Den skamliga fattigdomen

Ingen är säker
slumpen styr fattigdomen
visa givmildhet

Det är mycket som är märkligt med julen. Förutom förvirringen med tomtar, gran och pepparkaksgubbar så kommer också denna högtid med ett dubbelt budskap: var givmild och konsumera mera. Fredsbudskapet ”samsas” med tvångsutvisningar och åldersuppskrivningar och den falska idén av givmildhet ställs mot blint konsumerande. Föräldrar ber kyrkan om hjälp för mat och presenter till sina barn och personer som tvingas till tiggeri ser mindre pengar än vanligt. I vårt upplysta samhälle finns det fortfarande gamla synsätt som dömer människor som ber om hjälp för mat och husrum. Detta blev extra tydligt när en vän till mig befann sig i ekonomiskt trångmål och fick hjälp, flera valde dock att visa sina ”givmilda känslor” genom skam och påhopp på Facebook. Fattigdomens skam är inte över.


Fattigdomen har många ansikten, och flera av oss har varit där. Kanske har vi blivit tvungna att söka socialbidrag, eller arbetat två deltidsarbeten för att få hyran att gå ihop. Vi kan till och med ha bott på gatan, eller flyttat mellan härbärgen. Vilket ansikte vår fattigdom än har så formar det våra liv och vårt sätt att tänka om världen. Jag har inte stått utan tak över huvudet, även om jag tillsammans med Johan flyttat in hos hans föräldrar när vårt andrahandskontrakt tog slut. Vi har alltid haft mat, även om det vid något tillfälle bara bestod av ris och ketchup. Det har varit (och är) åtskilliga år på socialbidrag och åtgärder genom Arbetsförmedlingen. Stress, ångest och ovisshet har skapat kroniska stressrelaterade skador på våra kroppar och en myndighetsångest som är konstant. Vi har skulder som det är tveksamt om vi någonsin ska kunna betala igen och det är skrämmande att tänka på ålderdomen men det finns ljuspunkter. Vi har lärt oss att leva mycket på lite, att ta vara på nöjen som inte kostar. Att se förbi julens galna konsumtionshets och uppskatta umgänge över materiella saker. Vi har också, tack vare våra rumänska vänner, fått känna glädjen att ge och hjälpa. Det är saligare att giva än att taga heter det ju och det stämmer.

Något som personer med lite pengar lär sig är att hjälpa andra, att ge av det lilla en har. När det var en Refugees Welcome-manifestation här i Visby hjälpte flera rumäner till att samla in pengar trots deras egen situation av påtvingat tiggeri. Visst rika människor hjälper också till, men det tillhör undantagen enligt mig. Annars verkar det vara att ju mer pengar en har desto mindre vill en hjälpa till, en håller i pengarna och lever med rädslan att förlora dem. Fattiga människor ses som parasiter och ett hot mot samhället och de rikas situation, detta trots att många tjänar pengar på att flytta runt arbetslösa personer i olika åtgärder som arbetslinjen fabricerar för att bolla med arbetslöshetsiffrorna. Det talas om att en viss grad av arbetslöshet behövs för att stimulera arbetsmarknaden, men faktum att den delen bara växer och ett fåtal personer och företag blir allt rikare. Åtgärderna leder inte till arbete (i de flesta fall) utan tjänar enbart till att hålla stora grupper nere.

Högtider som julen är extra svår för de som har lite pengar, och speciellt för familjer med barn som vill ge sina barn lite god mat och en julklapp eller två. Julmat och presenter kan vara det som fäller en redan vacklande ekonomi och det är oerhört svårt att be om hjälp speciellt när en riskerar att mötas av hån och raseri från människor som verkar se en bön om hjälp som en personlig skymf mot dem. Det är ett oerhört stigma i att vara fattig, och inget är så svårt att se som våra egna privilegier. Men borde vi inte titta lite extra på julens budskap om givmildhet istället för affärernas budskap om den senaste telefonen? Varför är en främlings bön om hjälp så upprörande för oss?

