Kärlek istället för gravsten

En sargad hud
av felköning och dödnamn
smärtsamma flammor

Vi brukar säga ”Det är 2016, har vi inte kommit längre?” Det kan röra sig om rasism, feminism eller djurrätt, och i alla de fallen är det berättigat för mycket behöver fortfarande göras. Eller snarare; något måste börja göras om vi överhuvudtaget skall komma någonstans. Det är också berättigad fråga när det kommer till transpersoner. Det är som sagt 2016 (snart 2017) och regering och riksdag har fortfarande inte förvandlat transvården till något som närmar sig tillförlitligt och humant. ANOVA i Stockholm anses av många vara bäst och de har den platsen enbart för att de är det bästa alternativet när resten är alltifrån mediokra till direkt transfientliga och behandlar sökande transpersoner förnedrande och diskriminerande. Väntetiderna är också väldigt skiftande beroende på var en är och något så enkelt som ett läkarbesök för hormonbehandling kan ta månader eller år. Under denna tid upplever vi antingen stöd från omvärlden eller transfientlighet. Ett exempel på detta är felköningar och dödnamn, något som vår omvärld borde ta på större allvar än den gör…

Läs mer

Pronomen och utredning

Om ni anade
valt att gå i våra skor
ödmjukhet skapas

Näst intill alla transpersoner får någon gång höra fel pronomen och/eller fel namn. Det kan vara familjemedlemmar som har svårt att komma ihåg eller acceptera personens ”nya” identitet, det kan vara arbetsgivare som vägrar använda rätt namn eller myndigheter som inte kan bemöda sig att bry sig om rätt tilltalsnamn i folkbokföringen. Vi får höra att vi måste ha tålamod, att det tar tid och det kan jag självklart hålla med om. Men hur lång tid är tillräckligt lång tid? När ska ni börja respektera oss? Vad som ses som en liten obetydlig sak för er betyder världen för oss, det är genom namn och pronomen som vi kan hävda oss, ta tillbaka vår identitet och göra den till vår egen. När ni envisas att använda fel namn och pronomen så säger ni att vi inte spelar roll, att vi inte förtjänar att respekteras som dem vi är. Ni säger att vi inte duger…

Läs mer

Tåget kommer!

Smärtsamma känslor
dämpas av tågets vissla
i snötyngd skog

Under en kväll med vänner blev jag både felkönad, kallad vid mitt gamla namn (funderar på att ta bort det helt från mitt namn) och fick höra nedsättande och sårande saker om Asperger och andra funktionsvariationer. Vi hade besök av två vänner som vi inte träffar så ofta då de bor på fastlandet så på ett sätt är det ursäktat att det tar lite tid att öva in namn och pronomen, men det kändes ändå jobbigt och jag frågar mig: hur många missar bör en transperson stå ut med?

Läs mer

”There’s a cloud for every silver lining”

Min identitet
mer än namn och pronomen
precis som din

Mitt i firandet av den tioåriga bröllopsdagen fanns tankar som skavde, och de rörde identitet. Hur skulle jag förhålla mig till det som hände när jag såg mig som Johanna, när jag fortfarande trodde att jag var kvinna? Det var något som jag aldrig funderat på, och inte hade många svar på. Vad värre var – jag blev åter igen lurad av min naivitet. Det är så lätt att blanda ihop acceptans och vilja att hjälpa med förståelse eller ens insikt. Detta blir extra tydligt när det gäller trans…

Läs mer