Skillnad på människor och människor?

Alla som hjälper
bör ses som superhjältar
kärleken segrar

Alla som engagerar sig för att göra världen till ett bättre ställe är hjältar och supermänniskor. Oavsett om det handlar om veganism, frivilligt arbete för EU-migranter eller sitta framför maskiner i Ojnareskogen – allt detta kräver mod och styrka. Att hålla kvar sin bild av en bättre framtid när världen brinner och människor blir graderade utifrån en eländesskala är inget mindre än ett mirakel. Jag beundrar er alla.

Jag har börjat intressera mig för Buddism, speciellt när jag insåg hur lite jag visste om ämnet. I mitt läsande stötte jag på en historia och en tolkning av Siddhattha Gotamas (senare Buddha) insikt i de jobbiga sakerna i livet – sjukdom, död, fattigdom och ålderdom. Siddhattha hade sen mycket ung blivit siad att bli en stor människa, antingen kejsare eller religiös ledare. Hans far gjorde sitt bästa för att undvika detta öde, men precis som i fallet med Oidipus så ledde det enbart till det ynglingens far fruktade. Hans son gav sig ut och upptäckte eländet så fjärran från hans egen skyddade och privilegierade livsstil och det öppnade hans ögon. Siddhattha bestämde sig för att ta avstånd från lyxen och den materiella rikedomen i sin fars palats och gav sig ut för att finna ett annat sätt att leva – nå upplysning.

Denna historia kan tolkas som en privilegierad människas konfrontation med en annan värld, så fjärran från vad den är van vid. Buddha insåg att inte ens palatsets väggar skyddade mot sjukdom, ålderdom och död. Lyx och pengar fjärmade en inte från fattigdom och strider, vilket vi ser väldigt tydligt idag. Den värld som vi svenskar och andra européer sett på avstånd är nu mitt ibland oss och vi måste hitta ett sätt att hantera detta skrämmande faktum. Det finns många sätt, och många människor och organisationer gör otroliga insatser för att rädda liv. Problemen kommer då vi börjar göra skillnad på folk och folk, precis som vi skiljer på djur och djur. Vi hjälper våra husdjur men dödar och utnyttjar andra djur systematiskt. Vi upprörs över att lejonet Cecil dödades men vi grillar köttbitar som kommer från grisar och kor i djurindustrin. Samma sak händer med våra medmänniskor – ett exempel är flyktingar gentemot EU-migranter, de som i folkmun kallas tiggare. Finns det människor som klagar över tiggare men vill hjälpa flyktingar? Är det det berömda dubbeltänkandet att vilja ta emot folk på flykt men vägra ge pengar till personen utanför mataffären på grund av att hen har en mobiltelefon?

Människor, precis som alla livsformer, strävar efter att få bättre livsvillkor. Vi har vandrat och upptäckt nya områden och slagit oss ner där landet verkade vara gynnsamt. Många har flyttat på grund av svåra förhållanden – svält, torka, krig – och sökt lyckan någon annanstans. Fenomenet flykting är inget nytt, precis som tiggare och hemlösa har de alltid funnits. Olika samhällen har hanterat dessa utsatta människor olika, och dagens Europa hanterar dem genom höjda murar och ett stigmatiserande utanförskap som sträcker sig hundratals år bakåt i tiden. Dock börjar vi se en skillnad inom Europa, flyktingar får hjälp och känslan av återinförandet av empati och medmänsklighet stiger. Många i Sverige vill gärna ta avstånd från vår nuvarande rasistiska och antiziganistiska hållning och framhålla de otroliga människor som hjälper andra människor trots eventuella risker för de själva. I Danmark riskerar människor fängelse och böter om de blir påkomna med att hjälpa flyktingar på grund av landets förbud mot flyktinghjälp. Trots detta hjälper danskar dessa förtvivlade människor till ett bättre liv och det gör dem till hjältar.

