Till mina transvänner

Ljuset i dunklet
mina speciella vänner
som delar strider

Detta är en text till mina trans – och icke-binära – vänner och allt vad ni gör för mig. För någon dag sen ordnade jag tillsammans med min vän D en picknick för gotländska (men även besökande fastlänningar) trans och icke-binära personer. Vi tog rätt tidigt beslutet att den skulle vara stängd för cispersoner; detta kunde kanske ses som märkligt för många men det var viktigt för oss av flera skäl. För sanningen är att cispersoner styr vår värld, de anses stå i majoritet och fyller utan ansträngning upp alla tillgängliga områden och ytor i samhället och vi icke-cis hamnar lätt utanför eller i obekväma eller hotande situationer där våra liv hotas. Det är alltid något vi trans och icke-binära personer får förhålla oss till – hur vi ska navigera denna värld byggd av cispersoner. Vi behöver våra trygga platser och människor.

Läs mer

Att komma ut – om en bok

Vi behöver mer
ge oss nya perspektiv
bortom det binära

Jag har börjat läsa böcker om transpersoner, skönlitterära böcker som tar upp det svåra med trans och transition. Dessa böcker har innehållit olika reaktioner och många av dem svåra. Dock har jag börjat se en trend i dessa viktiga böcker: de porträtterar enbart transpersoner som är binära – transmän eller transkvinnor. De tar upp det svåra och otroliga med att passera och smälta in bland cispersoner och hur det känns när det fallerar – detta är den vanliga berättelsen om transpersoner och de lämnar mig med en känsla av brist; brist på fler synsätt, fler berättelser. Hur skulle berättelsen se ut om vi såg den från ett icke-binärt perspektiv?

Läs mer

Det döende patriarkatet

”En annan värld är inte bara möjlig, hon är redan på väg. Under en lugn dag kan du om du lyssnar noga, höra henne andas.”
– Slutraden i 8 MARS-MANIFESTET

Vi lever i en värld i förändring, och det blir allt tydligare att vi står vid ett vägskäl. Ena vägen leder till vidare exploaterande konsumtion och i förlängningen en döende jord, den andra till en hållbar framtid med en ödmjuk behandling av jorden och dess invånare. Vi har länge nog valt det första vägen, och de varningstecken vi såg förr har nu blivit verklighet. Miljoner människor är på flykt från krig och förstörelse, vårt jordklot utarmas och utnyttjas, människor och djur mår allt sämre. Allt detta elände har sin källa i två företeelser som går sällsynt bra ihop – patriarkatet och kapitalismen.

Läs mer

Tåget kommer!

Smärtsamma känslor
dämpas av tågets vissla
i snötyngd skog

Under en kväll med vänner blev jag både felkönad, kallad vid mitt gamla namn (funderar på att ta bort det helt från mitt namn) och fick höra nedsättande och sårande saker om Asperger och andra funktionsvariationer. Vi hade besök av två vänner som vi inte träffar så ofta då de bor på fastlandet så på ett sätt är det ursäktat att det tar lite tid att öva in namn och pronomen, men det kändes ändå jobbigt och jag frågar mig: hur många missar bör en transperson stå ut med?

Läs mer

Osynlighet

Osedd bland många
ett ständigt skugglandskap
kunskap belyser

Det är lätt att oavsiktligt osynliggöra grupper inom hbtqia genom att använda alla bokstäver när en enbart talar om en. Något som är vanligt, enligt min mening, är att folk säger hbtq men egentligen talar om h:et alltså homosexuella. Detta leder till ett en osynlighet samt missförstånd, när icke insatta människor använder ett paraplybegrepp för att tala om en enskild grupp. Det är inget problem en gång, men om det händer tio, trettio eller hundra gånger så är det skillnad. Lär dig begreppen och använd inte alla för att beskriva en. Läs mer

Den tröttsamma normen

Det finns flera sätt
att formulera kärlek
börja gå motströms

Det är ett faktum, när en lever lite alternativt, att det blir lite trassligt i kontakt med personer som lever det ”normala” livet. Främst de som enbart ser kärlek som tvåsam och andra relationer som otrohet som både avskys och hyllas. Det har hänt mer än en gång att jag, när jag försöker förklara poly och hur allt är baserat på ärlighet och öppenhet fått frågan om relationen skulle vara hemlig…

Läs mer

”Jag bryr mig inte om vad andra säger…”

Unik bland andra
tror du går din egen väg
instängd i fållan

”Jag bryr mig minsann inte om vad andra säger, jag går min egen väg.” Så brukar många säga, att de inte bryr sig om vad andra säger och tycker, de har valt sin egen väg. Om inte annat så ser jag det mycket på Facebook. Är detta sant eller är det bara en till bekväm lögn som vi berättar för oss själva?

