Jack Sparrows kompass (och vår)

Förlorad riktning
rädslan som havssirerner
förnuftet tystnar

I filmen Pirates of the Caribbean: Död mans kista har piraten Jack Sparrow problem med sin berömda kompass. Den är tänkt att rikta sig mot det en önskar mest av allt, men i andra filmen snurrar den fritt utan att stanna på en punk. Det gör det minst sagt ganska svårt att navigera, både på havet och i livet. Nu besväras inte karaktären Jack Sparrow så mycket av moral och samvete, något som han verkar delar med många människor i Sverige idag. Hur är det med våra egna kompasser?

Attacker mot skolor är inget nytt – hela tiden ser vi skolor i USA bli offer för dödsskjutningar eller bomber. Landet verkar vara oförmöget att åtgärda problemen och minska dödsfallen – minst av allt att skärpa de otroligt generösa vapenlagar som många stater ”åtnjuter”. Det är otroligt lätt att få tag i vapen där, även tunga skjutvapen. I vårt land är det mycket svårare, vilket är skälet till att den högerextrema terroristen i Trollhättan gick in med kniv och svärd. Faktum kvarstår: människor dog och vi som är kvar lämnas i sorg, skräck och förvirring. Sådant händer inte i vårt land och vi är rädda. En trygghet har tagits ifrån oss, något som måste likna hur människor måste ha känt sig när beskedet kom om Olof Palmes död. En statsminister död, vad har hänt i vårt land?

Min rädsla kulminerade när nyheten kom om hoten mot skolor här på Gotland. Nu hände det här på vår ö och det var svårt att ta in. Detta blev extra jobbigt på grund av sömnbrist och stress, orsakat av fönsterbyte i vår lägenhet. Den välkända ångesten kom och jag var beredd att krypa ner i ett hål och gömma mig. Men det är inte en lösning, det är ett uppgivande. Det är att ge över makten till rasistiska och hatiska terroristgrupper, troligen samma typ av människor som bränner flyktingförläggningar och asylboenden.

Många av reaktionerna på det hemska dådet i Trollhättan var att gärningsmannen bara ville ”skydda sitt land” och att vi ”inte har plats” samt att vi borde ”hjälpa på plats”. Dessa plattityder visar enbart på rasism och en chockerande kyla och nonchalans inför våra medmänniskor. Att försvara ett sådant hemskt dåd som morden i Trollhättan är ofattbart för mig, de som gör så har förlorat kompassens riktning. De som utsattes var i första hand barn, barn som bodde och levde i Sverige. De hade intressen, övertygelser, drömmar. De utgjorde inget hot mot vårt land, snarare tvärtom. De som vilka andra barn som helst borde fått växa upp och bidra till vårt samhälle, politiskt, näringsmässigt och kulturellt. De var medborgare och ägde en rätt att känna sig trygga och välkomnande. Tyvärr blev det inte så, orsakat av hatiska och främlingsfientliga grupper som tydligen inte skyr några medel att sprida sin ruttna ideologi.

De hävdar att de vill skydda oss andra från ett hot mot nationen. Jag känner ett behov av att skydda och skyddas från dem. Det är inte flyktingar som bidrar till att Sverige sjunker, det är vi. Det är inte immigranter som är skyldiga till den utarmade välfärden, det är vi. Jag vill inte leva i ett land som anser att brinnande byggnader, knivhuggna barn och och vuxna och papperslösa människor är det bästa för vårt land. Det är rasister, nazister och terrorister som utgör en fara vår Sverige, det är politiker som är för slapphänta med åtgärder för att öka integrationen och föra människor närmare varann. Ett av de största partierna snokar rätt på adresser till asylboenden och underrättar sina hejdukar att bränna dem. Ett parti som sitter i en av de största maktpositionerna vi har i vårt land, ett parti som byggde sin styrka på missnöje, rädsla och fördomar. Ett parti som inte har egna lösningar på problem, eller ens en smula empati eller uppfattning om människovärde.

Låt inte SD och andra mörka krafter vinna. Låt oss hitta vår punkt på horisonten där kompassnålen kan stanna. En punkt som leder oss till kärlek, respekt och vilja att hjälpa. Jag vill inte leva i ett land där hatet vinner, det finns så många modiga och goda personer som outtröttligt arbetar för en bättre framtid. Låt oss lyssna på dem och inte på de som skriker och hatar. Det hemska som hände i Trollhättan hände inte bara skolan och de som gick där, det var också en attack mot vårt samhälle, mot vår trygghet. Likaså brinnande flyktingförläggningar och hetsjakten på papperslösa, det är ett medvetet anfall mot vår demokrati och vår rätt som medborgare. Vi måste hitta rätt igen, spåra våra steg tillbaka och ta ut en ny kurs. Vi kan hitta rätt igen, om vi bara väljer att titta uppåt och se världen som den är – nära.

Ursäkta aldrig bort en attack mot barn, aldrig. För de visar på den riktiga ondskan, en ondska som inte viker för något och vi kan så mycket bättre än så.

Annonser

En reaktion på ”Jack Sparrows kompass (och vår)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s