Pronomen och utredning

Om ni anade
valt att gå i våra skor
ödmjukhet skapas

Näst intill alla transpersoner får någon gång höra fel pronomen och/eller fel namn. Det kan vara familjemedlemmar som har svårt att komma ihåg eller acceptera personens ”nya” identitet, det kan vara arbetsgivare som vägrar använda rätt namn eller myndigheter som inte kan bemöda sig att bry sig om rätt tilltalsnamn i folkbokföringen. Vi får höra att vi måste ha tålamod, att det tar tid och det kan jag självklart hålla med om. Men hur lång tid är tillräckligt lång tid? När ska ni börja respektera oss? Vad som ses som en liten obetydlig sak för er betyder världen för oss, det är genom namn och pronomen som vi kan hävda oss, ta tillbaka vår identitet och göra den till vår egen. När ni envisas att använda fel namn och pronomen så säger ni att vi inte spelar roll, att vi inte förtjänar att respekteras som dem vi är. Ni säger att vi inte duger…


De flesta i min omgivning är väldigt duktiga på att använda rätt namn och pronomen och därigenom respektera mig. I början brukade jag säga att så länge jag själv då och då sade fel om mig själv så tänkte jag ha överseende om någons tunga slant. Jag tänkte inte på mig själv som mitt dödnamn längre, jag har slutat säga fel och alltså tagit till mig Patrik helt och fullt. Nu återstår bara att skrapa ihop tusenlappen (!) som behövs för namnbyte så är mitt gamla namn fullkomligt raderat. Det är dags att begrava Johanna.

Alla kan göra misstag, men det är några människor i min närhet som inte tycks kunna lära sig mitt nya namn. Det känns extra frustrerande, speciellt som till och med mina rumänska vänner har lärt sig mitt namn trots språkbarriärer i form av knagglig engelska. Att få höra efter all denna tid att det fortfarande är svårt att lära sig känns smärtsamt och respektlöst. Det känns som om min identitet är en småsak som är svår att komma ihåg, inte värd att lägga kraft på. Samtidigt som cispersoner förminskar våra valda identiteter så betonar de att det minsann är en större sak för dem att komma ihåg vad en transperson vill bli kallad än det är för transpersonen att bli tilltalad med sitt dödnamn. Dessa människor tänker enbart på sig själva, de som vägrar använda rätt namn. Det är en patetisk maktdemonstration som inte leder någonstans, det kommer inte att få transpersonen framför dem att sluta vara trans, att upphöra med sin transition eller hormoner. Att säga fel pronomen kommer inte att radera ut alla transpersoner så att världen blir bekvämt cisfokuserad igen, som den var ”på den gamla goda tiden”.

En hemlighet – transpersoner har alltid funnits och kommer alltid att finnas. Det inget nytt och ingen trend, det är en verklighet som kostar liv. Visst, kanske bidrar inte just du till allt elände som transpersoner går igenom, men du är en del av samma systematiska fientlighet som resulterar i ytterligare slocknat liv; eller absurda toalettregler som enbart tjänar till att utsätta främst transkvinnor för trakasserier och sexuellt utnyttjande.

Svårast är det när detta sker i samband med arbete, och i synnerhet chans till anställning. När en vill vara sitt bästa jag, och göra ett bra intryck och eventuellt får stå ut med att höra fel namn uttalas av en potentiell chef. Självklart är det viktigt att hävda sig och stå på sig, annars kommer en inte någonstans men tänk om en pushar för mycket? Om en ses som petig och ovillig att samarbeta? Många transpersoner står utan jobb eller förlorar chansen till jobb på grund av sin transstatus och många lever i fattigdom, främst i USA. Det är alltid en avvägning, ska en berätta att en är trans eller inte, berätta om den kommande mastektomin eller hormonbehandlingen? Det känns kanske inte så bra att på en intervju berätta att en kommer att behöva bli sjukskriven på grund av återhämtning. Det är dock en verklighet för många.