Läs mer

Jag är trött på hat

Idag är det 1:a maj och jag tänkte skriva lite om hat och varför jag är trött på det.

Jag som alla andra uppfostrades till att se nyheter som en nödvändighet, det var viktigt att ”hänga med” om vad som hände i världen. Vi fick till och med ”test” på Samhällskunskapen, på hur bra vi hängde med och följde nyheterna. Det som visades på tv var sant och sågs som information.

Nu när jag blivit vuxen så har jag insett det falska i detta. Det var inte sant att nyheterna på tv var sanna, utan de är vinklade och visar bara delar av händelseförloppen. Som jag ser det så strävar nyheterna efter att trubba av våra sinnen och vår empati. Vi ska bli så vana och blasé av att se våld och lidande att vi inte blir upprörda, för uppgivna för att kunna göra något åt allt elände. Så först slutade jag se på nyheterna och sen på tv-programmen i allmänhet. Jag väljer mina källor, ”hänger med” lite i taget.

Men jag kan säga detta; jag är trött på hat och brist på empati. Jag är trött på att läsa om folk som drunknar i havet i sina försök att ta sig till ett bättre liv. De riskerar sina liv för att trotsa de gränser som EU bygger upp.

Läs mer

Fobi eller fientlighet?

Människor på flykt
drunknar i Medelhavet
bortom gränserna

När jag växte upp pratades det mycket om främlingsfientlighet. Det anordnades fackeltåg och informerades om att det fanns mörka krafter som hatade människor och kulturer som inte var som dem. De ville skada personer som redan var utsatta på grund av krig och lidande, och att vi var tvungna att stå upp emot det varje dag. Det kändes allvarligt och hotande, och helt på det klara med att det handlade om avsky och hat, en vilja att förstöra.

Så är det än idag. Det är till och med värre än när jag var liten, så mycket hat och avsky här i vårt land, där platser för dyrkan och flyktingförläggningar står i lågor och rasister och nazister verkar få fri lejd. Fattiga människor som kommer hit från EU-länder blir anklagade för att utnyttja vårt svenska system och för att egentligen vara rika. Utsatta svenskar blir lätt byte för rasistiska partier och organisationer, som vill skylla allt elände på de nere på botten. FN har till och med kritiserat Sverige och vår tillåtande inställning till rasism och mänskliga rättigheter.
Men något har hänt, något som jag länge undrat över. Från främlingsfientlighet till främlingsfobi, från hat till rädsla. En rädsla som ger personer som förföljer och misshandlar medmänniskor av annan härkomst, läggning eller könsidentitet. Transpersoner dör varje år, mördade av hatiska människor eller genom självmord. Homosexuella och bisexuella blir misshandlade och förföljda, handikappade personer blir diskriminerade varje dag.

Läs mer

När blev du…?

Mejsel mot huden
att alltid ifrågasättas
undra försiktigt

Det är en vanlig undring, när det kommer till någon form av normbrytande, när och hur det hände. När en blev homosexuell/vegan/poly/transsexuell till exempel. När togs beslutet att gå emot strömmen?

Jag kan se en sådan fråga vara relevant när det kommer till sådana saker som kostval, nykterhet, religiös tro med mera. Sådana val är medvetna, något som en person väljer själv, av många olika skäl och övertygelser. Ofta är det mycket intressant att höra hur och varför, det kan till och med leda till att en själv öppnar ögonen och ändrar sitt liv.
När det kommer till sådana saker som läggning och identitet kan en sådan fråga upplevas som stötande och sårande av många, av det enkla skälet att den utgår ifrån en färdig mall som en avviker ifrån. Det är som att fråga: När slutade du vara normal och blev så här?

Läs mer