Kärlek istället för gravsten

En sargad hud
av felköning och dödnamn
smärtsamma flammor

Vi brukar säga ”Det är 2016, har vi inte kommit längre?” Det kan röra sig om rasism, feminism eller djurrätt, och i alla de fallen är det berättigat för mycket behöver fortfarande göras. Eller snarare; något måste börja göras om vi överhuvudtaget skall komma någonstans. Det är också berättigad fråga när det kommer till transpersoner. Det är som sagt 2016 (snart 2017) och regering och riksdag har fortfarande inte förvandlat transvården till något som närmar sig tillförlitligt och humant. ANOVA i Stockholm anses av många vara bäst och de har den platsen enbart för att de är det bästa alternativet när resten är alltifrån mediokra till direkt transfientliga och behandlar sökande transpersoner förnedrande och diskriminerande. Väntetiderna är också väldigt skiftande beroende på var en är och något så enkelt som ett läkarbesök för hormonbehandling kan ta månader eller år. Under denna tid upplever vi antingen stöd från omvärlden eller transfientlighet. Ett exempel på detta är felköningar och dödnamn, något som vår omvärld borde ta på större allvar än den gör…

Läs mer

Pronomen och utredning

Om ni anade
valt att gå i våra skor
ödmjukhet skapas

Näst intill alla transpersoner får någon gång höra fel pronomen och/eller fel namn. Det kan vara familjemedlemmar som har svårt att komma ihåg eller acceptera personens ”nya” identitet, det kan vara arbetsgivare som vägrar använda rätt namn eller myndigheter som inte kan bemöda sig att bry sig om rätt tilltalsnamn i folkbokföringen. Vi får höra att vi måste ha tålamod, att det tar tid och det kan jag självklart hålla med om. Men hur lång tid är tillräckligt lång tid? När ska ni börja respektera oss? Vad som ses som en liten obetydlig sak för er betyder världen för oss, det är genom namn och pronomen som vi kan hävda oss, ta tillbaka vår identitet och göra den till vår egen. När ni envisas att använda fel namn och pronomen så säger ni att vi inte spelar roll, att vi inte förtjänar att respekteras som dem vi är. Ni säger att vi inte duger…

Läs mer

Jag är icke-binär del II: En förvirrad ibis

Döm mig inte
för mina experiment
i min färglåda

Något som jag lärt mig under den senaste tiden är att identitet och kön är rörligt, dynamiskt och överraskande. När min transidentitet ”ramlade ner” i skallen på mig var det en stor överraskning för mig, men efter petande och grubblande insåg jag att det inte var något nytt och okänt, bara delar av mig själv som kom upp till ytan. Mitt sanna jag som dolts under smärta, ensamhet och mobbing, och nu när jag var vuxen var det dags; kanske var det meningen? Hursomhelst så var inte överraskningarna slut, inte ens när en är på en transutredning…

Läs mer

Icke-binär transman

Cirklar och tomrum
kön är en gnistrande väv
vi är färger

Jag har vid flera tillfällen blivit frågad hur det går ihop att vara både icke-binär och transman och jag tänkte försöka sprida lite ljus över frågan med denna text. Kön är som bekant otroligt komplext och består av mycket mer än bara det binära man och kvinna. Transpersoner fortsätter att få uppmärksamhet i media (både tv och sociala media som facebook), och detta sker både på gott och ont. Framgångshistorier visas jämte dödssiffror och den eviga debatten om transpersoners toalettvanor. Binära transpersoner visas mer och mer, vilket är bra, men det ekar tomt för oss icke-binära personer. Vi saknar än så länge tydliga förebilder, det är som om världen inte riktigt kommit till oss ännu. Själva konceptet icke-binär är nytt för många som fortfarande försöker förstå konceptet transman-transkvinna, och förekomsten av icke-androgyna transpersoner är i många fall helt okänt. Det betyder dock inte att vi inte finns..

Läs mer

En månad utan smink

 

Vad säger världen
om jag slänger sminket
och möter dagen

Jag tappade bort min concealer häromdagen, bokstavligen alltså, den föll ut genom fönstret. I mitt nyvakna tillstånd lyckades mina fumliga fingrar peta ut den genom det öppna badrumsfönstret när jag skulle öppna det och jag hörde den rassla ut och ner. Eftersom jag var groggy och desorienterad så bestämde jag mig för att den säkert bara föll ner på kartongen vi har utanför och jag kunde leta efter den när jag piggnat till lite. På grund av saker som hände under dagen så glömde jag dock bort det och började leta först frampå kvällen. Saken var den att jag inte kunde hitta den, den var inte i kartongen eller på loftgången heller. Trots att jag drog in maken i letandet (även nere vid grannen) så lyckades vi inte hitta den och det frustrerade mig på flera plan. Visst hade jag lekt med tanken att ta en paus med smink men inte genom att tappa bort den men det såg inte bättre ut…

Läs mer

Om du bara älskar dig själv…

Att älska sig själv
är en tvåvägsspegel
vi skapar varann

Jag spenderar ganska mycket tid framför datorn när maken jobbar i krogmiljö och har börjat se lite trender bland mina vänner på Facebook. En av dessa är trenden av affirmationer som kommer runt två på natten och består av olika formuleringar av temat Älska sig själv och strunta i andra. Min allmänna åsikt om affirmationer av alla de slag är att de i stor utsträckning består av hurtiga tillrop från lika hurtiga människor som inte kämpar med psykiska problem, dysfori eller ångest. Konceptet att älska sig själv och fullkomligt strunta i vad andra säger är inte bara stressande för cispersoner; när det kommer till transpersoners (som skaparna av dessa affirmationer inte verkar veta om existerar) utsatta situation så blir det än värre.

Läs mer

Till mina transvänner

Ljuset i dunklet
mina speciella vänner
som delar strider

Detta är en text till mina trans – och icke-binära – vänner och allt vad ni gör för mig. För någon dag sen ordnade jag tillsammans med min vän D en picknick för gotländska (men även besökande fastlänningar) trans och icke-binära personer. Vi tog rätt tidigt beslutet att den skulle vara stängd för cispersoner; detta kunde kanske ses som märkligt för många men det var viktigt för oss av flera skäl. För sanningen är att cispersoner styr vår värld, de anses stå i majoritet och fyller utan ansträngning upp alla tillgängliga områden och ytor i samhället och vi icke-cis hamnar lätt utanför eller i obekväma eller hotande situationer där våra liv hotas. Det är alltid något vi trans och icke-binära personer får förhålla oss till – hur vi ska navigera denna värld byggd av cispersoner. Vi behöver våra trygga platser och människor.

Läs mer