Dock är det en verklighet att det görs skillnad på folk och folk. Det är många som anser det självklart, vilket det är, att hjälpa flyktingar, men hur ser det ut för desperata EU-migranter – romer – som kommer hit och söker arbete men degraderas till tiggeri? En får titta ganska noga för att hitta åtgärderna som görs för dessa människor. Här talas det istället om att ”de ska hjälpas på plats” och att det är fel att ge dessa människor pengar. De som hävdar att vi ska hjälpa på plats har sällan den blekaste aning om hur läget är på dessa ”platser”. Rumänien är ett otroligt korrumperat land och de som kommer hit lever utanför samhället. De saknar rättigheter, social trygghet och lever med ett urgammalt stigma som ”zignerare” och ”parasiter” som fläckar ner de privilegierade människors liv. De reser inte över halva Europa för att de vill få ”ett bättre jobb”, de reser för att de behöver pengar till mat och bostad, medicin till sig själva och sina barn. Dessa människor möter vi med hat, fördomar, tändvätska och politiska åsikter om att ”hjälpa på plats” vilket egentligen är en omskrivning av ”flytta problemet någon annanstans.” Det finns organisationer som hjälper på plats, men många av dem är religiösa och kräver dop för att de ska sträcka ut sin godhet och kristliga kärlek till romerna. De som inte vill bli påtvingade en tro de inte delar lämnas utanför. Det är troligen många i Sverige som inte vet detta, eller tror att missionerande enbart skedde i kolonier runt om i världen men det är fel. Jag anser att bli påtvingad en tro bara för att få medel till mat och husrum är allt annat är kristen godhet och borde inte få finnas.

Något jag också upprörs över är prioriteringar för hjälp, hur vi anser att människor som flyr från krig och elände skiljer sig markant från de som söker sig till oss för överlevnad. Hur kan vi gradera lidande? Det borde inte finnas etiketter som ”flykting” eller ”tiggare” utan enbart behövande människor. Alla behöver de hjälp, undsättning från liv som inte fungerar. Från samhällen som kollapsat, inte sällan på grund av västvärldens ignorans och exploatering. De förstörda länder vi ser idag är bara effekter av väststödda regimer och uppror, en grym girighet och skeva ideologier som enbart gick ut på att stormakter skulle roffa åt sig största möjliga vinst. Problemet är att vi kan inte blunda för detta längre, våra soptippar och olösta konflikter har nu landat i våra knän vare sig vi vill det eller inte. Precis som Siddhattha Gotama så har vi nått en ändpunkt där något måste hända, palatsets murar skyddar oss inte längre.

En av de farligaste sakerna i engagemang är att ifrågasätta varför en grupp hjälps över en annan. Detta är både skadligt gentemot de människor som ger av sin tid och säkerhet för att hjälpa och som bärs av en brinnande övertygelse att världen kan bli bättre och prioriterar grupper över andra. Osjälviskt hjälpande och godhet ska aldrig bli kritiserat, det skall upphöjas och uppmuntras. Det är ett faktum att många som jobbar ideellt är utsatta och riskerar utbrändhet. Att ständigt bli ifrågasatt om varför en inte hjälper X är bara skadligt och dumt – speciellt som de som kritiserar sällan gör något själva.

Många politiker har åsikter om det omtalade ”tiggeriet” och Socialdemokraterna hävdar att det bästa sättet är att just hjälpa på plats. Detta samtidigt som många jublar över vårt lands omtanke om flyktingar. Hur kan vi ta emot en grupp men samtidigt sparka ut en annan? Borde vi inte ha inställningen att alla som behöver hjälp skall få hjälp, och ta vara på deras talanger och kunskaper för att berika vårt eget samhälle? På Gotland vill vi av någon anledning öka vår befolkning till 65.000 men vägrar att ta vara på alla människor som kommer hit. Gotland är en av de sämsta kommuner på att ta emot flyktingar, och jag skulle gissa att vi inte direkt skiner när det kommer till EU-migranter heller.

Så vad ska en göra? Hur ska en kunna hjälpa när allt känns hopplöst? Svaret är att börja någonstans där just du kan dela med dig av din kärlek och godhet. Vår värld har så mycket problem och alla kan vi göra något. Stötta varandra och uppmuntra insatser oavsett var de händer, det är enligt mig den enda vägen framåt. Efter ett tag kommer vi att inse hur allt hänger ihop, att vi delar på detta jordklot och att vi måste börja visa kärlek annars är det för sent.

Så ni som hjälper flyktingar, romer eller andra utsatta människor så vill jag säga tack! Jag gör mitt bästa för att göra min del och funderar på hur jag kan göra mer. Till alla som hjälper djur och väljer bort kött vill jag säga tack! Till alla som bryter normer och vågar vara sig själva trots en idiotiskt värld som vill kontrollera dem vill jag också säga tack!

Till alla som engagerar sig för att göra världen bättre – ni är hjältar och supermänniskor och det är vi som kommer förändra världen. Världen förändras inte till det bättre genom krig och exploatering. Den förändras och förbättras genom kärlek och medmänsklighet. Nu precis som för hundratals år sedan så är de personer som älskar som räddar världen och oss själva. Glöm aldrig det.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s