Gräset bortom horisonten

Extrapris och rea
lyckan i ett hus med pool
duktig konsument

Jag har tidigare skrivit om ett inlägg om vuxen ensamhet och hur svårt det är. Jag har länge undrat varför vi alltid söker lycka och självutveckling utanför oss själva. Omvärlden lär oss att sällskap, lycka och framgång alltid finns någon annan stans, där bortom horisonten eller nästa shoppingrunda. Självhjälp-böcker och kurser tar våra pengar och försäkrar oss om att de håller nyckeln till vår inre lycka men är det verkligen så? Hur skulle vi må om vi gav upp jakten efter luftslott och blickade inåt?

Den senaste tiden har jag känt ett behov av nyförälskelse, efter en till relation. Sommaren, som den nu var, har väckt mitt begär efter en sommarflirt trots att jag inte är en ”causal” person. Jag visade mod och berättade om mitt intresse för olika personer och fick mycket artiga och respektfulla svar tillbaka – bara inte de jag helst av allt ville ha. Det har dock lett till något större: jag har fått vänner och jag har även upptäckt en ny hobby i form av roller derby. Vidare planer inkluderar (förhoppningsvis) en betald givande sysselsättning, min första tatuering och en höst med F! Gotland. Allt detta borde göra mig nöjd och förväntansfull – vilket det till stor del gör. Så varför finns detta gnagande behov av NRE och bekräftelse från andra?

Vi växer upp i ett märkligt samhälle som är fyllt av motsägelser. Vi ska uppnå inre lycka genom att trampa på andra och skaffa materiell rikedom, vi ska ha sex men aldrig tala om det, vi ska tänka själva men följa alla andra. Vår omvärld lär oss att vår lycka hålls gisslan av vår själsfrände, vår mäklare eller vår personliga tränare. Vår konsumtion skall frälsa oss, bara vi köper den nya bilen/det nya huset/den nya poolen. Barn och barnbarn sägs vara den ultimata lyckan och en bekräftelse på att vi drar vårt strå till stacken – att vi bidrar till samhället. Under allt detta växer vår ensamhet och våra frågor om detta är allt? Om alla dessa saker och personer skall göra oss lyckliga, varför är vi olyckliga? Varför ser världen ut som den gör, vad kostar vår materiella konsumtion oss och miljön egentligen?

Samtidigt som samhället formar oss till själviska konsumenter som enbart ser till vår egen lycka så förväntas vi samtidigt finna vår egen harmoniska smultronställe. Detta ställe sägs finnas i var och en av oss, men märkligt nog är det alltid ”någon annan” som kan låsa upp den. (Som en jämförelse kan det nämnas att inom heteronormen är det alltid mannen som skall ”låsa upp” kvinnans sexualitet – ytterligare ett exempel på att ”någon annan” skall göra oss lyckliga och hela.) Vi blir påminda om och om igen att vi bara behöver försöka lite till för att nå regnbågens slut och den gyllene skatten. Det är sant att det kräver arbete för att låsa upp vår egen potential, men när detta kommer från människor som har privilegier till människor som saknar dem visar det på brist på empati och förståelse för egna fördelar. Sådant beteende kan bli speciellt hänsynslöst när det riktas mot personer som redan är på väg in i väggen på grund av utbrändhet, stressade tider och för liten personalstyrka. Att till dessa människor säga att de bara behöver sätta sig ner och njuta av nuet är, enligt mig, lika okänsligt som det hemska tillropet ”Ryck upp dig!”. Jim Butcher låter sin huvudkaraktär Harry Dresden fundera över kraften av positivt tänkande och han konstaterar att detta ofta uttrycks av människor som säljer saker. Det ligger ganska mycket i detta – riktigt positivt tänkande kommer efter självutveckling och en inre säkerhet som inte uppnås av att köpa nästa bok av insmickrande försäljare.

