Jag är trött på hat

Idag är det 1:a maj och jag tänkte skriva lite om hat och varför jag är trött på det.

Jag som alla andra uppfostrades till att se nyheter som en nödvändighet, det var viktigt att ”hänga med” om vad som hände i världen. Vi fick till och med ”test” på Samhällskunskapen, på hur bra vi hängde med och följde nyheterna. Det som visades på tv var sant och sågs som information.

Nu när jag blivit vuxen så har jag insett det falska i detta. Det var inte sant att nyheterna på tv var sanna, utan de är vinklade och visar bara delar av händelseförloppen. Som jag ser det så strävar nyheterna efter att trubba av våra sinnen och vår empati. Vi ska bli så vana och blasé av att se våld och lidande att vi inte blir upprörda, för uppgivna för att kunna göra något åt allt elände. Så först slutade jag se på nyheterna och sen på tv-programmen i allmänhet. Jag väljer mina källor, ”hänger med” lite i taget.

Men jag kan säga detta; jag är trött på hat och brist på empati. Jag är trött på att läsa om folk som drunknar i havet i sina försök att ta sig till ett bättre liv. De riskerar sina liv för att trotsa de gränser som EU bygger upp.

Läs mer

Annonser

Fobi eller fientlighet?

Människor på flykt
drunknar i Medelhavet
bortom gränserna

När jag växte upp pratades det mycket om främlingsfientlighet. Det anordnades fackeltåg och informerades om att det fanns mörka krafter som hatade människor och kulturer som inte var som dem. De ville skada personer som redan var utsatta på grund av krig och lidande, och att vi var tvungna att stå upp emot det varje dag. Det kändes allvarligt och hotande, och helt på det klara med att det handlade om avsky och hat, en vilja att förstöra.

Så är det än idag. Det är till och med värre än när jag var liten, så mycket hat och avsky här i vårt land, där platser för dyrkan och flyktingförläggningar står i lågor och rasister och nazister verkar få fri lejd. Fattiga människor som kommer hit från EU-länder blir anklagade för att utnyttja vårt svenska system och för att egentligen vara rika. Utsatta svenskar blir lätt byte för rasistiska partier och organisationer, som vill skylla allt elände på de nere på botten. FN har till och med kritiserat Sverige och vår tillåtande inställning till rasism och mänskliga rättigheter.
Men något har hänt, något som jag länge undrat över. Från främlingsfientlighet till främlingsfobi, från hat till rädsla. En rädsla som ger personer som förföljer och misshandlar medmänniskor av annan härkomst, läggning eller könsidentitet. Transpersoner dör varje år, mördade av hatiska människor eller genom självmord. Homosexuella och bisexuella blir misshandlade och förföljda, handikappade personer blir diskriminerade varje dag.

Läs mer

När blev du…?

Mejsel mot huden
att alltid ifrågasättas
undra försiktigt

Det är en vanlig undring, när det kommer till någon form av normbrytande, när och hur det hände. När en blev homosexuell/vegan/poly/transsexuell till exempel. När togs beslutet att gå emot strömmen?

Jag kan se en sådan fråga vara relevant när det kommer till sådana saker som kostval, nykterhet, religiös tro med mera. Sådana val är medvetna, något som en person väljer själv, av många olika skäl och övertygelser. Ofta är det mycket intressant att höra hur och varför, det kan till och med leda till att en själv öppnar ögonen och ändrar sitt liv.
När det kommer till sådana saker som läggning och identitet kan en sådan fråga upplevas som stötande och sårande av många, av det enkla skälet att den utgår ifrån en färdig mall som en avviker ifrån. Det är som att fråga: När slutade du vara normal och blev så här?

Läs mer

Äntligen feminist

Jag tog steget ut
tog till mig framtidsorden
en rosa feminism

Jag har länge haft en knepig relation till ordet feminism, och har länge varit avståndstagande till termen. Jag förnekar absolut inte att kampen behövs, och att det över hela världen genomförs hjältemodiga gärningar för att ge utsatta personer rättigheter till deras tankar och kroppar.

Vad jag varit emot, vilket visade sig vara en missuppfattning hos mig, var att feminism går ut på att avsky män. Att avsky män för vad de gör mot kvinnor, att ifrågasätta männens roll i vårt samhälle. Att fråga sig varför de fortfarande finns, då de uppenbarligen är helt överflödiga. Att deras käraste ambition är att förtrycka kvinnor så mycket som möjligt, samt att vara oförmögna att kontrollera sina drifter när de ser en kvinna. Att de ska hoppa på henne och våldta henne bara för att de råkar befinna sig på samma plats.

