Då jag kände mig som Patrik

Idag kom du fram
och jag välkomnade dig
vi kände stolthet

Kläder gör inte en människa, det är sant. Dock kan de användas för att forma och visa på det inre och känna stolthet och enhet. Det var så jag kände mig när jag klädde mig i skjorta, slips, svarta byxor och Johans fina rock. När Gotlandstågets sista sträcka invigdes tog jag till mig Patrik och tog steget från queer till transperson.

Läs mer

Annonser

”Jag bryr mig inte om vad andra säger…”

Unik bland andra
tror du går din egen väg
instängd i fållan

”Jag bryr mig minsann inte om vad andra säger, jag går min egen väg.” Så brukar många säga, att de inte bryr sig om vad andra säger och tycker, de har valt sin egen väg. Om inte annat så ser jag det mycket på Facebook. Är detta sant eller är det bara en till bekväm lögn som vi berättar för oss själva?

Läs mer

Första maj och cis-normen

Binära system
lämnar många bakom sig
spräng gränserna

Det finns alltid osynliga grupper, människor som sällan nämns men som ändå finns. De som är på insidan av normer ser andra som avvikande, och alltid som en mindre grupp som knappt är värd att bry sig om. Det finns så många problem inom normen som måste tas upp, och en kan faktiskt inte bry sig om alla. Vi kommer till dem till slut, när allt annat är fixat. Det är fel enligt mig, alla måste få vara med från början i vårt önskade jämställda samhälle.

Läs mer

Inget medlemskort till queer

Gammal eller ung
alla är vi en familj
i regnbågsfärger

På min resa in i den regnbågsfärgade världen har jag besvärats av tvivel, röster i mig som säger att jag inte är ”tillräckligt” bisexuell, flersam och nu queer. Att jag borde ha insett detta för länge sen, att jag bara låtsades, försökte höra till en värld där ”riktiga” hbtq:are befann sig. Detta är en myt som är ganska utspridd både inom och utanför världen av queers.

Läs mer

När blev du…?

Mejsel mot huden
att alltid ifrågasättas
undra försiktigt

Det är en vanlig undring, när det kommer till någon form av normbrytande, när och hur det hände. När en blev homosexuell/vegan/poly/transsexuell till exempel. När togs beslutet att gå emot strömmen?

Jag kan se en sådan fråga vara relevant när det kommer till sådana saker som kostval, nykterhet, religiös tro med mera. Sådana val är medvetna, något som en person väljer själv, av många olika skäl och övertygelser. Ofta är det mycket intressant att höra hur och varför, det kan till och med leda till att en själv öppnar ögonen och ändrar sitt liv.
När det kommer till sådana saker som läggning och identitet kan en sådan fråga upplevas som stötande och sårande av många, av det enkla skälet att den utgår ifrån en färdig mall som en avviker ifrån. Det är som att fråga: När slutade du vara normal och blev så här?

Läs mer

Queer

Androgyn frihet
där våra blickar undrar
och möter själen

Så. Bisexuell och poly, packat och klart. Eller?

Inte riktigt, livet hade mer överraskningar för mig. Något som skulle få mig att ifrågasätta något större än hur jag har relationer. Min egen könsdefinition, min roll som kvinna.

Detta återknyter till vad jag skrev för två veckor sedan, om könsroller och könsindelning, och hur det påverkar oss.

Jag har sällan känt mig ”riktigt” feminin. När jag var yngre och hade kort hår trodde främlingar att de såg en pojke istället för en flicka, och det brukade alltid roa mig. På grund av alla år av mobbing och utanförskap såg jag inte min egen skönhet, så jag var inte så fåfäng direkt. Jag hade väldigt sällan högklackade skor eller stövlar på grund av svaga vrister. Ibland kände jag mig till och med obekväm i klänning och jag har sällan varit tillräckligt intresserad av väskor. Ytterligare något som skilde mig från andra var att jag varken ville gifta mig eller skaffa barn. Gift mig har jag gjort men kommer troligen aldrig att skaffa barn, har aldrig riktigt haft en drift att sätta nytt liv till världen.

Trots allt detta såg jag mig som en flicka som blev kvinna, jag trodde inte det skulle komma att ändras.

Läs mer

Inledning

Tredelad kostym
varken kvinna eller man
en välklädd queer

Välkommen till min blogg, jag heter Johanna Patrik Sten och jag är queer. Namnet Johanna är mitt dopnamn, Patrik är den del av mig som är en androgyn man, Sten är det namn jag tog mig när jag gifte mig med min älskade make Johan.

Mina syften med dessa texter är att komma ut, bli öppen med vem jag är. Jag behövde gå en lång väg för att hitta mig själv, den som gömde sig bakom förutfattade meningar och inlärda beteenden sen barnsben.

Jag började livet som en flicka, Johanna Kristina Viktoria Jonsson. När jag föddes visade mitt personnummer att jag var flicka, på grund av min kropps utseende. Jag blev aldrig tillfrågad, ingen väntade med att könsbestämma mig tills de fått höra min mening, allt skedde naturligt och utan ifrågasättande. En mall, färdig och klar, väntade på denna nya människa. Utan att ana oråd iklädde jag mig rollen som flicka och började livet.

Så vem är jag?

Läs mer