Jag har uppfostrats till att se ensamhet som ångestfylld och smärtsam – något som skulle undvikas till varje pris. En skulle skaffa partner och barn för att inte bli lämnade ensamma på ålderdomen eller på lördagskvällen. Vi skulle fylla vår tid med arbete, vänner och fritidsaktiviteter så att ingen tid gick åt till att slappna av och fundera över våra liv och de eventuellt dåliga val vi gjort. Om vi misslyckades med något av detta stod arbetsmarknaden, fitnessvärlden och självhjälps-branschen ivriga där för att hjälpa oss att ”finna lyckan”: ett välsignat tillstånd som inkluderar pengar, arbete och en smal och tränad (läs: retuscherad) kropp med ett stort leende. Sagda lycka inkluderade även en lyckad relation med drömprinsen/drömprinsessan i ett ömsesidigt lyckligt slut. Dock lyckas inte alltid detta och i skräck för ensamheten väljer många en dålig relation före att vara ensam, ensamheten förvandlas till ett svart monster som hotar att svälja oss hela vid första bästa tillfälle, men som alla troll och spöken förlorar de sin kraft inför förnuft och ljus.

Jag är ingen självhjälps-person; jag anser att sådana människor bebor en särskild del av helvetet där elden är lite extra varm. Jag anser dock att vi har möjligheten att ta tillbaka vår ensamhet och förvandla den till något som läker och utvecklar oss. Detta strider dock mot allt vi lärt oss i vårt konsumtionssamhälle: att själv vara nog. Förmågan att finna styrka i oss själva, en trygghet som inte bygger på andras bekräftelse eller kärlek är ett läge där vi älskar oss själva och inte skakas i grunden av att vara för oss själva. Om vi kan uppnå detta läge ändras även vår syn på relationer – vänner och kärleksrelationer blir en gåva istället för ett måste. Något jag vill uppnå är att de relationer jag har omkring mig är där för att vi önskar det och inte av behov eller rädslor utan på grund av ömsesidig kärlek och utveckling. Jag tror att när en uppnår en sådan trygghet i sig själv och de relationer en har minskar behovet av ägande och vaktande som så ofta ingår i mononormen.

Många självhjälpsböcker hävdar att självutveckling är enkelt men jag håller inte med, är det något livet har lärt mig så är det faktum att den enkla vägen sällan är den rätta. Ens inre utveckling uppnås genom smärta, misslyckanden och hårt arbete – något som de flesta avskyr. Det är så svårt på grund av att vi varken lärt oss att vara själva, själva arbeta på våra problem eller ta ansvar för våra handlingar eller känslor. Jag är övertygad om att detta är genomförbart men att det kräver en helt annan syn på oss själva, vår omvärld och hur vi hanterar relationer.

Vår uppfattning av ensamhet är tätt kopplad till konsumtionssamhället – om vi konsumerar mera så finner vi lyckan och kärleken. Vad som snarare händer är att vi bidrar till att någon annan finner lyckan genom våra pengar. Vi utnyttjas och förblindas av materiell rikedom som på något sätt skall fylla de gapande hålen i vårt inre. När vi lämnar över vår lycka till andra så förlorar vi makten att själva utveckla våra liv. Oavsett om detta sker genom arbete, självhjälp eller religion så sker samma sak: någon annan anlitas för att fixa våra liv. Det är fullt möjligt att finna inre tillfredsställelse genom dessa saker, men den känslan kommer enbart när vi gör egna val och inser att vi själva bär möjligheter och ansvar för vårt eget liv. Så vi måste sluta forma våra liv utifrån vad andra anser och börja forma dem som vi själva vill och behöver. Så släng böcker om självhjälp och nyckeln till regnbågens skatt på elden och tänk efter vad som gör just dig till en lyckligare och fullständigare individ. Det fina är också att trygga starka personer är mer benägna att vilja och kunna hjälpa andra människor som är utsatta än osäkra rädda personer.

Det första steget vi behöver ta är att ta tillbaka ordet ensamhet och gör det till vårt – se det fina och starka i vårt eget sällskap och inse att vi själva är nog. Vår lycka ligger inte varken i en ny pool eller det högavlönade jobbet utan inom oss själva och de människor som vi delar livet med – i den ömsesidiga önskan att göra oss själva och andra till bättre versioner av oss själva.

Så för att återknyta till min längtan efter nyförälskelse så har jag bestämt mig för att sluta deppa och glädjas över allt det jag har och allt det som kommer – glädjen i självutveckling slår vilken flirt som helst.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s