Vilken fiende?

”Why do the babies starve
When there’s enough food to feed the world
Why when there’re so many of us
Are there people still alone
Why are the missiles called peace keepers
When they’re aimed to kill
Why is a woman still not safe
When she’s in her home”
– Why av Tracy Chapman

Det är flygövning över vår ö, och flygplanen stör än en gång friden. Det är mycket tal om hur vi förbereder oss för att driva bort ryssen när den kommer och att militären står för demokrati och fred. Samtidigt påminns vi om krigets fasor genom alla tusentals människor som just nu är på flykt från krigshärdar, många av dem dör utanför EU:s gränser. Dock finns en närmare fiende än Putin; Nordkalk och deras giriga exploatering. Rödlistade arter och grundvatten står på spel, men besluten dröjer. Vem är fienden egentligen?

Jag skrev i ett tidigare inlägg om rädsla och hur vi kontrolleras av den, främst genom media. Det är en beprövad metod som fortfarande fungerar, faktiskt fungerar den ännu bättre numera genom sociala medier. Sverige har länge varit medveten om sin mäktiga granne Ryssland, och rysskräcken har i perioder varit stor. När vårt land rustar upp och förbereder sig för att ”skrämma bort ryssen” så hjälper rädsla och internets snabbhet till att rättfärdiga det. Försvara de pengar som läggs på upprustning men som kunde gjort större nytta någon annanstans. Det skrivs mycket om ”fienden” som skall bekämpas av män med vapen och flygplan. Dock finns det redan en fiende på ön, en som Sverige bjudit in och fann att den inte ville gå. Jag talar självklart om Nordkalk och deras planerade kalkbrott i Ojnareskogen.

Vem är fienden nu? Vem anfaller vårt hemland, vår nation? Det finns inte längre ett enkelt svar på dessa frågor och bilden av militär som försvarar land och hav blir mer och mer förlegad när världen kommer närmare. Vi, som alla andra länder i Europa och världen, tar emot stora mängder flyktingar. Människor som flyr från onämnbara fasor i strider och konflikter som i många fall underbyggts av västvärlden. Dessa desperata människor är endast en följd av många år av förfall och krig och vi måste fråga oss om det är vägen vi vill gå? Skall vi rusta för krig när vi så tydligt ser konsekvenserna av det?

För Gotlands del är den eventuella förlusten av grundvatten och unik natur ett större hot än Putins styrkor. Över hela vårt land tar gruvbolagen för sig precis som de vill, de liknar bortskämda barn som är vana vid att få vad de pekar på. Gotland motstånd mot kalkbrott i Ojnare kan mycket väl bli unikt; en chans att ge dessa bolag en smäll på fingrarna. När Nordkalk börjar inse nederlag drar de på sig offerkoftan och hävdar att det ”skulle bli komplicerat för dem” om området blev Natura 2000 och därmed nationalpark. Det är inte alls synd om dem, de kan bryta kalk på andra ställen, dock stampar de i marken och hotar med att hålla andan tills de blir blå om de inte får sitt pris. Faktumet att det skulle bli komplicerat för hela norra Gotland om de fick bryta är inget som bekymrar deras världsbild. Deras kalkbrott skulle ge cirka 50 personer jobb i 25 år; sen skulle brottet vara uttjänt, liksom alla möjligheter till verksamhet för bönder och bosatta i området.

Det är en myt att Gotlands största näring är kalkindustrin. Vårt levebröd får vi främst genom turism, samma turism som lovas orörd natur av Destination Gotland med flera. Hur det skulle gå ihop med stora kalkbrott och vattenbrist är det väl ingen som har ett svar på. Om turismen skulle försvinna skulle vår ö tyna bort – vi vinner alla på en levande natur och hållbara arbeten. Ekoturism omsätter mycket pengar och mängder av människor besöker årligen nationalparker runt om i världen. Dock behövs en sak för att uppnå allt detta: vatten. Om vi förlorar det så spelar det ingen roll hur mycket arbeten det finns, vi kommer att dö.

Så medan flygplanen dånar ovanför oss så utkämpas en strid om något viktigare: vatten och överlevnad. Och jag kan säga att min gotländska stolthet växer när jag ser motståndet Nordkalk får, och jag hoppas på Natura 2000 och ett skyddat Bästeträsk. Det finns bara en väg att gå och det är skyddad natur. Inget annat borde spela roll, vi lever alla i naturen och är beroende av den. Vår slit och släng-inställning till jorden har skapat rejäla problem som vi nu börjar se tecken på. Nordkalk föreslog att vi kan dricka avsaltat havsvatten från ett otroligt förorenat innanhav eller renat avloppsvatten. De vill röva åt sig en av våra största vattentäkter och lämnar oss att bygga dyra och onödiga anläggningar för rening – allt för cirka 50 jobb.

