Rädslan – min oönskade kamrat

“I must not fear. Fear is the mind-killer. Fear is the little-death that brings total obliteration. I will face my fear. I will permit it to pass over me and through me. And when it has gone past I will turn the inner eye to see its path. Where the fear has gone there will be nothing. Only I will remain.” 
― Frank Herbert, Dune

Jag försöker, som många vet, att lära mig att åka rullskridskor. Jag har blivit intresserad av roller derby och i framtiden ska jag förhoppningsvis bli en del av laget Visby Valkyries. Än så länge är det dock ”newbie-mode” och det är både läskigt och roligt att försöka. Jag har upptäckt att mitt största hinder är inte, som jag trodde, balanssvårigheter och koordinationsproblem utan min rädsla. Min rädsla för att ramla och skada mig och i förlängningen dö hindrar mig från att våga och lyckas – både i roller derby och i livet.

Läs mer

Äntligen feminist

Jag tog steget ut
tog till mig framtidsorden
en rosa feminism

Jag har länge haft en knepig relation till ordet feminism, och har länge varit avståndstagande till termen. Jag förnekar absolut inte att kampen behövs, och att det över hela världen genomförs hjältemodiga gärningar för att ge utsatta personer rättigheter till deras tankar och kroppar.

Vad jag varit emot, vilket visade sig vara en missuppfattning hos mig, var att feminism går ut på att avsky män. Att avsky män för vad de gör mot kvinnor, att ifrågasätta männens roll i vårt samhälle. Att fråga sig varför de fortfarande finns, då de uppenbarligen är helt överflödiga. Att deras käraste ambition är att förtrycka kvinnor så mycket som möjligt, samt att vara oförmögna att kontrollera sina drifter när de ser en kvinna. Att de ska hoppa på henne och våldta henne bara för att de råkar befinna sig på samma plats.

Faktumet att män också lider av denna snedfördelning viftas bort med att kvinnor har det värre, och att män enbart drar nytta av dem. Det talas sällan eller aldrig om mäns utsatthet, hur de från unga år tvingas svälja sina känslor, att inte gråta. De tränas till våld och en tuff fasad, och en roll som förtryckare. Det talas om kvinnors roll i hemmet, och att de får dra stora lass på grund av att männen bara vill arbeta och inte vara hemma med barnen. Men vi måste fråga oss, vad händer med dessa män som försöker ta ut barnledighet? De blir mobbade och ifrågasatta, utsatta för att de vill vara med sina barn. Pojkar som vill leka med dockor tvingas leka med vapenliknande leksaker, precis som flickor som vill göra något annat än att leka hushållsarbete och familj. Normer och könsstereotyper styr och kontrollerar oss. De hindrar oss från att vara dem vi är.

Läs mer

Perspektiv

Byte av utsikt
när perspektiven ändras
ser vi varandra

En sak som vi människor gör är att skapa normer. Vi gör det utan att tänka på det, och lever till slut efter dem utan att ifrågasätta om det möjligen skulle finnas andra sätt att leva och se på världen.

Allt och alla som inte faller inom ramen för normen ser vi som avvikande och ”fel”, antingen uttalat eller outtalat. För oss veganer visas det mycket genom bristen på icke-animalisk kost på uteställen och i affärer. Rörelsehindrade personer upplever svårigheter att besöka ställen med trappor och blinda kan bli tvungna att klara sig utan blindskrift. För hbtq-människor kan det visa sig på många sätt. Alltifrån fel användning av pronomen till misshandel och diskriminering.

Läs mer

Inledning

Tredelad kostym
varken kvinna eller man
en välklädd queer

Välkommen till min blogg, jag heter Johanna Patrik Sten och jag är queer. Namnet Johanna är mitt dopnamn, Patrik är den del av mig som är en androgyn man, Sten är det namn jag tog mig när jag gifte mig med min älskade make Johan.

Mina syften med dessa texter är att komma ut, bli öppen med vem jag är. Jag behövde gå en lång väg för att hitta mig själv, den som gömde sig bakom förutfattade meningar och inlärda beteenden sen barnsben.

Jag började livet som en flicka, Johanna Kristina Viktoria Jonsson. När jag föddes visade mitt personnummer att jag var flicka, på grund av min kropps utseende. Jag blev aldrig tillfrågad, ingen väntade med att könsbestämma mig tills de fått höra min mening, allt skedde naturligt och utan ifrågasättande. En mall, färdig och klar, väntade på denna nya människa. Utan att ana oråd iklädde jag mig rollen som flicka och började livet.

Så vem är jag?

Läs mer