Den ljusnande framtid är vår..

Oskriven framtid
avslutades för tidigt
tragiska normer

Studenten 2016 har krävt ett liv, en elev från Säveskolan föll och hamnade mellan traktorn och släpet och hen avled från sina skador. Ett glatt firande fick ett nattsvart slut och vi är alla sorgsna och chockade av händelsen, och vi kan inte låta bli att fråga oss varför. Denna hemska händelse väcker också andra frågor – hur säkert är studentfirandet på Gotland? Är verkligen alkohol, hög musik och släp en bra kombination?


Början av sommaren kantas av skolavslutningar och vi firar en paus från studier med fester och familjesammankomster. Dock finns en annan verklighet bakom björkar, plakat och vita mössor – nämligen den verklighet som till stor del domineras av en stark alkoholnorm. Vi svenskar är väldigt duktiga på att inkludera alkohol i det mesta vi gör, och finns det den minsta ursäkt för fest så växer kön till systemet, och studenten är inget undantag. Jag minns hur min student började, med champagnefrukost i Almedalen och flaskor om halsen vid utsläppet. Ingen ifrågasätter detta faktum, ej heller vagnarnas framfart i bebyggt område in på småtimmarna, med ständigt ökande ljudvolymer som inte ens skulle vara godkända på konserter. Det finns tydligen regler som skall minska vagnarnas ljudliga framfart men de efterlevs inte, och det säger sig självt att det finns risk att fulla, rastlösa elever skall hitta på vådliga saker efter flera timmar instängda på ett traktorflak.

På vissa orter på fastlandet finns det regler att vagnarna får åka i max två timmar, här är det väl över midnatt, och alla klagomål tystas ner med orden ”det är bara en gång om året!” och ”studenterna måste väl ha lite kul!” Men hur kul är för mycket kul? Och ska verkligen andra lida för en liten grupps nöje? Lever vi inte alla i detta samhälle tillsammans?

Det är samma sak på nyår, en ”högtid” som många lider av, både människor och djur. Det höjs fler och fler röster mot fyrverkerier, införs begränsningar på något som för alla rättänkande varelser borde vara uppenbart: alkohol och krut går absolut inte ihop. Även om inte raketer är inblandade så leder nyår till annat lidande – fylla, misshandel, barn som far illa på grund av drickande föräldrar och så vidare. Nu innehåller inte studenten lidande barn direkt, men faktum kvarstår att den höga musiken upplevs som ett otyg av många och vi måste våga ställa frågan – borde studentfirandet som det nu är förändras?

Alkoholnormen i samhället är som jag tidigare skrev otroligt stark, och jag fascineras ständigt av föräldrar som blir förskräckta över hur mycket deras egna barn och andras barn dricker. De frågar varför och vems felet är, ofta beskylls polis och skola för att brista i disciplinering av ungdomarna. Jag vill vända på det och säga – era barn ert ansvar. Om barnet dricker, fråga er var de lärt sig det? Förekommer det alkohol hemma, dricker ni varje dag? Har ni bjudit ert unga barn på en klunk champagne på nyår, för att hen börjar bli stor? Säger ni till er själva att om ni inte bjuder barnet på alkohol kommer det hitta det någon annanstans, kanske någonstans ni inte kan kontrollera? Kanske säger ni att det är bra för barnet av lära sig dricka alkohol hemma i en trygg miljö så hen är förberedd på det när det självständiga livet börjar. Många börjar sin väg in i alkoholen i hemmet, jag själv inget undantag. När jag växte upp var den alltid närvarande, oftast i form av vin men också nubbe vid midsommar och jul. Det var mer än en gång jag såg mina föräldrar berusade, och jag och mina vänner var vana vid omständigheten att en förälder kunde vara för berusad för att kunna hämta oss när det behövdes. Det är först i vuxen ålder som jag börjat erkänna för mig själv att mina föräldrar mycket väl kunde vara alkoholister – det är inte en lätt insikt kan jag säga.

Den allmänna bilden av alkoholister är de som sitter på parkbänkar och dricker eller ramlar på gatstenarna. Men sanningen är att alkoholmissbrukare kommer från ”all walks of life” och varken pengar eller status ”skyddar” en från det. Bilden av festande och firande är sällan utan alkohol i olika former, och denna drog har åsamkat människor och samhälle oerhörda kostnader både i pengar och lidande.

Att vara anhörig till någon som dricker är väldigt tungt, IOGT-NTO ser det som en folksjukdom, och dessutom en sjukdom som sällan blir undersökt och botad. Vi talar sällan om den, skapar bilden av utslagna människor i vårt huvud, ser på vår egen situation och tänker ”där kommer jag aldrig att hamna!”. Men hur kan vi veta? Kanske är det studenten som puttar en person över gränsen från bruk till missbruk.

I år avslutades en glad student av ett hemskt dödsfall, något som aldrig borde hända. På ett sådant litet ställe som Gotland är det svårt att inte ha någon form av relation till den avlidne, vi påverkas alla. Kanske är det dags att ifrågasätta denna högtid, och börja balansera säkerhet före behovet att fira och känna frihet. Självklart ska de få fira och släppa loss, men kontrollerat. Regionen måste sätta ner foten och föra in restriktioner på musik och alkoholnivå, eventuellt går detta att lösa genom kortvarigt åkande och resten av firandet på en krog eller liknande där det finns nykter personal som kan ta hand om överförfriskade elever.

Region Gotland har även kämpat med att hindra studenterna att dricka i en av stadens rondeller, ett påhitt som enligt mig är idiotiskt, har vi inte sedan länge insett att alkohol och bilar inte går ihop? Enligt mig har studenten nått sin kritiska punkt och måste förändras. Det måste finnas säkra sätt att fira friheten och sommaren än dödsfall och fylla. Våra ungdomar förtjänar mycket mer än detta.

Till föräldrar – se över era egna vanor och bruk. Lär era barn från unga år att vara kritiska till alkohol och se hur normerna styr vanor och högtider. Håll er nyktra om ert barn är på fest för då är ni beredda att hämta om något händer, redo att ge barnet stöd och kärlek. Visst är det en möjlighet att barn som växer upp i ett nyktert hem testa alkohol – som sagt normen är stark och barn vill testa på vuxenlivets frestelser men risken är mindre om inte barnet indoktrinerats i alkoholnormen från liten.

Lägg inte hela ansvaret på skola eller polis, det är inte deras yttersta ansvar att uppfostra ert barn – det är ert. Det skrev ni på när ni blev föräldrar, hur det nu än hände. Era vanor blir deras vanor, era frestelser deras frestelser.

Jag lider med den omkomna elevens närstående, och ber om att detta aldrig skall hända igen. Det är dags att vi allihop tar ansvar och inför fungerande restriktioner på detta firande innan fler blir utsatta.

Den ljusnande framtid är vår…

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s