Min vän behövde hjälp, och det var så härligt att se alla människor som hjälpte till. Som vi sett i flyktingarnas situation: det är sällan regeringar som agerar utan individer och organisationer. Detta visade sig även på Facebook, där enskilda personer och vänner till min vän (inklusive mig) steg upp och hjälpte; godheten var värmande att se. Denna godhet och givmildhet grumlades lite över min väns sorg och frustration över ”vänner” som skällt ut min vän för hens fräckhet att be om hjälp, att blotta sin skam. En kunde ju tycka att om de inte ville hjälpa till hade de inte något att säga till om i alla fall men det är tydligen inte så det fungerar. Vissa känner tydligen ett behov att sparka på dem som redan ligger och göra en redan svår situation ännu värre. Detta blir extra tydligt när det kommer till singelföräldrar och då främst kvinnor som kämpar för sina barn.

Det är svårt att be om hjälp, speciellt i Sverige där självständighet är otroligt viktigt. Vi ska inte be om hjälp, visa oss svaga eller hävda oss. Vi ska gömma våra problem och brister bakom en vacker fasad och skrika bakom våra egna väggar. Åsikten att fattigdom är något en förtjänar går djupt – för visst tyder det på lathet att en tigger eller tvingas leva ”hand ur mun” dag för dag. Om en bara hade ansträngt sig lite och skaffat ett jobb så hade en klarat sig, uppenbarligen visar detta på någon form av defekt eller parasiterande tillvaro? Inte kan detta hända mig, en hårt arbetande svensson som betalar skatt?

Vi intalar oss detta för att försöka blunda för den skrämmande sanningen att vem som helst kan drabbas av fattigdom och till och med hemlöshet. Det handlar inte om en Gud som godtyckligt givit rikedom till vissa och fattigdom till vissa, det handlar inte om att en är bättre än andra. Ett arbete kan förloras, en skilsmässa kan lämna ens liv och ekonomiska situation i ruiner. Ett bruk kan gå till missbruk som riskerar att leda till hemlöshet och utanförskap och det kan hända vem som helst av oss. Vi lever i ett samhälle som har en oerhörd stark alkoholnorm och om vi faller utanför skaklarna så finns det sällan hjälp att få. På kort tid kan du gå från en välanpassad ”del i samhället” till en skugga som folk ur din förlorade klass stigmatiserar.

Många av oss är rädda för att bli fattiga och förlora våra hem. Att varje månad tvingas vända på varje krona för att behålla det lilla en har. Att kämpa med dåligt samvete varje gång en unnar sig något, även om det egentligen inte är dyrt. Om en lever på socialbidrag under många år så blir ens uppfattning om pengars värde skev, en har inte samma sätt att betrakta ekonomi som andra med arbete och pengar har. Jag har själv hamnat i en situation med mitt arbete när jag insåg att jag inte hade en aning om hur en gjorde med semester och betald ledighet. Jag har aldrig tidigare haft det…

Vi behöver basinkomst och vi behöver omvärdera människors värde, sluta bedöma värde utifrån arbete och huruvida en ”bidrar till samhället” och börja värdera individens egna värde. Vi behöver skapa ett samhälle som omhändertar istället för att stöta bort och skuldbelägga. Fattiga människor måste få en chans att ta sig ur den dåliga cirkeln av fattigdom istället för att hålla dem nere och vårt blinda konsumerande måste få ett slut.

Jag är glad för att min vän fick hjälp att fira jul men problemet kvarstår. Fler och fler behöver hjälp och vi borde stötta varann istället för att skapa mer hat och stigma. Vad säger det om en som person om en spenderar tid med att hetsa mot en singelförälder som sväljer skammen och ber om hjälp? Ungefär samma sak som sägs om de som riktade massa hat mot en liten pojke som ville vara Lucia…

Nästa gång du ser ner på fattiga (det händer, vi är alla betingade till det beteendet av samhället) så kom ihåg att det kunde lika gärna ha varit du. Du hade kunnat födas i en fattig by i Rumänien, eller växt upp med föräldrar som missbrukar. Kanske kunde du varit en ung transperson vars föräldrar kastar ut på grund av din identitet. Ingen av oss är säkra och vi måste hjälpa varandra om vi vill ha en bättre värld.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s