Vi har redan en fiende här – kortsiktig girighet och själviskhet. Det visar sig inte bara i rovdrift och expolatering, utan även i rasism och främlingsfientlighet; mörka makter som bränner ner flyktingförläggningar och kastar tändvätska på romer. Människor, individer som du och jag, drunknar årligen i Medelhavet i jakt på ett bättre liv. Flyktingar lämnas att dö i lastbilar medan Europa bygger murarna högre. Fienden är inte styrka som invaderar oss – den är mitt ibland oss. Vi är våra egna värsta fiender och om vi inte ser upp finns varken natur eller människor kvar.

Militär har aldrig varit en hållbar fredslösning, det finns inga vapen som skapas för fred. Vår värld brinner av krig och strider och mängder av unga människor växer upp med våld och död som vardag. Vi måste försöka hitta en annan väg, en mer hållbar väg. Både när det gäller naturen och vår relation till varandra. Media vill skrämma oss med krigshot så vi slutar tänka på vad som händer i vårt eget hem. Gotland utkämpar sin strid mot Nordkalk, men det är bara ett fall bland hundratals, mängder av natur skövlas dagligen och knappt någon tar strid. Det måste ändras och ändras snabbt innan vi förlorar allt.

Vi måste se klart och upptäcka de fiender vi redan har. Vi måste vakna och värna om vår natur och inte styras av girighet och exploatering. Naturen är vårt hem – det är dags att vi inser det.

Annonser

2 reaktioner på ”Vilken fiende?

  1. Intressant! Klart som tusan att jag respekterar Dina åsikter, även om jag inte riktigt förstår dem alla gånger. Men jag är beredd, att om det skulle behövas med vapen i hand, försvara Din rätt till dessa åsikter om någon skulle göra ett försök att hindra Dig. Genom att etablera ett annat styre i vårt land. Försöka etablera sig på vårt territorium.
    I det sammanhanget – nationalstatens – ser jag ingen fiende som sitter på Gotland. Men jag ser utan tvekan en som skulle vara väldigt intresserad av ön för sina syften till kontroll av Östersjön och den staten är Ryssland. Det är den enda stat som verkligen skulle ha nytta av ön
    Ur miljöhänseende ser jag att det finns en eller ett par. Men jag kan liksom inte jämföra dem. Sätten på vilka ”striderna” förs är vitt skilda.
    En fiende som skulle vilja komma åt svenskt territorium skulle hårdhänt och utan någon som helst hänsyn till miljön se till att krama ur de naturresurser som finns på Gotland. Var alldeles säker på att naturhänsyn inte är något som denne fiende skulle ägna en tanke! Det har denne sannolike fiende Ryssland redan visat på andra håll!
    Så därför känns det angeläget att även försvara territoriet. Hellre en fiende som går att kontrollera med lagar och regler än en fiende som bara tar för sig, till priset av bl.a. människoliv och frihet. För att vara beredd på att möta den finns tyvärr inte annat än vapen i hand. Den fienden förstår inget annat språk. Den fienden har visat det under de senaste decennierna.
    Om ”försvaras av män med vapen” vill jag säga ”försvaras av människor och om det behövs med vapen”. Jag ser inte att det skulle vara en sak enbart för män?
    Samtidigt som vi slåss mot en girig ”fiende” som är på väg att förstöra vår natur, så måste vi vara beredda på att försvara oss om det kommer en annan sorts ”fiende” som vill roffa åt sig.
    Väpnad strid är inte alla gången lösningen på konflikter, det är sant. Tyvärr har det visat sig alldeles för många gånger dock, att väpnad konflikt varit de avgörande för att motparterna ska komma till förhandlingsbordet. Till och med Svenska Freds- och skiljdeomsföreningen har konstaterat att i enstaka fall kan ett väpnat angrepp vara oundvikligt för att få slut på övergrepp mot utsatta människor.
    När det gäller flyktingmottagningen som vissa beklämmande och propagandistiskt kallar ”massinvandring” så är det så fruktansvärt att det nästan inte går att beskriva i ord. Att länderna runt om dessa oroshärdar inte solidariskt tar sitt ansvar är fasansfullt skrämmande och människoovärdigt. En övergripande solidaritet borde vara den naturligaste sak i världen!

    Gilla

    • Historien har också visat att det är främst män som skall försvara kvinnor och barn i krig. I dessa krig blir kvinnor och barn otroligt utsatta för våld och annat. Jag anser att cirkeln av våld och krig måste sluta, om inte annat ser vi det i alla dessa människor som flyr från just krig. Dessa krig har startats i många av genom exploatering och våldshandlingar från västvärlden: flyktingströmmarna nu är enbart en reaktion på det.

      Att möta våld med våld är ingen lösning, att försvara exploatering med försvar av demokrati är ännu värre – som USA gör. Jag vill inte ha Putin här, men vi måste koppla ihop allt våld, allt utnyttjande. Jag anser att det gruvbolagen gör är i det stora hela samma våld som krigen gör, bara i olika skalor. Det finns ingen ”fiende” längre, det används enbart som försvar av mer upprustning och våld. Media har en stor roll här genom spridande av rädsla och propaganda. Precis som bolag som Nordkalk.

      Men som sagt, olika åsikter och olika åsikter är bra:) Jag tyckte det du skrev var fint och respekfullt och jag hoppas att mitt svar är det med.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s