får vi heteros utrymme?”

Tydligen har människor för lite att göra, och för mycket tid att ljudligt visa sin dumhet. När TV4 valde att byta kanalsymbol till regnbågsflaggan till Stockholm Pride lät inte utbrotten vänta på sig. Indignerade ”normala” människor beklagade sig högljutt över att nu fick det vara nog med regnbågsflaggor och frågade när heterosexuella skulle få en flagga och en egen Pride? Jag kan bara säga att detta visar på nya djup av idioti och fördomsfullt tänkande. Men låt oss fortsätta..

I New York den 27 juni 1969 skedde en polisrazzia mot Stonewall Inn, ett ställe där transpersoner och homosexuella människor brukade samlas, umgås och hitta en fristad från en hatisk omvärld. Den fristaden förstördes av poliser, det är fortfarande oklart varför men en sak är säker, något förändrades. En rörelse föddes som spreds över världen och involverade människor av olika läggningar, identiteter och nationaliteter. Det är lätt att glömma detta faktum och parader och fester men priderörelsen startade i våld och polisbrutalitet mot grupper som försökte hitta en plats där de kunde få vara sig själva. På många håll har denna festival reducerats till en kärleksfest, men vad det egentligen handlar om är rättigheter och de som står utanför dem.

I vår huvudstad har Pride Stockholm inletts och det gör tydligen många upprörda. Det ifrågasätts varför det behövs, varför allt skall handla om bögarna, varför denna regnbågsflagga skall synas överallt. De undrar när heterosexuella skall få sin egen flagga och parad, när det ska bli ”deras tur”. Här är en uppdatering: det är alltid er tur! Ni har nästan alla dagar om året, skyddade av er cis-och heteronormativitet och inte sällan er vita hudfärg. Ni sitter hemma i era soffor och gnäller över att folk går i parader och kräver sin plats, en plats de banne mig skulle ha haft för länge sen. Åter igen blir jag påmind om mitt krympande tålamod med ”normala” personer. Jag känner mig mer hemma på regnbågsspektrat – där jag inte blir ifrågasatt och petad på. Jag vill inte umgås med människor som gnäller om ”tramset” och ”tjatet” av grundläggande rättigheter som en stor grupp förnekas.

Vi lever i ett rasistiskt, kvinnofientligt och sexistiskt land, där personer som sticker ut hakan blir förlöjligade, hotade och förföljda. Vad som gör mig argare än att rasistiska och främlingsfientliga grupper uttalar sig är den normativa Svensson som gnäller om ”alla dessa bögar”. Ett: det handlar om mer än homosexualitet – trots det media försöker visa. Två: ”alla dessa bögar” och andra grupper skulle inte behöva höja sin röst över orättvisor om dessa orättvisor inte fanns!

Pride-flaggan, som är ett annat klagomål för dessa trångsynta människor, är en symbol för stolthet och mångfald för främst homosexuella, transpersoner/transsexuella och bisexuella. Den skapades i USA på 1970-talet och är nu en internationell symbol för Pride-rörelsen. Första gången den visades officiellt var på Pride-paraden i San Francisco 1978. Det är en stark symbol som väcker känslor och uppenbarligen rädslor – till och med stora starka Putin skräms av den och har skapat sig egen straight-pride flagga för att konkurrera med pride-flaggan. Det säger ganska mycket om Rysslands utveckling när ingen egentligen är förvånad över detta. Så ett lite elakt svar till de som ropar efter en ”straight pride” är att de borde åka till Ryssland, där de till och med har en fana!

Alla dessa protester mot regnbågsflaggor och Pride – var kommer det ifrån? Handlar det om hotade privilegier eller är det något mer? Beror det på partier som Sverigedemokraterna och Svenskarnas Parti, som sprider sitt hat och sina fördomar över oss alla eller är det allmän dumhet hos den stora massan som är att skylla, den allmänna dumheten som normaliserat rasism och gett sådant inflytande till SD? Jag tror det går längre bak än så, det handlar om tydliggjorda brister i samhället och de som inte vill åtgärda dem. Det handlar om en kollektiv blindhet inför verkligheten, en vägran att sätta sig in i våra medmänniskors situationer. Speciellt de som är så främmande från en ombonad lägenhet med IKEA-möbler. Många klagar över det teatraliska i Pride, varför det måste vara så glittrigt och ”överdrivet”. De förstår inte att det handlar om så mycket mer, paraden är bara det mest synliga och ärligt talat: vem har egentligen något emot en festlig parad? Pride-rörelsen utgörs av folk som på olika sätt möter motsättningar och daglig diskriminering. Människor som mister sina liv och blir hotade och faktum är att de inte längre utgör en liten minoritet som många normativa tror. Det är hög tid att cis-och heteropersoner får upp ögonen för att det inte bara är de som spelar roll längre, och det ändras inte av straight-flaggor eller klagan på TV4.

Er position högst upp på kullen hotas, och det skrämmer livet ur er. Det är bara att ta en titt på historien och fråga er själva: på vilken sida vill ni stå? På vinnarnas eller förlorarnas? Det är öppenhet och mångfald som kommer att segra, inte trångsyntheten och hatet. Pride-festivalerna ökar i antal och kommer att fortsätta göra det, och istället för att gnälla och odla era bigotta åsikter så föreslår jag att ni går ner till en parad och verkligen ser de som deltar och funderar över varför. Vad försöker de säga?

Om inte, tja det finns en straight flagga i Ryssland, varför inte flytta dit? Putin ordnar nog snart en parad för er.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s