En månad utan smink

 

Vad säger världen
om jag slänger sminket
och möter dagen

Jag tappade bort min concealer häromdagen, bokstavligen alltså, den föll ut genom fönstret. I mitt nyvakna tillstånd lyckades mina fumliga fingrar peta ut den genom det öppna badrumsfönstret när jag skulle öppna det och jag hörde den rassla ut och ner. Eftersom jag var groggy och desorienterad så bestämde jag mig för att den säkert bara föll ner på kartongen vi har utanför och jag kunde leta efter den när jag piggnat till lite. På grund av saker som hände under dagen så glömde jag dock bort det och började leta först frampå kvällen. Saken var den att jag inte kunde hitta den, den var inte i kartongen eller på loftgången heller. Trots att jag drog in maken i letandet (även nere vid grannen) så lyckades vi inte hitta den och det frustrerade mig på flera plan. Visst hade jag lekt med tanken att ta en paus med smink men inte genom att tappa bort den men det såg inte bättre ut…

Sen jag insåg att jag var trans och icke-binär så har jag försökt att minska mitt användande av vad jag kodar ”kvinnliga kläder” och har även börjat bära mer bylsiga tröjor för att dölja bysten när jag känner extra mycket dysfori. Jag har kortat mitt redan korta hår och har även dragit in på smink. Jag har i stort sett bara använt ovan nämnda concealer för att täcka över det mörka under ögonen och enstaka blemmor men det var allt. Jag har redan min binder som förändrar hur min kropp ser ut och minskar könsdysforin men jag kände mig alltid oförklarligt skamsen eller skuldmedveten när jag använde det lilla smink jag gjorde, som om jag försökte hålla fast i det kvinnliga som inte längre var en del av mig.

Smink är för många (även för mig) något som kopplas ihop med personer som har kvinnliga kroppar och ansikten. Detta beror på samhällets syn på kvinnor som personer som behöver vara vackra och retuscherade för att kunna visa sig eller höra till. Det är bara att se på vilken reklam som helst (på tv eller på skyltar i affären) så framgår det väldigt tydligt att kvinnors främsta uppgift är att vara ouppnåeligt vackra. Detta skall uppnås genom att de skall lägga mängder av pengar och tid på att uppnå denna skönhet som enbart existerar på en dator. Concealer, mascara, läppstift och mängder av andra saker informerar hur de kan förändra världen för självklart så leder denna skönhet också till lycka och pengar som kommer i form av drömmannen. Samtidigt som allt detta händer så säger många (främst män) att en kvinna som sminkar sig inte visar sin naturliga skönhet och att en mer ”naturlig look” är vad som behövs för att fånga dem minsann. Problemet är bara det att deras naturliga look inte går att åstadkomma utan smink och andra mer ingående förändringar av kropp och här.

Sen barndom så uppfostrades jag som flicka och senare kvinna, och fick sagt till mig att jag behövde förlora vikt, att hitta det bästa sminket, att framhäva delar av min kropp och dölja andra. Det faktum att jag genomled nio år av mobbing där jag internaliserade den felaktiga bilden av mig själv som ful gjorde sitt till att få mig att tro att smink var nödvändigt för att jag skulle visa mig ute överhuvudtaget. Sen jag vuxit upp och insåg att jag inte var ful och värdelös utan en fin och värdefull individ har mycket hänt. Jag har tagit stora steg bort från den givna och av mig felaktiga rollen av kvinna och vidgat mitt perspektiv på smink och kläder, speciellt under det senaste året. Denna insikt har främst kommit från modiga transkvinnor som framhäver sin kvinnlighet genom smink och kläder. Detta är modigt även om det ”bara” handlar om att passera, för även om konceptet är problematiskt så kan det vara skillnaden mellan liv och död för många transpersoner, främst transkvinnor som utan tvekan är de som är mest utsatta. I en värld som ser transkvinnor som män i klänning är många delar av världen väldigt farliga, och då kan kläder och smink med mera fungera som ett effektivt kamouflage.

Ciskvinnor har också en utsatt position, då deras kroppar ses som ägodelar och det finns åsikter om alltifrån amning till vad de har på sig på stranden och de möter sexism och objektifiering varje dag.

Så hur blir detta för en icke-binär transman som försöker hitta sitt eget uttryck? Ärligt talat så blir det en balansgång mellan vad jag behöver och vad jag känner att jag ”borde”. Jag behöver min binder för att minska dysfori och forma mitt yttre uttryck så de jag möter kanske, bara kanske, inte felkönar mig och ser mig som kvinna. Samtidigt har jag en röst i huvudet som säger att jag inte ”borde” göra detta, jag borde kunna vara den jag är utan att bry mig om att passera och vad andra tycker. Jag täcker över ojämnheter med smink men känner mig skyldig samtidigt för att en man använder inte smink eller hur? Nej, enligt den värld vi lever i gör de inte det, vårt heteronormativa samhälle säger att män som använder smink är homosexuella och ”fjollor” som naturligtvis inte maskulina heterosexuella män är. Här visas det igen hur den heteronormativa cisvärlden ser ner på kvinnor och hur dömd blir inte en man som använder smink eller kvinnligt kodade kläder? De anses ”byta ner sig” och ”förnedra sig”, inte vara en riktigt manlig man. De kan, precis som transkvinnor, riskera våld och hot.

Jag vill ju självklart inte ta till mig denna hemska syn på män och kvinnor, den är skadlig och ett bevis på hur den patriarkala världen förtär både kvinnor och män. Jag försöker vidga min syn på hur en människa kan vara, och inser att smink mycket väl kan användas av människor oavsett vilken könstillhörighet och könsuttryck de har och visar.

Detta mynnade ut i en tur till affären iförd min binder, en bylsig tröja och utan något som helst smink. Samtidigt som det kändes konstigt och skrämmande då jag som sagt blivit uppfostrad som kvinna som såg smink som en nödvändighet så kändes det också spännande och befriande och ett betydande steg i min strävan efter att känna mig bekväm i min transidentitet. Det som hände var konstigt nog – ingenting. Detta förvånade mig en hel del; var jag snyggare än jag trodde eller brydde sig helt enkelt inte personer som jag mötte om mitt utseende så mycket? Jag tror svaret ligger någonstans mitt emellan men jag har nu bestämt mig att jag ska försöka gå en månad utan smink. Min concealer var ändå på väg att ta slut så det gjorde inte så stor roll att grannen troligen hittade den utanför dörren och slängde den som skräp, jag ska helt enkelt inte köpa en ny så får vi se hur det går. Troligen är den som bryr sig mest om detta jag själv men det är ändå egentligen den enda som spelar någon roll.

Kvinnor kan använda smink, män kan använda smink, icke-binära kan använda smink eller de kan välja att inte göra det. Oavsett om det sker genom smink, hårfärg eller kläder är vårt könsuttryck vårt eget och måste respekteras, inte minst av oss själva.

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s