Jag söker arbete, och har fått hjälp av en SIUS-konsulent som specialiserar sig på att försöka hitta anpassat arbete för personer som av någon anledning inte kan arbeta fulltid. Hen frågade om jag går igenom en utredning eller så på fastlandet och jag sa att jag går igenom en transutredning och att den går bra. Min SIUS-kontakt sa att det var bra och jag skulle se till att den skulle fortsätta att gå bra så jag kunde ha chans till arbete om tillfället skulle dyka upp. Samtidigt som jag höll med och sa att jag gör mitt bästa så blev jag frustrerad över hur lite cispersoner vet om en sådan utredning och vad den innebär.

Den innebär att du sätter dig ner med personer du aldrig träffat och diskuterar din kropp, ditt psyke, din sexualitet. Det innebär läkare, psykologer och logopeder. Jag är heller inte ensam i detta, jag behöver makens stöd på mötena och därmed blir han tillfrågad om personliga saker. I många fall måste du försvara varför du söker dig till utredningen samt hävda din transidentitet. Du riskerar att hamna hos personer som är transfientliga, som enbart söker makttrippar, som anser att du inte duger. Många kommer till dessa utredningar efter självmordsförsök, depression eller självskadebeteende. De har kanske blivit utkastade hemifrån, blivit övergivna av vänner på grund av vilka de är. Kanske saknar de helt det sociala skyddsnät som är nödvändigt för något så påfrestande som en transutredning.

Jag har varit otroligt privilegierad i detta. Jag har vänner och familj (makens) som stöttar och uppmuntrar mig, även om de kanske inte alltid förstår fullt ut. Jag har haft turen att möta människor som vill hjälpa på ANOVA och jag är praktiskt taget klar med utredningen. Remiss har skickats till kirurgen för masto och jag hoppas att det ska ta 3-4 månader istället för 9. Jag är nervös men glad, jag känner att detta är rätt väg att gå; att jag gör detta för Mig.

Saken är den att alla är inte så lyckligt lottade, och vi är heller inte ensamma i att få detta att fungera. Vi är underkastade läkare och psykologer och hormonläkare. Transvården i Sverige är långt ifrån bra, mycket behöver förbättras. Vi kan börja med att städa ut all transfientlighet ur transvården, det sista vi behöver är att möta det i en sådan utsatt position som under en transutredning. Mina transvänner och bekanta berättar om upplevelser av transfientlighet och maktdemonstrationer som tar sig uttryck i allt ifrån dödnamn till nekande av vård.

Allt detta får vi uppleva, och att då få höra att våra namn och pronomen är för svåra att komma ihåg kan vara det som sänker en hel dag. Snälla – det är ingen liten sak! Det är inte något ”vi föredrar”, det är vilka vi är. Om vi blottar oss själva under vår transition så är väl det minsta ni kan göra att komma ihåg våra namn?

Det finns inget ”det blir lite sådär” eller ”jag ska försöka komma ihåg” och så vidare. Nej, du börjar nu, du använder rätt nu! Respektera personen framför dig som en medmänniska och tilltala/omtala personen som hen vill och behöver. Den enda som framstår som en idiot är du själv som inte ens kan sträcka dig till att uppmärksamma ett namn.

Vi existerar, binära såväl som ickebinära transpersoner och vi kommer att fortsätta göra det. Fler och fler kommer ut och söker sig till transvården. Unga personer ser färre och färre gränser inom kön och genus och utvecklingen kommer bara att fortsätta. Vi måste luckra upp könsnormerna och det skadliga i att dela upp folk i färger och fack där de inte hör hemma. Allt börjar med rätt tilltalssätt – det börjar med dig.

Det är ett oerhört stort steg att komma ut, att avslöja det allra innersta av oss själva. Vi riskerar att förlora vänner, familj och arbete. Om du får ynnesten att en transpersoner litar tillräckligt på dig för att komma ut så respektera och var tacksam för det visar att hen sätter dig högt. Istället för bara se problem, känn lycka över att du är en del av en utvald krets för en väldigt speciell individ.

Förhoppningsvis ska jag kunna få arbete även om jag är trans, och förhoppningsvis kommer min bröstoperation att gå bra. Men jag kommer inte att klara det utan stöd från min omgivning, och jag är otroligt tacksam för att ni finns där. Alla är inte så lyckligt lottade.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s