Det döende patriarkatet

”En annan värld är inte bara möjlig, hon är redan på väg. Under en lugn dag kan du om du lyssnar noga, höra henne andas.”
– Slutraden i 8 MARS-MANIFESTET

Vi lever i en värld i förändring, och det blir allt tydligare att vi står vid ett vägskäl. Ena vägen leder till vidare exploaterande konsumtion och i förlängningen en döende jord, den andra till en hållbar framtid med en ödmjuk behandling av jorden och dess invånare. Vi har länge nog valt det första vägen, och de varningstecken vi såg förr har nu blivit verklighet. Miljoner människor är på flykt från krig och förstörelse, vårt jordklot utarmas och utnyttjas, människor och djur mår allt sämre. Allt detta elände har sin källa i två företeelser som går sällsynt bra ihop – patriarkatet och kapitalismen.

Jack Sparrows kompass (och vår)

Förlorad riktning
rädslan som havssirerner
förnuftet tystnar

I filmen Pirates of the Caribbean: Död mans kista har piraten Jack Sparrow problem med sin berömda kompass. Den är tänkt att rikta sig mot det en önskar mest av allt, men i andra filmen snurrar den fritt utan att stanna på en punk. Det gör det minst sagt ganska svårt att navigera, både på havet och i livet. Nu besväras inte karaktären Jack Sparrow så mycket av moral och samvete, något som han verkar delar med många människor i Sverige idag. Hur är det med våra egna kompasser?

Är det inte jobbigt att se fattigdomen?

Olaglig fattigdom
tomma ord döljer förakt
nätterna brinner

Moderaterna har röstat igenom ett förslag som skall ge kommuner rätt att förbjuda tiggeri. Tydligen stör dessa ”tiggare” dessa personers världsbild där fattigdom och utsatthet finns ”någon annan stans” och ”någon annan” tar hand om ”problemet”. Det är så de ser dessa människor, som problem. Men jag ska tala om en hemlighet – de är också människor, människor som försöker överleva. Moderaterna på Gotland talar på en Refugees welcome-manifestation att de välkomnar flyktingar och ”vi gör det tillsammans”. Tydligen gäller inte detta utsatta EU-migranter – eller?

De vi kallar tiggare

”I do exist at your blind side,
constantly craving a voice of my own.
I found a bridge I can hide on,
then I open my mouth,
I don’t have a choice.”

We just want to live – Annika Wassén

Något händer när vi reducerar människor till grupper, fattiga, tiggare, utlänningar. När vi gjort det försvinner medmänskligheten och individer blir förvandlade till koncept. Koncept är lättare att ignorera, fördöma och förfölja. Etiketten tiggare öppnar upp för så mycket okunskap och hat och förvandlar lidande människor till ett problem. Reaktionen mot SD:s reklam i tunnelbanan har väckt många känslor, men jag undrar hur många det är som ser förbi partiet SD och till människorna de förföljer?

En straight Pride?

”nu får det var slut på löjligheterna”
”när ska vi heteros få vår egen flagga”.
”Gud så löjligt, tramsigt, sluta med detta trams, varför hyllas bara homos? När får vi heteros utrymme?”

Tydligen har människor för lite att göra, och för mycket tid att ljudligt visa sin dumhet. När TV4 valde att byta kanalsymbol till regnbågsflaggan till Stockholm Pride lät inte utbrotten vänta på sig. Indignerade ”normala” människor beklagade sig högljutt över att nu fick det vara nog med regnbågsflaggor och frågade när heterosexuella skulle få en flagga och en egen Pride? Jag kan bara säga att detta visar på nya djup av idioti och fördomsfullt tänkande. Men låt oss fortsätta..

Privilegier och rasism

Godkänd rasism
att hata de utslagna
som saknar allt

Inget får mitt blod att koka och mitt huvud att klarna så mycket som rasism och dumhet innan jag ens har fått mitt kaffe. Den skeva idén att privilegier minskar ju fler som tar del av dem leder till många dumheter, men denna tog priset för dagen. En person som gav ris till Folktandvården Lilla Torget i Linköping för att de endast gav gratis tandvård till och jag citerar: ”utländska uteliggare och tiggare. Vi som betalat skatt hela livet då? Det är många som inte har råd med tandvård.”
Inte bara visar detta på en oerhörd dumhet, det visar också på brist på förståelse och insikt i hur privilegier fungerar. Överflöd liksom kärlek minskar inte när fler tar del av dem, det gynnar oss alla att människor runt omkring oss mår bra och slipper misär.

Jag är trött på hat

Idag är det 1:a maj och jag tänkte skriva lite om hat och varför jag är trött på det.

Jag som alla andra uppfostrades till att se nyheter som en nödvändighet, det var viktigt att ”hänga med” om vad som hände i världen. Vi fick till och med ”test” på Samhällskunskapen, på hur bra vi hängde med och följde nyheterna. Det som visades på tv var sant och sågs som information.

Nu när jag blivit vuxen så har jag insett det falska i detta. Det var inte sant att nyheterna på tv var sanna, utan de är vinklade och visar bara delar av händelseförloppen. Som jag ser det så strävar nyheterna efter att trubba av våra sinnen och vår empati. Vi ska bli så vana och blasé av att se våld och lidande att vi inte blir upprörda, för uppgivna för att kunna göra något åt allt elände. Så först slutade jag se på nyheterna och sen på tv-programmen i allmänhet. Jag väljer mina källor, ”hänger med” lite i taget.

Men jag kan säga detta; jag är trött på hat och brist på empati. Jag är trött på att läsa om folk som drunknar i havet i sina försök att ta sig till ett bättre liv. De riskerar sina liv för att trotsa de gränser som EU bygger upp.

Fobi eller fientlighet?

Människor på flykt
drunknar i Medelhavet
bortom gränserna

När jag växte upp pratades det mycket om främlingsfientlighet. Det anordnades fackeltåg och informerades om att det fanns mörka krafter som hatade människor och kulturer som inte var som dem. De ville skada personer som redan var utsatta på grund av krig och lidande, och att vi var tvungna att stå upp emot det varje dag. Det kändes allvarligt och hotande, och helt på det klara med att det handlade om avsky och hat, en vilja att förstöra.

Så är det än idag. Det är till och med värre än när jag var liten, så mycket hat och avsky här i vårt land, där platser för dyrkan och flyktingförläggningar står i lågor och rasister och nazister verkar få fri lejd. Fattiga människor som kommer hit från EU-länder blir anklagade för att utnyttja vårt svenska system och för att egentligen vara rika. Utsatta svenskar blir lätt byte för rasistiska partier och organisationer, som vill skylla allt elände på de nere på botten. FN har till och med kritiserat Sverige och vår tillåtande inställning till rasism och mänskliga rättigheter.
Men något har hänt, något som jag länge undrat över. Från främlingsfientlighet till främlingsfobi, från hat till rädsla. En rädsla som ger personer som förföljer och misshandlar medmänniskor av annan härkomst, läggning eller könsidentitet. Transpersoner dör varje år, mördade av hatiska människor eller genom självmord. Homosexuella och bisexuella blir misshandlade och förföljda, handikappade personer blir diskriminerade varje dag.