Jag är trött på hat

Idag är det 1:a maj och jag tänkte skriva lite om hat och varför jag är trött på det.

Jag som alla andra uppfostrades till att se nyheter som en nödvändighet, det var viktigt att ”hänga med” om vad som hände i världen. Vi fick till och med ”test” på Samhällskunskapen, på hur bra vi hängde med och följde nyheterna. Det som visades på tv var sant och sågs som information.

Nu när jag blivit vuxen så har jag insett det falska i detta. Det var inte sant att nyheterna på tv var sanna, utan de är vinklade och visar bara delar av händelseförloppen. Som jag ser det så strävar nyheterna efter att trubba av våra sinnen och vår empati. Vi ska bli så vana och blasé av att se våld och lidande att vi inte blir upprörda, för uppgivna för att kunna göra något åt allt elände. Så först slutade jag se på nyheterna och sen på tv-programmen i allmänhet. Jag väljer mina källor, ”hänger med” lite i taget.

Men jag kan säga detta; jag är trött på hat och brist på empati. Jag är trött på att läsa om folk som drunknar i havet i sina försök att ta sig till ett bättre liv. De riskerar sina liv för att trotsa de gränser som EU bygger upp.

Läs mer

Annonser

Fobi eller fientlighet?

Människor på flykt
drunknar i Medelhavet
bortom gränserna

När jag växte upp pratades det mycket om främlingsfientlighet. Det anordnades fackeltåg och informerades om att det fanns mörka krafter som hatade människor och kulturer som inte var som dem. De ville skada personer som redan var utsatta på grund av krig och lidande, och att vi var tvungna att stå upp emot det varje dag. Det kändes allvarligt och hotande, och helt på det klara med att det handlade om avsky och hat, en vilja att förstöra.

Så är det än idag. Det är till och med värre än när jag var liten, så mycket hat och avsky här i vårt land, där platser för dyrkan och flyktingförläggningar står i lågor och rasister och nazister verkar få fri lejd. Fattiga människor som kommer hit från EU-länder blir anklagade för att utnyttja vårt svenska system och för att egentligen vara rika. Utsatta svenskar blir lätt byte för rasistiska partier och organisationer, som vill skylla allt elände på de nere på botten. FN har till och med kritiserat Sverige och vår tillåtande inställning till rasism och mänskliga rättigheter.
Men något har hänt, något som jag länge undrat över. Från främlingsfientlighet till främlingsfobi, från hat till rädsla. En rädsla som ger personer som förföljer och misshandlar medmänniskor av annan härkomst, läggning eller könsidentitet. Transpersoner dör varje år, mördade av hatiska människor eller genom självmord. Homosexuella och bisexuella blir misshandlade och förföljda, handikappade personer blir diskriminerade varje dag.

Läs mer