Svaret är 42

Ni ber mig om svar
om tydliga vittnesmål
svaret är 42

En könsutredning är olika för alla, eftersom vi alla är unika individer med olika behov och önskningar. Något som dock är gemensamt för många är det faktum att vi behöver försvara oss, övertyga läkare och psykologer om att vi hör dit, att vi är tillräckligt trans och därför behöver bekräftande vård. Inte sällan möts vi av transfientlighet, alltså fientlighet från samma personer som är satta att hjälpa oss. Även om en möter kompetenta människor så är det långt ifrån lätt – en utredning sätter igång känslor och reaktioner i en takt som är näst intill omöjlig att förutse eller se från utsidan. Mina närmaste frågar hur det går, vad som kommer att hända, vad jag känner. De förväntar sig en någotsånär tydlig plan samt att jag i någon detalj ska kunna redogöra för hur möten går och så vidare. De vill mig bara väl och är nyfikna men det är tyvärr inte alltid lätt att berätta. Även om jag vill så är det långt ifrån lätt, och ibland går det inte. Jag ska försöka skriva ner några av mina tankehopp som förvånat och överraskat mig.

Läs mer

Annonser

Pronomen och utredning

Om ni anade
valt att gå i våra skor
ödmjukhet skapas

Näst intill alla transpersoner får någon gång höra fel pronomen och/eller fel namn. Det kan vara familjemedlemmar som har svårt att komma ihåg eller acceptera personens ”nya” identitet, det kan vara arbetsgivare som vägrar använda rätt namn eller myndigheter som inte kan bemöda sig att bry sig om rätt tilltalsnamn i folkbokföringen. Vi får höra att vi måste ha tålamod, att det tar tid och det kan jag självklart hålla med om. Men hur lång tid är tillräckligt lång tid? När ska ni börja respektera oss? Vad som ses som en liten obetydlig sak för er betyder världen för oss, det är genom namn och pronomen som vi kan hävda oss, ta tillbaka vår identitet och göra den till vår egen. När ni envisas att använda fel namn och pronomen så säger ni att vi inte spelar roll, att vi inte förtjänar att respekteras som dem vi är. Ni säger att vi inte duger…

Läs mer

Jag är icke-binär del II: En förvirrad ibis

Döm mig inte
för mina experiment
i min färglåda

Något som jag lärt mig under den senaste tiden är att identitet och kön är rörligt, dynamiskt och överraskande. När min transidentitet ”ramlade ner” i skallen på mig var det en stor överraskning för mig, men efter petande och grubblande insåg jag att det inte var något nytt och okänt, bara delar av mig själv som kom upp till ytan. Mitt sanna jag som dolts under smärta, ensamhet och mobbing, och nu när jag var vuxen var det dags; kanske var det meningen? Hursomhelst så var inte överraskningarna slut, inte ens när en är på en transutredning…

Läs mer