Faktumet att män också lider av denna snedfördelning viftas bort med att kvinnor har det värre, och att män enbart drar nytta av dem. Det talas sällan eller aldrig om mäns utsatthet, hur de från unga år tvingas svälja sina känslor, att inte gråta. De tränas till våld och en tuff fasad, och en roll som förtryckare. Det talas om kvinnors roll i hemmet, och att de får dra stora lass på grund av att männen bara vill arbeta och inte vara hemma med barnen. Men vi måste fråga oss, vad händer med dessa män som försöker ta ut barnledighet? De blir mobbade och ifrågasatta, utsatta för att de vill vara med sina barn. Pojkar som vill leka med dockor tvingas leka med vapenliknande leksaker, precis som flickor som vill göra något annat än att leka hushållsarbete och familj. Normer och könsstereotyper styr och kontrollerar oss. De hindrar oss från att vara dem vi är.

Läs mer

Queer

Androgyn frihet
där våra blickar undrar
och möter själen

Så. Bisexuell och poly, packat och klart. Eller?

Inte riktigt, livet hade mer överraskningar för mig. Något som skulle få mig att ifrågasätta något större än hur jag har relationer. Min egen könsdefinition, min roll som kvinna.

Detta återknyter till vad jag skrev för två veckor sedan, om könsroller och könsindelning, och hur det påverkar oss.

Jag har sällan känt mig ”riktigt” feminin. När jag var yngre och hade kort hår trodde främlingar att de såg en pojke istället för en flicka, och det brukade alltid roa mig. På grund av alla år av mobbing och utanförskap såg jag inte min egen skönhet, så jag var inte så fåfäng direkt. Jag hade väldigt sällan högklackade skor eller stövlar på grund av svaga vrister. Ibland kände jag mig till och med obekväm i klänning och jag har sällan varit tillräckligt intresserad av väskor. Ytterligare något som skilde mig från andra var att jag varken ville gifta mig eller skaffa barn. Gift mig har jag gjort men kommer troligen aldrig att skaffa barn, har aldrig riktigt haft en drift att sätta nytt liv till världen.

Trots allt detta såg jag mig som en flicka som blev kvinna, jag trodde inte det skulle komma att ändras.

Läs mer

Vägen till poly

Kärlek mellan fler
trapetsfärd genom luften
utökar hjärtat

Ytterligare en förändring, byte av skinn. Min väg till flersamhet, eller polyamori har varit en invecklad väg. Lite av en förklaring kanske är på sin plats.

Polyamori är lite av ett paraplybegrepp som innefattar många olika sätt att ha icke-tvåsamma relationer. Det kan handla om kärleksrelationer eller sexuella sådana och på många andra sätt. Det innefattar öppenhet, ärlighet och förmåga att älska och/eller åtrå flera människor samtidigt. Till skillnad från otrohet inom tvåsamhetsnormen så handlar detta inte att gå bakom ryggen eller ljuga utan alla inblandade vet om varandra och arbetar mot ärlighet och intimitet.

När jag ser tillbaka har jag inte riktigt passat in i monogama relationer. Innan jag visste att det gick att ha flera relationer samtidigt så blev jag kär i flera och det förekom otrohet. Av någon anledning såg jag inte var problemet låg, att jag egentligen inte var tvåsam utan flersam. Det ligger i mig, som en läggning men då såg jag det inte, visste det inte.

Läs mer

Perspektiv

Byte av utsikt
när perspektiven ändras
ser vi varandra

En sak som vi människor gör är att skapa normer. Vi gör det utan att tänka på det, och lever till slut efter dem utan att ifrågasätta om det möjligen skulle finnas andra sätt att leva och se på världen.

Allt och alla som inte faller inom ramen för normen ser vi som avvikande och ”fel”, antingen uttalat eller outtalat. För oss veganer visas det mycket genom bristen på icke-animalisk kost på uteställen och i affärer. Rörelsehindrade personer upplever svårigheter att besöka ställen med trappor och blinda kan bli tvungna att klara sig utan blindskrift. För hbtq-människor kan det visa sig på många sätt. Alltifrån fel användning av pronomen till misshandel och diskriminering.

Läs mer