Kärlek istället för gravsten

En sargad hud
av felköning och dödnamn
smärtsamma flammor

Vi brukar säga ”Det är 2016, har vi inte kommit längre?” Det kan röra sig om rasism, feminism eller djurrätt, och i alla de fallen är det berättigat för mycket behöver fortfarande göras. Eller snarare; något måste börja göras om vi överhuvudtaget skall komma någonstans. Det är också berättigad fråga när det kommer till transpersoner. Det är som sagt 2016 (snart 2017) och regering och riksdag har fortfarande inte förvandlat transvården till något som närmar sig tillförlitligt och humant. ANOVA i Stockholm anses av många vara bäst och de har den platsen enbart för att de är det bästa alternativet när resten är alltifrån mediokra till direkt transfientliga och behandlar sökande transpersoner förnedrande och diskriminerande. Väntetiderna är också väldigt skiftande beroende på var en är och något så enkelt som ett läkarbesök för hormonbehandling kan ta månader eller år. Under denna tid upplever vi antingen stöd från omvärlden eller transfientlighet. Ett exempel på detta är felköningar och dödnamn, något som vår omvärld borde ta på större allvar än den gör…

Läs mer

Annonser

Tåget kommer!

Smärtsamma känslor
dämpas av tågets vissla
i snötyngd skog

Under en kväll med vänner blev jag både felkönad, kallad vid mitt gamla namn (funderar på att ta bort det helt från mitt namn) och fick höra nedsättande och sårande saker om Asperger och andra funktionsvariationer. Vi hade besök av två vänner som vi inte träffar så ofta då de bor på fastlandet så på ett sätt är det ursäktat att det tar lite tid att öva in namn och pronomen, men det kändes ändå jobbigt och jag frågar mig: hur många missar bör en transperson stå ut med?

Läs mer