De vi kallar tiggare

”I do exist at your blind side,
constantly craving a voice of my own.
I found a bridge I can hide on,
then I open my mouth,
I don’t have a choice.”

We just want to live – Annika Wassén

Något händer när vi reducerar människor till grupper, fattiga, tiggare, utlänningar. När vi gjort det försvinner medmänskligheten och individer blir förvandlade till koncept. Koncept är lättare att ignorera, fördöma och förfölja. Etiketten tiggare öppnar upp för så mycket okunskap och hat och förvandlar lidande människor till ett problem. Reaktionen mot SD:s reklam i tunnelbanan har väckt många känslor, men jag undrar hur många det är som ser förbi partiet SD och till människorna de förföljer?

Jag har dragit mig för att skriva om detta ämne, känt att jag inte har tillräckligt på fötterna för att uttala mig om tiggarnas eller mer precist romernas situation. Detta faktum har inte ändrats, dock vill jag använda detta utrymme till att påminna om en sak som många har glömt: gruppen vi kallar tiggare är människor som behöver hjälp. Det har alltid funnits personer som lever utanför samhället, men det är först nu vi har börjat diskutera ”organiserat tiggeri” och om vi ska förbjuda det eller ej. Till och med orden skiljer sig – ordet ”tiggare” är idag näst intill reserverat för romer medan ”inhemska” personer som ber om pengar kallas för hemlösa eller uteliggare. Dessa människor väckte inte samma avsky och rädsla hos oss utan blev enbart sedda som svikna av samhället, vilket är helt rätt. Problemet är att vi inte bemöter romer på samma sätt, vi anser dem vara näst intill parasiter på vår välfärd istället för utsatta människor. Det är en intressant skillnad som nog inte många tänker på.

Vi talar om människor som alltid varit förföljda och utsatta, de har setts som dagdrivare och kriminella. Den fördomsfulla bilden av ”zigenare” som reser runt med vagnar och tält blev för längesedan grundmurad hos oss européer och den är svår att tvätta bort. Under andra världskriget blev det tillåtet och uppmuntrat att avrätta romer – det sågs som en medborgerlig skyldighet och det är först nu detta mörka faktum erkänts av Europa och antiziganism har blivit antaget av EU som en specifik sorts rasism. Nu är vi här 2015 och vi ser fortfarande vagnarna och tälten, misstänker alla romer för kriminella element som ”organiserar” sig för att sitta och ”lata sig” utanför våra affärer och på våra gator. Inte ens diskussionen om att de utnyttjas av kriminella ligor ökar empatin för dessa utsatta individer utan det leder till färre bidrag. Vi svenskar är väldigt måna om våra pengar, och om vi får minsta hint om att de bidrar till olagligheter och utnyttjande så blir vi ovilliga att ge.

Enligt en ny studie så är verkligheten en annan: det finns inga ligor och inga ”bossar” utan enbart behövande individer som inte ser någon annan råd än att be om allmosor för att försörja sig själva och sina familjer. Många i Sverige pratar om att vi har ett problem med tiggare och att det måste lösas. Det är sant, det tycker jag med. Det ska lösas genom att ge dessa människor arbete och en plats i vårt samhälle. Romerna som kommer hit ser inte tiggeri som sitt första alternativ – vem skulle göra det? De söker arbete men hindras av cementerade fördomar och stigmatisering och i sin nöd sänker de sig till att tigga om pengar. De utsätter sig för otroliga risker och möter våld och hot på daglig basis. De är EU-medlemmar precis som vi och borde åtnjuta samma privilegier som andra inom Europa, men förvägras sjukvård, arbete och socialt skyddsnät. Många står till och med utanför socialbidrag eftersom de inte har en fast bostad. Allt detta skapar ett utanförskap som är väldigt svårt för oss att förstå, vi som alltid levt på insidan.

Dessa fördomar sprids med hjälp av partier som SD och de som lyft dem till betydande höjder. Det finns dock många som motsätter sig rasistiska partier och åsikter vilket blev tydligt i Stockholms tunnelbana. SD hade använt sig av SL för att sprida hetsande och hatisk propaganda – en aktion som chockade många. Även om Sverigedemokraterna inte skrev rakt ut att deras reklam handlade om romer så var det underförstått i deras ord om tiggare och kriminella gäng. Detta tassade väldigt nära hets mot folkgrupp och till slut fick folk nog och rev ner den. Detta lades upp på FB och många hurrade, inklusive jag. Dock möttes denna aktion av oroliga personer som påminde om att detta hjälpte SD och gav dem publicering och jag blev så upprörd.

Uppmärksamheten SD fick var säkerställd i samma ögonblick SL godkände kampanjen. Vad som fanns att göra var att välja vilken ton uppmärksamheten skulle få: ett tamt, stilla protesterande eller ett passionerat ”det här är fan över gränsen”. SD hotar snart att bli vårt lands största parti och denna aktion tände hoppet hos mig och andra att det finns människor som också fått nog, en civil olydnad som behövs i vårt rasistiska och passiva samhälle.

Vad som gjorde mig argast var dock faktumet att detta till stor del handlade om SD och inte offren för deras hat. Tvivlarna pratade enbart om den eventuella reklam partiet skulle få och glömde effekten av deras ord. Hundratals människor passerar Stockholms tunnelbana dagligen, och många romer har den som sin arbetsplats. Denna propaganda måste säkert ha känts som ett slag i ansiktet på dem och andra grupper som redan är förföljda. Vi måste fråga oss själva – vad är viktigast? Att bekämpa hatet eller hålla tyst och hoppas att hatiska partier som SD och liknande bara skall försvinna? Vi har försökt det, det fungerade inte och nu är det dags för aktion.

Jag tror det är svårt för svenskar att på riktigt inse faran i sådana här rasistiska handlingar och hur det måste kännas för de som är på den mottagande änden. Många anser att aktionen att riva ner SD:s propaganda var fel – men vad har ni då för lösning? Skulle det ha stått kvar och därmed godkänt en handling som är nära på olaglig? Enligt mig har vårt samhälle misslyckats i sin kamp mot rasism och fascism, ett faktum som bevisas av SL:s tillåtande av budskapet i deras tunnelbana.

Detta handlar inte bara om SD – det handlar om människor som de hatar. Människor som alltid stått utanför samhället genom systematisk antiziganism och som ser tiggandet som sin enda utväg. Det är förnedrande, farligt och desperat och vi borde göra vårt bästa för att hjälpa dem.

Glöm för en stund propaganda och rasistiska budskap och se människorna framför er. De lever i samma ”öppna” Europa som vi men saknar ändå röster och rättigheter. Det är vår uppgift att ge dem en chans att höras och ses. De är inte zigenare i vagnar – de är människor som lever i ett otroligt stigma som många av oss inte ens kan föreställa oss. De är människor som leva och älska – precis som vi.

Vi behöver minnas det idag.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s