Vi är inte era skämt

Bakom diagnoser
gömda i eviga skämt
lider människor

Jag börjar få nog av en sak och det är hur psykiska sjukdomar och nedsättningar ses som löjliga eller påhittade. Alltifrån skämt (som till exempel hur media reducerar personer som lider av paranoia eller multipla personligheter till skämt) till ”förklaringar” av våldsamma vita terrorister som psykiskt sjuka eller diagnostiserade med Aspergers syndrom). Samtidigt blir personer med psykisk sjukdom och nedsättningar dåligt bemötta och ignorerade av en vård och psykiatri som verkar ha glömt sitt hjärta hemma. Jag har själv diagnosen Aspergers syndrom och drag av ADD och börjar bli trött på att vara källan till känslokalla ”normala” personers dåliga skämt. Vi är inte era skämt, vi inbillar inte oss inte, det ”sitter inte bara i huvudet”. Vi riktiga människor med riktiga problem, och vi är trötta på att bli ignorerade.


Det har nog inte undgått någon att västvärden dömer personer av utländsk härkomst som terrorister och onda medan vita personer som begår våldsbrott och terroristhandlingar anses lida av psykisk sjukdom eller nedsättning. När en vit person gick in i en skola i Trollhättan och öppnade eld mot sina medmänniskor sades det att terroristen led av Aspergers syndrom. Det är inte första gången denna diagnos använts för att ursäkta och bortförklara terrorhandlingar enbart på grund av förövarens hudfärg. Inte bara visar det på strukturell rasism och en övertygelse om den vita övermakten, det basunerar också ut bilden av personer med autism som farliga sociopater utan empati som när som helst kan ge sig på andra. Det sprider också missuppfattningen och misstron gentemot personer med psykiska diagnoser, att de är farliga och borde låsas in. Det är ingen hemlighet att vårt samhälle anser att personer med funktionsnedsättningar borde rensas ut, inte finnas längre. Vi ses som svaga och en belastning, utanför den vardagliga världen som ”fungerande” människor byggt, de som minsann bidrar och inte ”bara sitter hemma och lever på bidrag”. Detta drabbar även de med tydliga nedsättningar som förlamning även om det borde vara uppenbart varför de inte kan göra lika mycket som de som har funktionella ben.

Många anser också att psykiska sjukdom som depression och emotionellt instabil personlighetsstörning (fd Borderline) inte ens finns. Dessa individer menar att psykiska problem inte är riktiga problem, inte riktigt en sjukdom. De skulle inte säga till en cancersjuk person att hen borde ”rycka upp sig” eller att det bara fanns i huvudet, men när det kommer till psykiska sjukdomar blir det helt plötsligt annat ljud i skällan. Då talas det om inbillning och att den deprimerade eller självskadande personen borde ge upp sitt sökande efter uppmärksamhet, skaffa ett jobb och se lite positivt på tillvaron. Svåra saker som ångest och post-traumatisk stress underskattas med allvarliga följder.

På något sätt blir detta än mer tydligt för mig när det kommer till Donald Trump. Vi är alla överens om det faktum att Trump är ett allvarligt hot mot demokratin och vår säkerhet på jorden, men vi måste sluta slänga diagnoser på honom utan att ha en aning om vad de innebär eller vilka stigma de utgör för de som har dem. Precis som media är pigga att utmåla vita terrorister som psykiskt sjuka så är de också glada i att tillskriva henom diverse diagnoser. Trump har jämförts med ett barn med ADD, vilket antagligen, för dessa människor, beskriver hens tendens att med ljusets hastighet skifta mellan åsikter och ämnen.

Problemet med att tillskriva Trump diagnoser till höger och vänster är många. Dels kommer det ofta från personer helt utan utbildning och insikt i hur psykiska sjukdomar fungerar – kanske har de på sin höjd läst en artikel på wikipedia – detta ökar det redan existerande stigma som människor möter varje dag på grund av samhällets fördomar och bristande hjälp. Utöver detta så leder till ett ursäktande av Donald Trumps handlingar, flyttar ansvaret för hens hat och förföljelse till en (eller flera) diagnoser som blir ansvariga för att bära ansvaret istället. Jag vet inte om Donald lider av en eller flera psykiska åkommor eller sjukdomar, men jag vet många som lider av denna persons hat och dogmatiska beteende. Hen drivs av en eld som enbart förtär, som skadar allt som den kommer nära, men det betyder inte att vi andra skall ägna oss åt ”armchair psychology” och häva ur oss termer vars betydelse vi bara är luddigt medvetna om. Det skadar inte Trump ett dugg men gör en redan utsatt grupp än mer utsatt.

Som transperson med både Asperger och ADD så finner jag mig utgöra ”punchline” i otaliga skämt. Alltifrån skämt om transvestiter och transkvinnor som ”enbart är män i klänning och smink” till medias bild av personer med Aspergers som måste räkna tändstickor. Dessa skämt kan nog ses som roliga, vissa är det, men bara på ytan. Precis som rasistiska och misogyna sådana lämnar de en dålig smak i munnen och tanken. De är inte roliga, utan skadliga och visar på en mängd saker som är fel, både i ens egna tankar och världen i stort. Bilden av transkvinnor som män i klänning, som bland annat får hjälp av Hollywood i deras rollsättning av cispersoner i transroller är allt annat än roliga när ännu en människa mist livet på grund av sin identitet och sin kropp. ”Roliga” skämt om personer med Asperger och liknande diagnoser bygger på ett redan grundmurat utanförskap som påverkar arbete, försörjning och bemötande i samhället.

Tänk efter: skulle du använda en allvarlig fysisk sjukdom som poängen i ett skämt? Skulle du vilja bli använd som det av någon annan? Om du hade en psykisk sjukdom eller nedsättning som skapade svåra problem för dig, skulle du vilja få det förlöjligat av en person som inte har den minsta susning om vad du går igenom? Om svaret är nej så måste du fråga dig varför du gör detta mot andra? Skulle du vilja att ditt barn jämfördes med Donald Trumps dogma och åsiktsflackande?

Tänk på ditt språk, ta reda på fakta och förändra dina tankar. Människors trauman och sjukdomar existerar inte för underhållning, de är allvarliga problem som sällan blir rätt behandlade.

Psykiska sjukdomar och nedsättningar måste tas på allvar, vi som har ångest och skadar oss själva vet att det är fel, vi vet att det beror på problem inom oss. Men att få höra att det ”bara sitter i huvudet” är otroligt dömande och förnedrande. Ta psykiska sjukdomar på lika stort allvar som fysiska dito, och lägg inte sten på börda. Sålla vad media säger, ta reda på fakta och stötta de som lider i din närhet. Du kan stötta även om du inte riktigt vet vad som händer, bara att finnas där och säga att vi inte är ensamma hjälper otroligt mycket. Om du har en partner som lider av till exempel ångest eller depression; ge hen kärlek och lyssna på vad hen säger.

Det är det minsta en kan begära av en person som säger sig älska oss.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s