Tabletter för oro

Tankar i mörkret
försöker bygga murar
ångesten andas

Jag lider av ångest. Detta brukar visa sig på olika sätt, både fysiskt och psykiskt och det är inte lätt att med ord förklara hur det känns: svaga darrande händer, snabba hjärtslag, kallsvett. Tankar som tar omvägen förbi min överaktiva fantasi (som många är avundsjuka på, dock ser de inte den mörka sidan av månen) och presenterar både otroliga och troliga scenarier som skrämmer livet ur mig. Ni som vet hur det känns att ligga vaken om natten och kämpa mot tankar och känslor som talar om krig, klimatförändringar och förlusten av dem en älskar vet nog vad jag talar om. Efter några tillfällen med panikångest tog jag kontakt med en psykolog och har sedan dess fått rätt bra kontroll på ångesten – när jag är vaken och igång. När jag jag ska sova är en annan sak…

Läs mer

Annonser

Historien hinner ikapp

Ännu springer jag
på välbekanta gator
ett annat liv

En kan inte gå framåt utan att titta bakåt. Jag kan inte, som Patrik, börja ett nytt liv utan att acceptera Johannas förflutna. Den senaste tiden har jag upplevt att historien hunnit upp min nutid.
När jag tänker tillbaka på den jag var förr så känns det som jag möter en främling med bekanta drag. Så mycket rädsla, smärta och hopp om framtiden. En allvarlig tonåring som längtade bort och som ständigt letade efter sig själv någon annan stans. Var detta någon annan stans fanns visste hon inte men hon längtade ändå. Nu har unga Johanna blivit vuxna Patrik och jag finner att jag äntligen har hittat hem, funnit en styrka och trygghet i mig själv. Får en annan vinkel på det förflutna..

Läs mer

När jag förlorade min viking

Min fina viking
din Hagbard bär alltid horn
ett kärt minne

Jag har tillitsproblem, jag tar lång tid på mig att lita på nya människor. Under den initiala kontakten så väntar jag alltid på att andra skon skall falla, att personen skall tröttna eller försvinna. Efter mycket tänkande har jag börjat komma fram till att detta beror på en skön blandning av tillitsproblem, asperger och vissa drag av Borderline. Som sagt: det blir komplicerat.

Läs mer

Körkortsnormen

Körkort är frihet
något alla vill skaffa
men priset är högt

En annan norm som finns i samhället är körkort, och att alla skall skaffa det. Det ses nästan som en milstolpe för att växa upp, liknande att flytta hemifrån. Jag har mött förvåning över att jag inte har körkort och inte tänker skaffa det heller. En anledning som oftast godtas är att det är dyrt, vilket det är, men den riktiga anledningen är att jag inte litar på mig själv bakom en ratt.

Jag insåg detta just nu, hur normerande körkort och bilkörande är. Speciellt på en sådan liten ö som Gotland, där kollektivtrafiken näst intill är obefintlig utanför de större orterna. Att ha bil är nödvändigt för att kunna ta sig runt. Resultatet blir att färre åker buss, då det är dyrt och har dåliga tider, så därför blir inte bussen bättre.

Läs mer

Den vuxna ensamheten

Sfär av ensamhet
tyst rum där inget händer
vuxen ensamhet

Det är vissa saker med att bli vuxen som är svåra, och en av dem är att bryta ensamhet. Som barn och ungdomar skaffar vi lättare vänner, det liksom händer av sig själv. Även en ensamvarg som jag lyckades ha vänner. Vi är omgivna av människor, många kontaktytor som leder till samtal och senare vänskap. Det kan vara något så enkelt som gemensamma intressen eller delad favoritartist som började en vänskap som i många fall kunde leda till långvarig gemenskap. Den vuxna ensamheten är ett helt annat djur…

Läs mer

Den glömda kassen

Stress ångest glädje
intryck filterlös trötthet
glömska oro hopp

Alla är vi beroende av trygghet. Vi har alla våra rutiner, små seder och vanor som får oss igenom vardagen, och om någon rubbar våra metaforiska cirklar så skapar det oro och stress. Detta gäller för ”normalstörda” personer. När det kommer till folk med Aspergers syndrom är volymen en helt annan och stress och oro förvandlas till ångest och handlingsförlamning.
Detta är en skildring av min resa till Stockholm för att träffa Jim Butcher, författaren till The Dresden Files.

Natten före resan till Hufvudstaden för att träffa Jim på SF-bokhandeln låg jag med ångest och hoppades att båten inte skulle gå. Att jag inte skulle behöva byta ut min trygga vardag mot en sådan svår sak som en resa, trots att jag skulle få träffa en av mina älsklingsförfattare och få böcker signerade. En sådan chans kommer inte så ofta.

Läs mer